Litteralund

Förra veckan torsdag – fredag var jag i Lund för att intervjua brittiska deckarförfattaren Anne Cassidy på barn & ung-kulturfestivalen Litteralund. Det var väldigt roligt! Hade ingen aning innan om hur hon var; svårpratad eller lättpratad, men det visade sig vara det senare. Tur! Vi fick till ett bra entimmessamtal (tiden flög), och jag fick jättebra publikrespons av flera som kom fram till mig efter. Sånt är alltid kul.

Anne Cassidy har gett ut flera böcker i Sverige, men för mig var hon helt okänd som person, så vi började pratet med det. Vem är hon, varför började hon skriva en gång i tiden, varför deckare. Och därifrån kom vi in på diverse annat.

Efter det var gjort hann jag lyssna på två andra grejer innan jag åkte hem. Det ena var ett samtal med Alma-vinnaren Isol, och det andra om att skriva lärarhandledningar till skönlitteratur. Båda var himla intressanta. Tror jag skriver mer om dem på bokhora.

Kvällen innan var det ett mingel för alla medverkande. Tex kunde man mingla med Amanda Hellberg! Det är ju inte ofta man får chansen till det, så det gäller att passa på.
Överlag en så himla trevlig tillställning, detta Litteralund. Och Skåne, så varmt och grönt och fint! När jag kom fram på torsdagseftermiddagen var det enligt tågtermometern 17 grader. Det var som att kliva ut i Medelhavet. Fantastiskt.

Jag har givetvis inga bilder från mitt framträdande, men jag har bilder på hotellet så nu blir det obetald reklam.
Det största hotellrum jag någonsin bott i, det fanns tom ett litet kök, och allt var så otroligt fint. More hotell heter det. Frukosten var superfin också. Ekologisk, fräsch och smarrig.
Jag rekommenderar! Har ju haft värsta hotellflytet sista tiden. Det kommer inte att bli roligt när jag hamnar på något avdankat Scandic vid en motorväg nästa gång…

Oslo

Oslo var destinationen denna helg. Jag fick en flott inbjudan från norska Författarförbundets barn & ung-sektion som hade årsmöte i dagarna två. Den andra dagen brukar de ägna åt fortbildning / föreläsningar. I år skulle det vara fokus Sverige. Ville jag och Ulf Stark komma och hålla varsitt föredrag om kvalitet och styrkor i svensk barn & ungdomslitteratur?
Gud, ja!
Snodde ihop en powerpoint och drog dit. Jag tog ungdomsböckerna, Ulf Stark barnböckerna.

I vanlig ordning har jag noll bilder från det eventet, men vi bodde på ett fantastiskt hotell utanför Oslo som under kriget var Quislings tillhåll! Ja, det var mörkt timmer, precis som ni tänker er. Nu är det utbyggt och ombyggt och är då hotell och konferensanläggning. Leangkollen.
Maten var to die for. Det är ju alltid bra mat på såna här ställen, men lunchen vi fick igår? 1) Den tog aldrig slut för det var den ena bufféstationen efter den andra (en var tex skaldjur) och 2) det smakade fan-tas-tiskt. Jöss!

Däremot har jag bilder från första dagen i Oslo när jag satt och skrev på Litteraturhuset och bodde på ett annat hotell i stan. Saga. Väldigt fint. (Även där var maten (dvs frukosten) fantastisk. Små chokladcroissanter!)

Hur får man till sin blick så att det inte ser ut som man tittar upp i taket när man tar såna här bilder? Vart ska man fokusera? Jag ser alltid galen ut. Iaf, det var stooora speglar i trapphuset och jag var tvungen att köra en ego-bild.

Älskar Litteraturhuset i Oslo! Det är min favoritplats i stan. Jag satt där och skrev ”Lite ihop”-bok på fredagen och lördagen. Det är fint, ljust, luftigt, mysigt, olika saker att göra, föredrag, barnsaker, bokhandel, en mötesplats. Gå dit om ni kommer till Oslo! På sommaren finns det uteservering.

