Terminens sista författarskolbesök är avklarat. Puh!
Har jag skapat några hundra nya läsare nu? Man kunde ju hoppas det efter allt detta flängande och alla elever jag mött, men jag tror tyvärr inte jag lyckats med det. Det är nämligen ingen garanti att man får till det bara för att det kommer en författare till skolan.
Lätt 50% av alla mina författarbesök har varit helt oförberedda på skolorna. Då menar jag att de inte har läst någon bok, eller börjat läsa en bok, innan jag kommer. De har möjligen kanske eventuellt haft en lektion där de skrivit ihop lite frågor om hur det är att vara författare. Sen dimper jag ner och håller mitt prat och de ställer de där tvångsfrågorna om hur lång tid det tar att skriva en bok och om hur mycket pengar jag tjänar och sen är jag klar och då… Nä, inget mer händer.
Alla lärare och skolbiblos vet att det är superviktigt att få eleverna att vilja läsa böcker. Och att det är svårt. Men de vill verkligen att barnen ska läsa. Jag med. Och tänk om det vore så fiffigt att det räckte med ett enda författarbesök för att få till det! Gud så fantastiskt. Men tyvärr, det är ju inte så i verkligheten.
För att ta en liknelse. Tänk om vi på mitt jobb plötsligt en morgon skulle få veta att en trädgårdsmästare kommer hit och föreläser idag. Alla måste lyssna i en hel timme. What?! Jag är ju såååå ointresserad av trädgårdar. Har ingen sån, och på min lilla balkong har jag inte ens en ynka liten blomlåda. Ändå måste jag sitta där och lyssna på någon guuud så trååååkig och jobbig människa som pratar passionerat om olika blommor och stuff och inte fattar då jag ett skit av vad hen säger. Det är så jävla bögigt med blommor! Tar upp min mobil istället och kollar lite tills det här astråkiga är klart. Gaaaah.
Japp, så skapar man läsare på oförberedda författarbesök.
Eller inte.
Sen kan lärare prata allt de vill om att det är viktigt att eleverna får träffa riktiga författare, att det sätter spår ändå och att det väcker något, men ärligt, jag är så luttrad nu av mitt eget lärarjobb och av alla författarföreläsningar att jag inte alls tror på det. Det sätter spår hos den lilla lilla grupp som redan ÄR läsare och som sitter som tända ljus och lyssnar med stora öron. Men det får ingen annan i klassen fatta, det vore för skämmigt. Så de här eleverna säger ofta inte ett ord. De vill inte avslöja att de tycker det är kul med en författare på lektionen. Eftersom att, jamen, läsning ÄR ju bögigt. Iallafall skittråkigt. Det vet ju alla. Så vad blir effekten i stort av det oförberedda författarbesöket? Jo, 45-60 mins avbrott i en vanlig dag. Man hade lika gärna kunnat ha håltimme, eller kollat på en film, eller tagit en promenad. Värdefullt? Ja, kanske för läraren som fick en liten paus.
Stay tuned för del 2 i den här lilla ranten. Då ska jag berätta om hur man ökar möjligheterna att skapa en effekt.
