Förra veckans kontor…

… i Grekland!

Fredag den 17:e maj i böcker

Denna fredag började med möte på Lilla Piratförlaget där jag fick ett korrat ”lite ihop”-manus, och jag fick träffa redaktören som har korrat. Lilla Pirat jobbar nämligen med frilansare, så hittills är det bara jag och min förläggare Erik som har pratat om manuset. Men nu är vi tre!

Korrat manus = redaktören har skrivit kommentarer och ändringsförslag i det.

Alla sidor har såna här rättningar. Nu ska jag gå igenom och föra in dem. Fixa till. Gillar att rätta korr! Det är en så konkret uppgift, bara att beta av ena sidan efter den andra.
Har typ en vecka på mig.

Och eftersom jag var på Piratförlaget fick jag med mig en bok därifrån. Nya Harry Hole! The excitement, people!! Är ett stort Harry Hole-fan och kastar mig över dem så fort de kommer. Vanligtvis kommer den norska ett år före så jag brukar läsa den, men ”Polis” ska ges ut samtidigt i Sverige och Norge. Okejrå okejrå, jag läser den väl på svenska då. (Gillar extra mycket att läsa på norska. Gör det inte så ofta så det känns på något vis som semester.)

Den andra boken är min översättning, som en kompis på förlaget vänligt nog messade mig om igår så fort hon fick exet i sin hand. Hon vet hur besatt jag är av att få det. Liiite mer besatt med mina egna böcker, men dock. Jag VILL ha första exet snabbt. Vi träffades vid Kulturhuset och gjorde en överlämning.

Dagens sista bok tror jag är en låda ”Som om jag frågat”-pockets. Har inte hämtat paketet än, bara fått postavin. 4 kg. Det är ju inte så tungt. Måste vara pockets.

Två saker som avslutning.
1) GRATTIS NORGE PÅ 17E MAI!
2) Det här var mitt 500:e inlägg på den här bloggen. Värt att notera? Tjaa.

Bra och dåliga sätt att skapa läsintresse

Ett dåligt sätt:

Samla klassen, säg att de ska få läsa en bok, fös ner dem till bibblan för att de ska välja ut den.
Berätta att de sen ska skriva en recension om den här boken.
Försök stå ut med de där jobbiga ungarna som går och byter bok varannan lektion för att allt de börjar på blir ”tråkigt” efter 2 sidor.
Samla in recensionen efter några veckor.

Ett bra sätt:

Samla klassen, dela ut böcker åt dem. Alla kanske inte klarar av att läsa samma, men det är minst 4 pers som läser samma bok. Läraren har valt böckerna, inga ungar får välja bok själv. Ta ev hjälp av skol / biblo för att göra urvalet!
Bestäm en läsläxa till veckan därpå.
På läxlektionen: dela in eleverna i grupper och ge dem diskussionsfrågor om det lästa avsnittet. Obs, inte kontrollfrågor, och obs, inte bara återberätta handlingen. Tänk ut roligare och öppnare frågor än så. Kanske redovisar de sen för hela klassen, kanske för en annan grupp, kanske pratar de bara tillsammans i gruppen.
Upprepa detta tills boken är utläst efter några veckor.
Redovisning? Definitivt inte en recension, för det finns tusen roligare sätt att få skriftliga och muntliga underlag för bedömning (som man ofta vill ha som lärare).
Huvudpoängen i det här är att ingen sitter ensam och läser en bok i tysthet och sen skriver man ett papper som bara lämnas in till läraren. Läsning blir roligare om det är socialt. Det ingår dessutom i kursplanen att man ska kunna reflektera, analysera och argumentera. Allt det täcker man in om man jobbar med böcker så här.

Kommer alla att älska läsning nu? Ha! Absolut inte. Men det struntar man i. Det är bara att välja ut en ny bok och nöta på. Man kan inte acceptera elever som säger ”jag läser inte böcker” eller ”jag hatar läsning”. Jaha? Jag gillade inte matte när jag gick i skolan. Var det någon som överhuvudtaget tog hänsyn till det? Fick jag sluta med matte? Nej.
Det är så otroligt många saker som är jobbiga att lära sig, men det är livet och det är bara att tugga i sig. Glädjande nog gäller fortfarande den gamla sanningen att man blir bättre på allt man övar, så öva på. Läs och läs och läs. Ingen klarar sig bra idag utan en god läsförmåga.

Går det att vika 15-30 min varje dag åt läsning? Kanske som en start på morgonen? I såna fall, grattis!

Om ni ska ha författarbesök på eran skola:

Läs en bok av författaren. Skolbiblo / författaren kan hjälpa till med vilken bok som passar bäst. Jobba igenom den ordentligt, och kör INTE recensionsmodellen! Låt eleverna förbereda frågor också på en lektion.
Invänta succén.
Ja, för faktiskt, det blir aldrig dåligt när jag har författarbesök på välförberedda skolor. Då kan det tom bli önskade effekter som både läs- och skrivlust. Många svensklärares våta dröm. Och det kan hända. Det är inte en utopi. Allt handlar om hur uthållig man är och vilken målsättning man har. Ska författarbesöket märkas i de 45-60 min det pågår eller vill man uppnå en längre och större effekt?
Borde ju inte vara sååå svårt att svara på. Tycker jag.