All work and no play

Det är min anledning till glest uppdaterande här på bloggen. Känns som jag har en deadline per dag. Inte helt sant, men mina 3 stora projekt; Dessen-översättningen, ”Lite ihop” och ”Vi måste sluta ses på det här sättet”, har gått omlott hela våren och speciellt senaste månaden. Plus författarföreläsningar och jobbresor och det vanliga. Plus att bygga upp representation på nya förlagen med pressfoton, infotexter och sånt som också tar tid att fixa. Jag har varit och är lite busy helt enkelt.

En till sak att rapportera apropå busy är att Litteralund går av stapeln nästa vecka, och på fredag morgon ska jag intervjua den brittiska författaren Anne Cassidy. Kom och se! Jag är väldigt nyfiken på vem Anne Cassidy är och hur hon tänker när hon skriver sina böcker, så jag ska försöka luska ut allt jag kan om det.

Falköping. 1 vecka. 8 skolor. 20 lektioner.

FATTA schemat jag har haft i Falköping i veckan. Jag var där i 5 dagar för att jag skulle träffa alla åk 8 och gymnasiet. Varje morgon 07.45 blev jag upphämtad av någon skolpersonal och skjutsad till dagens första skola. På måndag och fredag var jag på samma skola för alla fyra lektioner, men tisdag till torsdag var jag på två olika skolor per dag.
Jesus.
Det låter kanske inte så mycket när man säger det, men man är nog utpumpad av ”vanliga” skolbesök för det ÄR jobbigt att köra 4 helt nya okända grupper per dag. Man vet ingenting om dem utan kommer in och har typ 1 minut på sig att fatta vilken sorts grupp det är, hur man bäst tacklar dem, och inte minst om det är någon man bör hålla extra koll på. Repeat 4 ggr. JOBBIGT. En del klasser är i princip knäpptysta så då drar jag hela passet själv i 45 minuter, andra grupper kan man få lite hjälp av med frågor. Förberedelsegraden har varierat längs hela skalan på dessa 20 lektioner.

Före, efter och mellan dessa lektioner är det hela hej hej-proceduren och det vanliga småpratet med all skolpersonal man träffar. I mitten av veckan kände jag för att skriva ett par skyltar.

Skylt 1: Nej, det är första gången jag är i Falköping.
Skylt 2: Jag bor i Stockholm nu. Jag kommer från Luleå från början.
Skylt 2: Jag kom hit i söndagskväll. Nej, jag ska inte åka hem sen idag. Jag är här hela veckan. Alla 8:or. Gymnasiet på fredag.
Skylt 4: En te, tack. Jag dricker inte kaffe. Vilket svart te som helst blir bra. Ingen mjölk.

Inte för att låta divig och inte för att någon jag träffade var det minsta otrevlig eller jobbig, alla var tvärtom jättesnälla och hjälpsamma, och det är ju naturligt att fråga dessa saker. Men jag fick svara på dem gång på gång på gång, och well, man blir rätt trött av att vara så här på och presenter-ig flera gånger per dag. Igår fredag kändes det som rena rama semestern att vara med samma personal hela dagen på gymnasiet och att ha alla föreläsningar i samma aula. Wow.

Men det har gått bra hela veckan. Och rösten höll galant! Jag fick tips om röstuppvärmningsövningar av min kompis Ingelin för jag var lite nervös att den skulle kajka ihop kring onsdag. Det är inte så normalt för mig att föreläsa 4 timmar / dag i 5 dagar ju…
Och jag har haft några riktigt bra lektioner, har fått skratta själv och fått ungarna att skratta. En kille på en särskilt lyckad lektion där vi verkligen fick till det, jag och klassen, tyckte efteråt att det var hans livs roligaste författarbesök. Nu vet jag ju inte hur många han har varit med om, men jag tar åt mig. Vi hade skitkul! Och så var det jättekul att komma till gymnasiet igår. Min flock.

