Vill du köpa mina böcker?

Det får man gärna göra! Har inbundet av alla, pockets av några. Man kan få signeringar och dedikationer såklart. Mejla för mer info!

Hej bloggen!

Sen sist har jag:

1) varit i Helsinborg en dag. Där såg jag en djurtransport. En långtradare med grisar i 2 våningar. Har aldrig sett det förr. Fick stor lust att bli vegetarian.

2) skrivit på bokkontrakt för min och Lisas bok.

3) idag åkt SL i sammanlagt 4.5 timmar. Kom lååångt ut på vischan i Norrtälje för ett besök på en skärgårdsskola.

4) varit lite trött i största allmänhet. Det KAN ju ha med saken att göra att det är november och liksom grått, regn, mörkt dygnet runt. Jag vet inte? Vild gissning.

5) simmat flera gånger. Har hamnat i ett sim-stim.

6) tänkt lite mer än jag skrivit, tror jag. Imorgon blir det förhoppningsvis mer skriv än tänk igen.

Ett långsiktigt mål: kvala in på 200-topputlåningslistan

I veckan kom beskedet om 2011 års författarersättning från biblioteken. Antal lån av ens böcker genererar en viss ersättning, och den betalas ut en gång per år. För en del är ju de här summorna väldigt stora. För andra, tex mig, inte direkt i hundratusenkronorsklassen. Men men. Jag får mer och mer för varje år, så det går i rätt riktning.

I samband med det här släpps också statistik över den totala utlåningen i hela Sverige, en 200-topplista.
Nej, jag är inte med. Men det får bli ett långsiktigt mål nu, att kvala in på den.
Ett väldigt bra trick är att skriva böcker för yngre barn. Solklar ledare är Martin Widmark. Det är vuxen och b&u blandat på listan, men b&u dominerar. På plats 27 kommer den första vuxenförfattaren (tror jag) och det är Nora Roberts. Hon skriver ju inte deckare, men såna är också bra. Många vuxen-deckarförfattare med. Ja, och bland b&u är det ju flera som skriver deckarserier. Synd att jag själv aldrig kommer på brottsintriger…

Om man tänker på det här som en femårsplan så har jag två val.
1) Komma på några brott. Känna peppen att tänka på dessa brott i minst ett år = tiden det tar att skriva en bok.
2) Få fler människor att inse det superfina med realistiska romaner om vanliga människor och deras relationer. Sånt som vi alla kan känna igen oss i. För tack och lov är det ju inte så många av oss som dräper människor. Nej, just det!

Man kan läsa mer samt kolla listan här.

Vad gäller mina egna titlar så är ”Tänk om det där är jag” och ”Min typ brorsa” mest poppis av de då under 2011 5 böckerna på biblioteken. (Nu 2012 är det ju 6 st.)
Spännande statistik, va? Jag förstår att ni har undrat!

Järnvägsgrillen i Luleå

Tror jag har haft med Max i varenda bok, och extra mycket i ”Tänk om det där är jag” och ”Välkommen hem”. I synnerhet i den senare. Midgårds-Max-branden! Men inte ett enda skrov har jag fått för det, så nu går vi vidare. I nya boken ”Som om jag frågat” är det Järnvägsgrillen som gäller. Har själv bara ätit där en enda gång för länge sen, och den var väl som såna där grillar är mest. Utom en liten detalj eller två:

Tisdagens lunch: Parisare. GÅR det att få tag på i Stockholm? I såna fall vill jag gärna veta var. Det är alltså korv som är som en extrastor falukorvskiva. Grillad.

Onsdagens lunch: Palt med bacon.

Mmm. Go Järnvägsgrillen!

Antal sålda böcker?

Fråga: ”Jag undrar lite över hur många böcker du har sålt, om man får fråga sånt? Och har de senaste böckerna du skrivit sålt bättre än de första?”

