Nu ska jag berätta en sann historia från förra bokmässan.
Jag hade stött på en kompis i trängseln på mässgolvet. Vi stod lutade mot ett räcke och pratade. Några ungdomar kommer fram och frågar om dom får fota.
Jag: Ja, självklart, vi kan flytta på oss.
För jag trodde att dom ville fota miljön och trängseln. Det är ju ett av dom vanligaste fotona på bokmässan.
Ungdomarna: Eeeh…
Min kompis: Eeeh….
Jag: Oj! Jaha. Jamenvisst!
Dom ville ta ett kort på MIG. Tillsammans MED mig. Herregud, det fattade ju inte jag! Jag har blivit fotad förut, men då är det alltid i samband med något framträdande. Det där var första gången som jag haffades på golvet. Lite ovan. Man är inte så igenkänd som b&u-författare. Inga bilder av oss i böckerna, och inte lika mycket press och intervjuer som vuxenförfattare. De gånger jag blir spontant igenkänd är det 95% som känner igen mig som bokhora, och inte som författare.
Men det är väldigt roligt när läsare kommer fram, så sensmoralen är: gör gärna det! Om ni vill ta foton behöver jag fem sekunders betänketid först, men sen går det bara bra.