På kvällarna har jag suttit och fixat med Dessen-översättningen, och nu är det nästan, nästan klart. Några timmars jobb bara som återstår, och sen leverans på måndag då det är deadline.

Det var min vecka 10, det. Hårt jobb.

Jag ska köpa icebugs för pengarna

Sista dagen jag var hemma i Stockholm innan jul fick jag ett kuvert på posten med det glädjande beskedet att jag fått ett stipendium ur Fotokopieringsfonden. Tjoho!

Ja, det finns en sån fond.
Ja, det är 2012, men tänk på att skolor fortfarande använder en hel del kopior och att det görs antologier och att man inte köper in allt i klassuppsättningar och… ja, ni fattar. Det är inte SÅ urmodigt även om man hör talas om läsplattor oftare än kopieringsmaskiner nuförtiden.

Iallafall, jag blev himla himla glad över stipendiet! Det är en engångssumma och motsvarar typ 3 (beskattade) vanliga månadslöner. (Och med mitt snålande just nu = ännu lite mer.)
Har kommit på en firar-sak jag ska köpa för en del av dem: vinterlöparskor. Icebugs. Med tanke på att det mest är is och åter knögglig is på Stockholms gator fram till mars kanske, så känns det väldigt fiffigt. Jag vill ju springa. Helst inte halka och bryta något.
Det blir dessutom ett kreativt stipendieutnyttjande för jag använder ju löpning som en del av bokskapandet. Så fort det blir vardag igen ska jag knalla iväg och göra min investering!

Att skriva på heltid = drömmen! Eller?

Det här har jag funderat på senaste veckorna, månaden. Är det en drömtillvaro att kunna skriva på heltid (skriva på heltid betyder i mitt fall också att göra så många skolföreläsningar som möjligt)?

På ett sätt: JA, herregud, klart det är. Det är ju det massa människor drömmer om. Jag med.

På ett annat sätt: jag vet inte. Anledningen är att jag tycker det blir så självcentrerat och att allt med mottagande och sånt blir så extremt viktigt. För viktigt.
Jag menar inte att jag struntat i respons och recensioner förut, absolut inte, men då har skrivandet haft en stor konkurrens från mitt lärarjobb. Mer stress, mindre ork och energi. Det är ju både bra och dåligt. Till det bra kan räknas att mitt yrkesliv inte enbart varit skrivandet. Nu under hösten när jag har varit lärarledig har jag känt mig mer brydd av allt (som jag bloggat om förut). Var har boken reccats? Vad har hänt med den? Hur hoppades jag att det skulle bli? På det sättet. Och det är mycket lättare att känna sig missnöjd och bli bitter (hemska tillvaro!) när skrivandet är the one and only yrke.

Det självcentrerade förstärks av att när jag är ute på skolor och föreläser så är det ju om mig själv och mitt skrivande. Det var superroligt att få ett önskemål om könsroller i litteraturen som i Helsingborg senast, men såna hör till undantagen. I 9.5 av 10 fall så berättar jag om hur mitt skrivande går till. Dvs, helt fokus på me, me, me.

Låter jag otacksam nu? Jag menar så här: det är otroligt introvert att skriva böcker för man ägnar ju SÅNA mängder tid åt sina egna tankar och åt att befinna sig i sin egen värld.
Sen kommer boken ut. Då är man alltid så nervös för hur den ska mottas, vad folk ska säga. En ängslig period. Tänk om ingen upptäcker den? Om de inte fattar vad jag menat? Inte gillar? Vad händer då med mig?
Sen blir det fortsatta jobbet att prata om den och tidigare böcker och hur de kom till.

Ser ni ensidigheten? Det handlar så mycket om MIG hela tiden, i alla aspekter av yrket. När jag jobbar som lärare är det på ett helt annat sätt, även om det också är högst personligt och mycket krävande, men inte lika mycket om MIG.