Här var del 1 i den här ranten.

Jag är ingen superhjälte, jag skriver tyvärr bara böcker

Terminens sista författarskolbesök är avklarat. Puh!
Har jag skapat några hundra nya läsare nu? Man kunde ju hoppas det efter allt detta flängande och alla elever jag mött, men jag tror tyvärr inte jag lyckats med det. Det är nämligen ingen garanti att man får till det bara för att det kommer en författare till skolan.

Lätt 50% av alla mina författarbesök har varit helt oförberedda på skolorna. Då menar jag att de inte har läst någon bok, eller börjat läsa en bok, innan jag kommer. De har möjligen kanske eventuellt haft en lektion där de skrivit ihop lite frågor om hur det är att vara författare. Sen dimper jag ner och håller mitt prat och de ställer de där tvångsfrågorna om hur lång tid det tar att skriva en bok och om hur mycket pengar jag tjänar och sen är jag klar och då… Nä, inget mer händer.

Alla lärare och skolbiblos vet att det är superviktigt att få eleverna att vilja läsa böcker. Och att det är svårt. Men de vill verkligen att barnen ska läsa. Jag med. Och tänk om det vore så fiffigt att det räckte med ett enda författarbesök för att få till det! Gud så fantastiskt. Men tyvärr, det är ju inte så i verkligheten.
För att ta en liknelse. Tänk om vi på mitt jobb plötsligt en morgon skulle få veta att en trädgårdsmästare kommer hit och föreläser idag. Alla måste lyssna i en hel timme. What?! Jag är ju såååå ointresserad av trädgårdar. Har ingen sån, och på min lilla balkong har jag inte ens en ynka liten blomlåda. Ändå måste jag sitta där och lyssna på någon guuud så trååååkig och jobbig människa som pratar passionerat om olika blommor och stuff och inte fattar då jag ett skit av vad hen säger. Det är så jävla bögigt med blommor! Tar upp min mobil istället och kollar lite tills det här astråkiga är klart. Gaaaah.

Japp, så skapar man läsare på oförberedda författarbesök.
Eller inte.
Sen kan lärare prata allt de vill om att det är viktigt att eleverna får träffa riktiga författare, att det sätter spår ändå och att det väcker något, men ärligt, jag är så luttrad nu av mitt eget lärarjobb och av alla författarföreläsningar att jag inte alls tror på det. Det sätter spår hos den lilla lilla grupp som redan ÄR läsare och som sitter som tända ljus och lyssnar med stora öron. Men det får ingen annan i klassen fatta, det vore för skämmigt. Så de här eleverna säger ofta inte ett ord. De vill inte avslöja att de tycker det är kul med en författare på lektionen. Eftersom att, jamen, läsning ÄR ju bögigt. Iallafall skittråkigt. Det vet ju alla. Så vad blir effekten i stort av det oförberedda författarbesöket? Jo, 45-60 mins avbrott i en vanlig dag. Man hade lika gärna kunnat ha håltimme, eller kollat på en film, eller tagit en promenad. Värdefullt? Ja, kanske för läraren som fick en liten paus.

Stay tuned för del 2 i den här lilla ranten. Då ska jag berätta om hur man ökar möjligheterna att skapa en effekt.

Bokbuffé i Höllviken

Nu har jag varit i Skåne i 2 dagar, i superfina Höllviken precis bredvid Skanör Falsterbo. Vattnet, husen, ljuset, åh! Vill åka tillbaka dit när det är mer sommar. Och Skåne överlag, gud så fint det är. Jag behöver liksom bara se en vidd och ett vindkraftverk för att jag ska bli på bra humör. Och om jag sen ser en Skånelänge så är min spontana tanke  ”åh! är det där Knausgård bor?!”. Alltid på spaning efter Knausgård.

Skolbiblosarna i Höllviken hade fixat en riktigt maffig bokbuffé. Åk 7 fick komma dit och lyssna på mig i en timme och sen få bokpresentationer i en timme. Tanken var att de skulle gå därifrån och ha med sig minst en bok och vara lite, eller helst mycket!, peppade på att läsa.

En del lånade utan problem maxantalet 4 böcker (maxantal för att det inte skulle ta slut), medan andra inte var lika lättflirtade. Det var ju hursomhelst en väldigt ambitiös ansträngning som förhoppningsvis bär frukt. Och JAG hade jättetrevligt om jag ska lägga en egoistisk värdering på det. Alla klasser hade börjat läsa, eller läst klart, en av mina böcker, och det kom en massa riktigt bra frågor. (Det blir verkligen alltid mycket bättre med förberedda klasser.) Hoppas att eleverna fortsätter läsa som tusan nu bara. Go, Höllviken!

