Vuxenbok = leeeskigt

Mina höstböcker är ju inte klara än, men det närmar sig slutet. Och därmed nästa projekt. Vuxenbok? Som jag och Charlotte har tummat på ju *.
Jag vill, och jag vill inte. En sak jag börjat nervösa mig för vad gäller eventuella vuxenböcker är att folk kommer att tro det är jag, mer än ungdomsböckerna för det handlar ju om helt andra åldrar. Och även om det är lite jag i ungdoms också så är det ju mycket längre sen. Right? Men vuxenbok, om folk i typ min ålder, som är typ som jag, då kryper det närmare.
Läskigt.
Pratade med en kompis som gett ut vuxenbok nu efter massa barnböcker om exakt detta ämne. Hon kände igen sig. Sen sa hon också ”men äh, det kanske inte är någon som bryr sig? Så viktiga är vi ju inte”. Och nej, det är ju verkligen rätt. Vi är inget viktiga alls på en skala. Men jag är ändå nervös. I förskott.

* Gud så länge sen!! Det var ju 17 november 2011! Känns som nyss! Eller max 1 år sen. Och ps, har ändrat förstameningen.

Hello Germany!

Kolla, nu har det tyska förlaget lagt upp infosidan om ”Välkommen hem” som fått ny titel och heter ”Gut. Besser. Das Beste auf der Welt”.

Visst är det supersnygg omslagsbild? Undrar bara vilka det är på den för alla hårfärger och hårlängder är fel. Men men, det kanske är små detaljer? (Nej, har inte alls varit med och tyckt till om något i formgivning eller titel.)

Hello German readers! Hope you will enjoy the book!

”Tänk om det där är jag” var med i nationella proven i svenska!

Häftigt! Roligt! Smickrande! De första sidorna i den boken var tydligen med i årets prov för åk 9. Och jag skulle såklart äääälska att få ett ex av det provet. Är det någon som kan smuggla ut ett? Det kan också vara en kopia! Vill så gärna se uppgifterna på den.

Vilken milstolpe!

Fredag den 17:e maj i böcker

Denna fredag började med möte på Lilla Piratförlaget där jag fick ett korrat ”lite ihop”-manus, och jag fick träffa redaktören som har korrat. Lilla Pirat jobbar nämligen med frilansare, så hittills är det bara jag och min förläggare Erik som har pratat om manuset. Men nu är vi tre!

Korrat manus = redaktören har skrivit kommentarer och ändringsförslag i det.

Alla sidor har såna här rättningar. Nu ska jag gå igenom och föra in dem. Fixa till. Gillar att rätta korr! Det är en så konkret uppgift, bara att beta av ena sidan efter den andra.
Har typ en vecka på mig.

Och eftersom jag var på Piratförlaget fick jag med mig en bok därifrån. Nya Harry Hole! The excitement, people!! Är ett stort Harry Hole-fan och kastar mig över dem så fort de kommer. Vanligtvis kommer den norska ett år före så jag brukar läsa den, men ”Polis” ska ges ut samtidigt i Sverige och Norge. Okejrå okejrå, jag läser den väl på svenska då. (Gillar extra mycket att läsa på norska. Gör det inte så ofta så det känns på något vis som semester.)

Den andra boken är min översättning, som en kompis på förlaget vänligt nog messade mig om igår så fort hon fick exet i sin hand. Hon vet hur besatt jag är av att få det. Liiite mer besatt med mina egna böcker, men dock. Jag VILL ha första exet snabbt. Vi träffades vid Kulturhuset och gjorde en överlämning.

Dagens sista bok tror jag är en låda ”Som om jag frågat”-pockets. Har inte hämtat paketet än, bara fått postavin. 4 kg. Det är ju inte så tungt. Måste vara pockets.

Två saker som avslutning.
1) GRATTIS NORGE PÅ 17E MAI!
2) Det här var mitt 500:e inlägg på den här bloggen. Värt att notera? Tjaa.

Bra och dåliga sätt att skapa läsintresse

Ett dåligt sätt:

Samla klassen, säg att de ska få läsa en bok, fös ner dem till bibblan för att de ska välja ut den.
Berätta att de sen ska skriva en recension om den här boken.
Försök stå ut med de där jobbiga ungarna som går och byter bok varannan lektion för att allt de börjar på blir ”tråkigt” efter 2 sidor.
Samla in recensionen efter några veckor.