Så missförstå mig inte – jag tycker det är fantastiskt att få ett helt år där jag testar hur det är att vara riktig författare. Jag har jobbat som en galning i flera år med skola, författande och bokhora. Det går inte att hålla på så hur länge som helst även om alla tre jobb är roliga. Att alltid skriva på loven, att aldrig vara helt ledig utan ständigt ha deadlinepress = så tröttsamt. Det är definitivt inte ett bra tecken om man kommer hem från jobbet och ser a-lagarna som sitter på bänken där i centrum och man tänker ”åååh, dom är ju iallafall lediga” med stor avund.
Det senaste sommarlovet var det första på minst sex år där jag inte började på en ny bok vid midsommar och kände stressen att få ihop 60-70 sidor innan augusti. Jag var ledig och skrev ingenting (utom bokhora) på en hel månad. Skitlyxigt.

När jag fick tjänstledigt så sa typ alla jag känner ”men du kommer ju inte att gå tillbaka till skolan?!”. Men jag vet faktiskt inte. Vi får se. Jag har inte alls bestämt mig än, för även om det är en allmän drömtillvaro att skriva på heltid så är det ju inte givet att det passar alla? Det känns lite mer komplext än att bara skeppa allt det tidigare överbord.

En till aspekt av det här är såklart att jag skriver det i december. Det är mörkt och kallt, jag är trött och jag vill ha julledigt. Men ändå, vi får se hur det blir i fortsättningen.

Sista skolbesöket för terminen: check!

Igår blev det JULLOV!
Ja, om man med JULLOV menar att jag inte ska besöka skolor och föreläsa mer den här sidan av året utan bara ägna mig åt skrivande och översättande. Yeah yeah! Efterlängtat.

Var i Emmaboda igår och bodde på ett mycket speciellt hotell som hette Amigo. Straight outta 70-talet. Tog bilder av rummet som jag ska lägga upp sen.

Nu är jag hemma igen och sitter och kämpar med kapitel 21 på ”Inte nu”-boken. Det är långt och ska innehålla denna utveckling: ångest, lite lugn och vila, pirr, flirt, mys, ångest igen.
Har hittills kommit till punkten pirr, ev lite in på flirt. Bara att köra på.

2 dagar i Skellefteå

Hotellfrukost igen. Osten = Västerbottensost. Jag var nämligen två dagar i Skellefteå i veckan. Lo and behold och hipp hurra! Författarbesök i NORRA SVERIGE! Förra året var jag där första gången, utanför stan, och nu fick jag vara på en skola i centrum. Och på Stadsbiblioteket på kvällen. Det kom folk! Tack och lov. Är alltid så nervös å arrangörernas vägnar när jag gör biblo-gig. Tänk om det bara blir ljudteknikern i publiken? Då blir alla så besvikna. Men i Skellefteå tänkte folk stort för trots att jag är en ungdomsförfattare kom det vuxna som inte hade läst mig (tror jag) men ville lyssna ändå. Och sen var det några unga skoltjejer och lärare, och så var det en del biblos. Och folk ställde frågor!! Holy. Det brukar ju sällan bli såna vid offentliga framträdanden. Jag var jättenöjd.

Hipp hurra:et eftersom jag så himla sällan blir bokad på författarföreläsningar i norra Sverige. Jag vet inte varför, men för att det inte ska råda några som helst oklarheter: jag kommer gärna på besök dit. Hemskt hemskt gärna.