Söndagsfrukostläsning

Det var härligt att läsa morgontidningarna idag! Lisa tipsade om en stor artikel om crossover i SvD så jag knallade iväg och köpte den. (Har DN på helgprenumeration.) Sen te och fil å musli och läs i papperstidning. Lyrrigt.

6 sidor, om än stora bilder, om att romanen inte alls är död och att det är i den spännande ungdoms/crossovergenren det händer grejer nuförtiden. Yeay! Det finns många riktigt bra romaner, och de bara väntar på att upptäckas av fler läsare än de redan gjort. Yeay!
Och sen nämndes Bokhora också, så då blev jag stolt. Lite längre ner därunder kommer exemplet med Cilla Naumanns böcker ”62 dagar” för ungdomar och ”Springa utan åror” för vuxna – som handlar om samma händelser. Jag har skrivit på bokhora och intervjuat henne i vår podcast om de böckerna och hur idén kom, och jag trooor att det är rätt många som upptäckt kopplingen tack vare mig/oss fast sånt är ju svårt att veta. På ett sätt tycker jag bokbloggar är ganska bra på att credda varandra och säga ”jag läste om detta hos X”, men på ett annat sätt känns det ibland som att just bokhora är en opersonlig nyhetsbyrå. Inte för oss som skriver där alltså, men för en del av läsarna. Om man hör en nyhet som kommer från nyhetsbyrån TT, tänker man då på att upplysa om det ifall man gör någon referens till den? Förmodligen inte, för TT, vilka är det? Så stort ju.
Och inte för att jag vill likställa bokhora med TT, jeez, sånt storhetsvansinne har jag verkligen inte, men förstår ni hur jag menar?
Och hoppsan, nu gled SvD-artikeln in på en smula personlig förorättelse. Så kan vi ju inte ha det.

Nästa härliga grej i dagens morgontidningar var denna annons. Lesbisk kärlek på semestern!
Det är första gången man ser en sån annons i Sverige, va? Heja Ving!
Jag blev genuint glad av den fina bilden och var tvungen att genast dela den i alla sociala medier.

Boktips: ”See Jane write”

Jag tror att jag har tipsat om den här förut, men jag kör en vända till för jag tycker den är så bra.
”See Jane write” av Sarah Mlynowski och Farrin Jacobs. Undertiteln är ”A girl’s guide to writing chicklit”, men den kan man ta med en nypa salt. Det som är chicklittigt i boken är att de tar flera såna exempel och intervjuar chicklitförfattare, MEN, vad gäller hur man svänger ihop en bra historia = generellt för alla genrer.

181 sidor av bra råd, väldigt konkreta, om allt man behöver tänka på när man ska skriva en roman. Och inspirerande är det. Och kul och snärtigt. Och dessutom snyggt formgivet.
En riktigt bra handbok alltså.

Det är lätt att hamna i fällan att man läser för mycket teori när man ska börja skriva – gissningsvis för att alla letar efter the magic word som ska göra det svåra lätt – och plöjer handbok efter handbok. Onödigt sätt att tillbringa skrivtiden, tycker jag. SÅ mycket behöver man inte läsa för det är ändå alltid viktigast att komma till skott och skriva. ”See Jane write” är föredömligt kort med massa matnyttigt innehåll.

En helt annan sak: Lisa Bjärbo och jag har spikat titel på vår kommande bok och därmed även bytt bloggnamn för att matcha den. Vi måste sluta ses på det här sättet.

I dagens SvD

En artikel om ungdomars läsning och synen / statusen på ungdomsböcker.
Jag är med på ett litet hörn och nämner en bok som var viktig för mig då way back when.

Här kan man läsa hela.

Tips, tips

Igår hade jag en sk 3:e dag. Betyder: det går bra att skriva i 2 dagar, sen går det skitdåligt på den 3:e dagen. Sen bra igen. Har nu inte kommit igång med det skönlitterära skrivandet än idag, så jag vet inte hur dagsformen är, men… Hatar iaf de 3:e dagarna. Så himla frustrerande.
Fast istället för att lägga ut texten mer om det, i helgen såg jag en artikel med bra skrivtips. De kommer från författaren Laini Taylor. Jag började på en bok av henne, ”Daughther of smoke and bone”, som inte alls var min grej. Däremot hennes skrivtips! 
Ska tillämpa tips nr 2 nästa gång jag fastnar.

Antologimedverkan ”Läsandets lust och magi”

Sprillans ny i höst, ”Läsandets lust och magi”, utgiven av Brombergs. Alla texter – skönlitterära – handlar om hur läsintresse väcks i klassrum.

Mitt bidrag är ur ”En liten chock”, när Gustav får låna böcker av Eva och mejlar lite om dem. Om Murakami i synnerhet.*

Arton olika bidrag med allt från GW Perssons ”Gustavs grabb” och Ally Condies ”Matchad” till Camus ”Den första människan”.

* Ja, jag har sett Liv Strömqvists 12 anledningar till att Murakami inte fick Nobelpriset, och jag som har gillat honom länge OCH är feminist – hur tusan har jag inte kunnat tänka på det?! För ärligt, det har jag inte. Och nu känner jag mig ju inte så lite dum.