Ett bra sätt:

Samla klassen, dela ut böcker åt dem. Alla kanske inte klarar av att läsa samma, men det är minst 4 pers som läser samma bok. Läraren har valt böckerna, inga ungar får välja bok själv. Ta ev hjälp av skol / biblo för att göra urvalet!
Bestäm en läsläxa till veckan därpå.
På läxlektionen: dela in eleverna i grupper och ge dem diskussionsfrågor om det lästa avsnittet. Obs, inte kontrollfrågor, och obs, inte bara återberätta handlingen. Tänk ut roligare och öppnare frågor än så. Kanske redovisar de sen för hela klassen, kanske för en annan grupp, kanske pratar de bara tillsammans i gruppen.
Upprepa detta tills boken är utläst efter några veckor.
Redovisning? Definitivt inte en recension, för det finns tusen roligare sätt att få skriftliga och muntliga underlag för bedömning (som man ofta vill ha som lärare).
Huvudpoängen i det här är att ingen sitter ensam och läser en bok i tysthet och sen skriver man ett papper som bara lämnas in till läraren. Läsning blir roligare om det är socialt. Det ingår dessutom i kursplanen att man ska kunna reflektera, analysera och argumentera. Allt det täcker man in om man jobbar med böcker så här.

Kommer alla att älska läsning nu? Ha! Absolut inte. Men det struntar man i. Det är bara att välja ut en ny bok och nöta på. Man kan inte acceptera elever som säger ”jag läser inte böcker” eller ”jag hatar läsning”. Jaha? Jag gillade inte matte när jag gick i skolan. Var det någon som överhuvudtaget tog hänsyn till det? Fick jag sluta med matte? Nej.
Det är så otroligt många saker som är jobbiga att lära sig, men det är livet och det är bara att tugga i sig. Glädjande nog gäller fortfarande den gamla sanningen att man blir bättre på allt man övar, så öva på. Läs och läs och läs. Ingen klarar sig bra idag utan en god läsförmåga.

Går det att vika 15-30 min varje dag åt läsning? Kanske som en start på morgonen? I såna fall, grattis!

Om ni ska ha författarbesök på eran skola:

Läs en bok av författaren. Skolbiblo / författaren kan hjälpa till med vilken bok som passar bäst. Jobba igenom den ordentligt, och kör INTE recensionsmodellen! Låt eleverna förbereda frågor också på en lektion.
Invänta succén.
Ja, för faktiskt, det blir aldrig dåligt när jag har författarbesök på välförberedda skolor. Då kan det tom bli önskade effekter som både läs- och skrivlust. Många svensklärares våta dröm. Och det kan hända. Det är inte en utopi. Allt handlar om hur uthållig man är och vilken målsättning man har. Ska författarbesöket märkas i de 45-60 min det pågår eller vill man uppnå en längre och större effekt?
Borde ju inte vara sååå svårt att svara på. Tycker jag.

Här var del 1 i den här ranten.

Jag är ingen superhjälte, jag skriver tyvärr bara böcker

Terminens sista författarskolbesök är avklarat. Puh!
Har jag skapat några hundra nya läsare nu? Man kunde ju hoppas det efter allt detta flängande och alla elever jag mött, men jag tror tyvärr inte jag lyckats med det. Det är nämligen ingen garanti att man får till det bara för att det kommer en författare till skolan.

Lätt 50% av alla mina författarbesök har varit helt oförberedda på skolorna. Då menar jag att de inte har läst någon bok, eller börjat läsa en bok, innan jag kommer. De har möjligen kanske eventuellt haft en lektion där de skrivit ihop lite frågor om hur det är att vara författare. Sen dimper jag ner och håller mitt prat och de ställer de där tvångsfrågorna om hur lång tid det tar att skriva en bok och om hur mycket pengar jag tjänar och sen är jag klar och då… Nä, inget mer händer.

Alla lärare och skolbiblos vet att det är superviktigt att få eleverna att vilja läsa böcker. Och att det är svårt. Men de vill verkligen att barnen ska läsa. Jag med. Och tänk om det vore så fiffigt att det räckte med ett enda författarbesök för att få till det! Gud så fantastiskt. Men tyvärr, det är ju inte så i verkligheten.
För att ta en liknelse. Tänk om vi på mitt jobb plötsligt en morgon skulle få veta att en trädgårdsmästare kommer hit och föreläser idag. Alla måste lyssna i en hel timme. What?! Jag är ju såååå ointresserad av trädgårdar. Har ingen sån, och på min lilla balkong har jag inte ens en ynka liten blomlåda. Ändå måste jag sitta där och lyssna på någon guuud så trååååkig och jobbig människa som pratar passionerat om olika blommor och stuff och inte fattar då jag ett skit av vad hen säger. Det är så jävla bögigt med blommor! Tar upp min mobil istället och kollar lite tills det här astråkiga är klart. Gaaaah.

Japp, så skapar man läsare på oförberedda författarbesök.
Eller inte.
Sen kan lärare prata allt de vill om att det är viktigt att eleverna får träffa riktiga författare, att det sätter spår ändå och att det väcker något, men ärligt, jag är så luttrad nu av mitt eget lärarjobb och av alla författarföreläsningar att jag inte alls tror på det. Det sätter spår hos den lilla lilla grupp som redan ÄR läsare och som sitter som tända ljus och lyssnar med stora öron. Men det får ingen annan i klassen fatta, det vore för skämmigt. Så de här eleverna säger ofta inte ett ord. De vill inte avslöja att de tycker det är kul med en författare på lektionen. Eftersom att, jamen, läsning ÄR ju bögigt. Iallafall skittråkigt. Det vet ju alla. Så vad blir effekten i stort av det oförberedda författarbesöket? Jo, 45-60 mins avbrott i en vanlig dag. Man hade lika gärna kunnat ha håltimme, eller kollat på en film, eller tagit en promenad. Värdefullt? Ja, kanske för läraren som fick en liten paus.