Att skriva lättläst

Idag var jag på ett mycket intressant möte. Vi kan säga att det var som ett informationsmöte på Lättläst-förlaget. Jag vet att jag skrev på bloggen för några månader sen om en idé jag fått, att testa skriva lättläst. Men eftersom jag inte har använt såna böcker i skolan så vet jag inte alls hur de är, och alltså inte vad man ska tänka på om man ska skriva såna. Så, därför, informationsmöte!
Jag fick prata med en av redaktörerna och höra om nivåer och längder och allt möjligt. Och hur det funkar med försäljning och sånt också. Rätt annorlunda än mitt vanliga förlag, då Lättläst-förlagets böcker inte går att köpa i vanliga bokhandlar. Det är bibliotek och skolor som är kunderna, och så har de en webshop om man vill handla på nätet. Ja, och vanliga nätbokhandlar. Men främst är det olika läsförmedlare som tipsar, och det är ju logiskt. Är man en ovillig läsare har man ju ett annat beteende än såna som själva nosar upp vilka böcker de är sugna på.

Det här är en typisk boksida. Notera hur den är satt – att de är så korta rader och mycket luft, så det ser ut ungefär som en dikt fast det här är vanlig prosa. (En sida ur ”Överlevaren Isaq”.)

Längden om man ska skriva en lättläst bok: drygt 100 000 tecken.
Och det är (håll i er!), 1/4-del eller 1/3-del av hur långa mina böcker brukar vara. Weey! Det är det här jag går igång på också. Man måste ju vara så väldigt koncentrerad. Hålla nere antalet konflikter, och definitivt hålla nere utvikningarna och fyllet och gå mer direkt på kärnan, och ÄNDÅ få till liv i text och i karaktärer så att de inte känns helt torra. Hur gör man det?

Fick med mig ett gäng böcker så jag kan läsa och känna in lite. Och sen, kanske testa. Om ett tag. Har lite andra books att bli klar med först.
Men det känns kul! Det här är mitt wild and crazy-skrivår. Jag vill ju skriva massor av saker.

En dag i Vasa

Igårkväll flög jag till Vasa i Finland. I ett pyttelitet propellerplan. Tur att det inte var någon turbulens i luften.

Imorse åt jag smarrig hotellfrukost. (Ja, det är en citronskiva i teet. Och jajamen, det är två minidonuts på smörgåsfatet. Yes, hela nötter på muslin.)

Och sen pratade jag på två svenskspråkiga gymnasieskolor i och lite utanför Vasa. Jag fick också sjunga en allsång, fika kladdkaka, äta god skollunch med hemlagade köttbullar fast det var de inte alls men de smakade precis så, bli intervjuad av elever och tidning, prata med väldigt trevliga människor om finlandssvenska kontra svenska och kulturen i Finland och diverse annat spännande, och svara på frågan varför alla svensk/modersmålslärare är feminister. Ja, och ungdomarna jag mötte var också väldigt trevliga. Hela dagen var så finfin. Återvänder gärna till Vasa any time.

Det var på den första skolan de hade som tradition att sjunga en allsång med aktuell anknytning varje fredag när alla samlades (cirka 200 elever + personal) i aulan. Musikläraren kompade på piano. Vilken grej, va?
Den andra skolan hade IB-programmet. Mmm, IB. Skitjobbigt men ack så roligt. Saknar mitt IB och våra litteraturseminarier i 3:an.

Som present på den skolan fick jag dessutom en speciell sak – en uppsats (en ”avhandling pro gradu” med den korrekta termen) som en av lärarna, Katrina Åkerholm, skrivit när hon pluggade litteraturkunskap. Den heter ”Skeva syskon: Styvsyskon och heteronormativitet i svensk ungdomsroman under 00-talet”. Hon har analyserat tre böcker – min ”Min typ brorsa”, Katarina von Bredows ”Expert på att rodna” och Ritta Jacobssons ”Bonuskärlek”. Gissa om det var intressant att läsa en så utförlig analys av min egen bok! Tex kökets, matens och kanelbullarnas betydelse för att skapa en familj som följer normerna. Sånt jag väl tänkt litegrann på när jag skrev, men inte alls sådär direkt och inte vad det står för i stort. Mycket intressant.

Sen köpte jag lite Fazer-choklad på en kiosk och sen flög jag hem. Ingen turbulens i luften. Fint.