Svar:  Jag vet inte riktigt för de säljer fortfarande. Först kommer ju den inbundna upplagan, och sen drygt ett år efter kommer pocketen. Och flera av böckerna jag skrivit är fortfarande i omlopp, dvs finns tillgängliga i bokhandlar. En gång varje år får man en sammanställning (och ekonomisk utbetalning) från förlaget där de redovisar hur mycket varje titel i varje upplaga sålt. Jag skulle ju såklart kunna sätta mig ner och räkna ihop det, men… det kommer inte att hända.
Däremot, ja, böckerna har sålt mer och mer. En debut vågar man ju inte trycka i så stor upplaga, men om den gått bra så kan man öka lite till 2:an osv. Samma gäller för pocketen. (Bara det att de kommer i pocket är ju skitbra, för alla böcker, speciellt inte barn&ung, kommer inte i pocket.)
Om jag skulle gissa så tror jag att ”Min typ brorsa” sålt bäst i pocket då det är min sk skolbok. Både kille/tjej som berättare = så passande om man ska läsa något i en klass inför tex författarbesök.
Vet inte än hur mycket den senaste ”Välkommen hem” sålt i inbundet, men jag gissar på ”bra!” då den fick så himla många fina omdömen och recensioner på flera ställen. Förmodligen har den sålt mest av de inbundna.

Skolan? Klar! Boken? Klar!

Idag var det sista dagen för oss lärare i skolan, och för mig sista dagen innan (kanske) augusti 2013. Min tjänstledighet börjar n-u!
Herregud så länge det är.
Men jag har längtat som en tok hela våren, och det känns så himla, himla bra. Förmodligen för att jag vet vad jag ska göra närmsta tiden, vilket är att börja översätta och även skriva på min och Lisas bok. Det vill säga, jag vet att jag har jobb och kommer att få pengar, för just försörjningen är ju det stoooora orosmomentet i detta projekt. Kommer jag att kunna dra in tillräckligt med kosing?
För alltså nej, bara mina böcker räcker inte. Vet inte hur många gånger jag fått den frågan, typ ”men du som har skrivit så många nu?”. Svar: ja, det har jag ju, fast nej. Om jag bara skulle leva på det jag får för dom så skulle det bli ett extremt knapert liv. Verkligen extremt. Och så vill jag inte ha det. Jag är absolut beredd på att sänka min månadsinkomst från den jag har haft som lärare för jag tycker det är så mycket värt att testa det här. Men jag vill inte gå omkring och känna att jag sabbar veckobudgeten för att jag lunchar på stan en dag. Eller bli helt nervös ifall jag kommer att klara lånet på lägenheten nästa kvartal. Så ekonomin är det jag gruvar mig för, men nu är det dags att försöka köra så här under en bestämd tid. Det känns tryggt i det nervösa.

Jag är för övrigt väldigt fascinerad av att höra hur andra författare försörjer sig. Nu när jag vet hur lite pengar man får, och då är mina upplagor ändå bra! även om de självklart inte är i Läckberg-klass. Men det är bra upplagor. Och så alla dessa andra som författar och skriver, och jag vet ju att dom inte säljer lika mycket, hur gör dom? Lever på sina partners? Lever på arv? Lever på sina föräldrar? Eller all of the above. Författandet är ju inkomstmässigt ett deltidsarbete, fast arbetsmässigt ett heltidsarbete. Det är det som är det svåra.
Håkan Östlundh skrev ett inlägg om det här på sin blogg.

Och apropå försörjning, dagens shopping var en ny kalender. Som lärare kör man ju nämligen oftast skolåret istället för helårs, så mitt egentliga ”nyår” är inte i januari utan i augusti när höstterminen börjar. Det positiva nu är att jag redan börjat få flera bokningar och engagemang i höst, så istället för att vänta med kalendershopping till augusti var det läge redan idag. Kändes symboliskt och bra!

(Nu önskar jag bara att Bookbinders Design kunde ha kalendrar efter skolåret. Pretty, please?)

Förutom att ha avslutat skolan idag så avslutade vi boken igår. Sista korrfrågorna, redo att skickas till tryck. Done diddeli done.

Nu väntar jag på mitt översättarmanus och sen kör jag igång med det. Och min och Lisas bok. Coolt!