Stay tuned för del 2 i den här lilla ranten. Då ska jag berätta om hur man ökar möjligheterna att skapa en effekt.

People, så här ser proffssmink och proffsfoto ut!

La precis upp det här på Vi måste sluta ses på det här sättet-bloggen. Nya pressbilder för Gilla Böcker, fotograf Petter Cohen. Fritt fram att använda dem, ange fotograf.
Först proffssmink (MakeUpStore) och sen proffsfoto. De kommer på Gillas hemsida också såklart.

Denna lördag

1) Gått ut barbent för första gången i år. Kritvita ben, hej hej! Tillika lite skavsår från träskorna. (Det svarta som sticker ut lite på min ena sida är en ryggsäck. Så blir det när man har allt i samma färg.)

2) Hittat min nya pocket! Hade ingen aning om att den redan fanns i affär, trodde den skulle komma om ett par veckor.

Allt detta skedde i Sickla.

Det rafflande deadlines-livet

Får jag pris för mest intressanta och mest uppdaterade blogg snart, eller?

Iallafall, den här veckan har jag klarat av Söderhamn och 3 skolor mån – tis. Onsdag vet  jag inte riktigt vad jag gjorde förutom att det tusan var fullt upp och småstressigt fram till kl 16.30 när vi började spela in nya bokhora-podcaster. Det höll vi på med fram till 19. Jag åkte hem och var helt slut sen.
Idag är det röd dag och torsdag. Weird! Jag har redigerat och gått spåret i skogen (som jag brukar jogga, men väntar lite till på att min hälsena ska bli tipptopp innan jag törs börja med det) och sen redigerat ännu mer. Gissar att det kommer att fortsätta på samma sätt hela helgen. Helst också med fint väder!
Jag ska vara klar med manuset på söndag. Den här gången är det mitt och Lisas. De går tajt omlott nu, manusen. På fredag får jag förmodligen och förhoppningsvis tillbaka ”lite ihop”-manuset, då korrat för en till redigeringsvända. Och så vidare…

Gör om, gör rätt

Förra veckan hade jag en dag när jag plötsligt var klar med jobbet. Senaste månaderna har tre böcker haft deadlines samtidigt och jag har varit ute och rest massor på författarprat. Helt enkelt haft skitmycket att göra. Men sen kom det iallafall några dagar när jag lämnat ifrån mig alla manus och väntade på respons och jag var inte iväg någonstans utan bara kvar här i stan och ledig. I det tillståndet fick jag en helt ny bokidé. Eller novell eller något. Hade ingen aning om hur långt det skulle bli, men jag kom på en svinbra öppningsscen. Och i mitt lediga tillstånd så började jag bara skriva på det direkt. Yeah, yeah!
I vanliga fall går jag och tänker på mina idéer i månader innan jag sätter igång, och jag har en grov plan för minst halva boken, och jag vet rätt mycket om mina karaktärer och allt sånt. Nu var jag lite wild and crazy och tänkte ”äh! Jag har ju skrivit nästan 8 böcker nu, det här går bra, nu kör jag!”.

Mhm.
Gissa hur bra det gick?

Jag skrev i några timmar, och det blev väl 4-5 sidor. Under dessa timmar så ändrade jag namn och kön på de tre medverkande personerna 4 ggr. Ibland var det 2 killar och en tjej, ibland 2 tjejer och en kille. Ibland hette de si, var så, ibland något helt annat. Inget kändes rätt. Ju längre jag skrev, desto mer saker kom jag på som jag borde ha koll på men inte hade.
Slutsats? Det där med improvisation har fortfarande inte blivit min arbetsmetod.
I flera år var jag mästare på att skriva öppningsscener och sen inte ha någon aning om fortsättningen. Typ det jag gjorde nu. Jag är INTE en Murakami. Han hävdar ju att han bara sätter sig och improviserar utan någon som helst plan. Låt mig säga att jag är skeptisk till sanningshalten i det, men jaja. Det är då inte mitt sätt. Jag gav upp den där idén och sen har jag inte tänkt så mycket mer på den. Har fått tillbaka mina manus med respons, börjat jobba om dem igen, och dessutom gått och tänkt på bokmanuset jag planerar sen flera månader, eller år, tillbaka. Det har jag koll på och det ska bli mitt nästa. Kommer inte att innebära några könsbyten. Allt är under kontroll. ”Allt.” Men så mycket som det går.