Nyheter eller ”nyheter”

Jag läser ju en del amerikanska författare som bloggar, och en del som twittrar. En sak som har slagit mig hur många gånger som helst är detta med nyheter. Jag blir upphetsad över två saker i fråga om böcker. 1) Om någon författare jag gillar ska släppa en ny bok. 2) När jag får veta vad den boken handlar om.
Jag blir INTE upphetsad av att bara få bokens titel, eller av att bara få se bokens framsida. Titeln speciellt. Att få veta vad en bok ska heta. Och? Man fattar ju oftast ingenting av det. Så himla ointressant. Titeln är bara intressant i kombination med handlingen.

Men kulturskillnaderna då. Over there så haussas såna nyhetssläpp upp väldigt mycket. ”Snart får jag avslöja titeln! Imorgon visar vi omslaget!”
Gäsp, gäsp.
Vi ses i bokaffären på släppdatum liksom.

Böcker till salu

Jag har en del inbundna ex av mina books, så nu säljer jag här via bloggen. Priset är 120 kr + frakt. Man får ju givetvis signatur och dedikation om man vill.

De som är till försäljning är de på bilden. ”En liten chock”, ”Saker som aldrig händer” och ”Välkommen hem”.
Mejla : enlitenchock / snabel-a / gmail punkt com

Det har jobbats, deklarerats, skrivkursats, minglats…

… fyllts år, skrivits, minglats igen.
De senaste två veckorna alltså. Ett ord: busy.
På bilden (klicka för större) är jag och Lisa på en bokrelease i torsdags, Pernilla Alms ”Alltid du”. (Bilden är snodd från Pernillas blogg.)

Det har varit roliga och/eller jätteroliga saker mycket av det, men shit, väl intensivt.

Ledde skrivkurs med Lisa förra helgen också = inte så mycket vila då. Sen på’t igen med Vimmerby och skolbesök i måndags. Och sen skoljobb som vanligt, och div mingel och aktiviteter tre kvällar i rad. I lediga stunder har jag dessutom försökt klämma in skrivande för att bli färdig med redigeringen av 6:an.
Ja, spännings/trötthetshuvudvärken har suttit som en smäck varje morgon.

Igår fredag var min lediga dag, och då hade jag tänkt tokskriva men insåg snabbt att jag var alldeles för trött. Det blev bara pyttelite skriv på förmiddagen och sen skogspromenad och läsa andras böcker och koppla av istället. Totalt nödvändigt.

Det är klart och tydligt att jag behöver göra detta för att inte bli utbränd / tokig: träna och läsa. Har knappt tränat och har inte läst mer än 10 min i stöten de senaste 2 veckorna. Det var så lyxigt att igår sitta på balkongen i några timmar.

Sen är mamma på besök och hon ville bjuda mig på middag på någon fin restaurang. Vanligtvis älskar jag ju det, men nu var jag helt ”kan jag inte laga mat här hemma istället? Det var minst en vecka sen sist!”. Så igår och idag, gjorde recept ur mina kokböcker. Planerade och skrev inköpslistor. Det är också ett måste, att laga mat ibland. Nu åt vi precis en rabarbersmulpaj, vårens första. Är rabarber den godaste pajingrediensen? Jag är benägen att säga ”gud, JA!”.

Slut på ”kära dagbok”-inlägget. Måste fortsätta läsa.

Jag tänker som Johan Rheborg

Såg ”Stjärnorna på slottet” igår, och det var Johan Rheborgs avsnitt. Det är han och Johan Rabaeus jag sett fram emot den här säsongen.
Rheborg sa att han dubbeljobbade i flera år (framgick inte om han gör det längre, men jag tror inte det?). Han hade ett heltidsjobb på reklambyrå på dagarna och sen körde han föreställningar (Killinggänget, privatteater) på kvällarna. I flera år. För om det skulle ta slut med teatern och skapandet, underförstått: det kan det, då hade han ju sitt jobb. Något stabilt.
Exakt! Kände igen mig helt och hållet.
För man måste ju bo någonstans. Äta mat. Ta en lunch på stan ibland. Köpa sitt träningskort. Köpa nya jeans. Etc etc.
Men jag har tänkt ut en plan. 5-års. Tror mycket på planer. Jag vill verkligen skriva, men helst inte leva på existensminimum. Och då måste man ju planera lite. It’s in the works. Babysteps ditåt.