Fredag den 17:e maj i böcker

Denna fredag började med möte på Lilla Piratförlaget där jag fick ett korrat ”lite ihop”-manus, och jag fick träffa redaktören som har korrat. Lilla Pirat jobbar nämligen med frilansare, så hittills är det bara jag och min förläggare Erik som har pratat om manuset. Men nu är vi tre!

Korrat manus = redaktören har skrivit kommentarer och ändringsförslag i det.

Alla sidor har såna här rättningar. Nu ska jag gå igenom och föra in dem. Fixa till. Gillar att rätta korr! Det är en så konkret uppgift, bara att beta av ena sidan efter den andra.
Har typ en vecka på mig.

Och eftersom jag var på Piratförlaget fick jag med mig en bok därifrån. Nya Harry Hole! The excitement, people!! Är ett stort Harry Hole-fan och kastar mig över dem så fort de kommer. Vanligtvis kommer den norska ett år före så jag brukar läsa den, men ”Polis” ska ges ut samtidigt i Sverige och Norge. Okejrå okejrå, jag läser den väl på svenska då. (Gillar extra mycket att läsa på norska. Gör det inte så ofta så det känns på något vis som semester.)

Den andra boken är min översättning, som en kompis på förlaget vänligt nog messade mig om igår så fort hon fick exet i sin hand. Hon vet hur besatt jag är av att få det. Liiite mer besatt med mina egna böcker, men dock. Jag VILL ha första exet snabbt. Vi träffades vid Kulturhuset och gjorde en överlämning.

Dagens sista bok tror jag är en låda ”Som om jag frågat”-pockets. Har inte hämtat paketet än, bara fått postavin. 4 kg. Det är ju inte så tungt. Måste vara pockets.

Två saker som avslutning.
1) GRATTIS NORGE PÅ 17E MAI!
2) Det här var mitt 500:e inlägg på den här bloggen. Värt att notera? Tjaa.

Sista genomläsningen av ”Blunda och hoppa”

Att översätta böcker går undan*.
Jag översatte 1:a versionen.
Fick tillbaka med redigering och fixade den.
Nu är manuset satt och jag ska bara läsa igenom en sista gång innan det går till tryck.

Värsta Speedy Gonzales jämfört med processen att skriva egna böcker. 3-4 led av redigering och omskrivningar är borta.

* ”Går undan” är en sanning med modifikation såklart. Det har ju inte blivit klart på 2 veckor. Men ändå.

Där satt den!

”Blunda och hoppa”-översättningen = kollad, kommenterad, lite ändrad. Det vill säga, CHECK!
Det var ju för väl. Kommer hålla min deadline på den.
Ikväll slappar jag. Kanske ser jag Sean Banan för första gången någonsin? Nej, jag har aldrig sett karln förr. Kanske har jag hört någon låt med honom, men inte medvetet i såna fall. (Alltså, jag har ju varit vid medvetande, men jag har ingen koll på hans hittar. Ni förstår? Gud, så krångligt det där blev.)
Imorgon fortsätter jag med min och Lisas bok.

Falköping. 1 vecka. 8 skolor. 20 lektioner.

FATTA schemat jag har haft i Falköping i veckan. Jag var där i 5 dagar för att jag skulle träffa alla åk 8 och gymnasiet. Varje morgon 07.45 blev jag upphämtad av någon skolpersonal och skjutsad till dagens första skola. På måndag och fredag var jag på samma skola för alla fyra lektioner, men tisdag till torsdag var jag på två olika skolor per dag.
Jesus.
Det låter kanske inte så mycket när man säger det, men man är nog utpumpad av ”vanliga” skolbesök för det ÄR jobbigt att köra 4 helt nya okända grupper per dag. Man vet ingenting om dem utan kommer in och har typ 1 minut på sig att fatta vilken sorts grupp det är, hur man bäst tacklar dem, och inte minst om det är någon man bör hålla extra koll på. Repeat 4 ggr. JOBBIGT. En del klasser är i princip knäpptysta så då drar jag hela passet själv i 45 minuter, andra grupper kan man få lite hjälp av med frågor. Förberedelsegraden har varierat längs hela skalan på dessa 20 lektioner.

Före, efter och mellan dessa lektioner är det hela hej hej-proceduren och det vanliga småpratet med all skolpersonal man träffar. I mitten av veckan kände jag för att skriva ett par skyltar.

Skylt 1: Nej, det är första gången jag är i Falköping.
Skylt 2: Jag bor i Stockholm nu. Jag kommer från Luleå från början.
Skylt 2: Jag kom hit i söndagskväll. Nej, jag ska inte åka hem sen idag. Jag är här hela veckan. Alla 8:or. Gymnasiet på fredag.
Skylt 4: En te, tack. Jag dricker inte kaffe. Vilket svart te som helst blir bra. Ingen mjölk.

Inte för att låta divig och inte för att någon jag träffade var det minsta otrevlig eller jobbig, alla var tvärtom jättesnälla och hjälpsamma, och det är ju naturligt att fråga dessa saker. Men jag fick svara på dem gång på gång på gång, och well, man blir rätt trött av att vara så här på och presenter-ig flera gånger per dag. Igår fredag kändes det som rena rama semestern att vara med samma personal hela dagen på gymnasiet och att ha alla föreläsningar i samma aula. Wow.

Men det har gått bra hela veckan. Och rösten höll galant! Jag fick tips om röstuppvärmningsövningar av min kompis Ingelin för jag var lite nervös att den skulle kajka ihop kring onsdag. Det är inte så normalt för mig att föreläsa 4 timmar / dag i 5 dagar ju…
Och jag har haft några riktigt bra lektioner, har fått skratta själv och fått ungarna att skratta. En kille på en särskilt lyckad lektion där vi verkligen fick till det, jag och klassen, tyckte efteråt att det var hans livs roligaste författarbesök. Nu vet jag ju inte hur många han har varit med om, men jag tar åt mig. Vi hade skitkul! Och så var det jättekul att komma till gymnasiet igår. Min flock.

På kvällarna har jag suttit och fixat med Dessen-översättningen, och nu är det nästan, nästan klart. Några timmars jobb bara som återstår, och sen leverans på måndag då det är deadline.

Det var min vecka 10, det. Hårt jobb.

”Blunda och hoppa”-översättningen, fas 2

Jag var lite nervös när jag skickade in min första version av ”Blunda och hoppa”-översättningen. Min första översättning någonsin ju. Tänk om jag hade varit alldeles för fri i förhållande till texten, eller tvärtom för nära den engelska, eller för stolpig… Helt enkelt, jag var nervös att det skulle komma tillbaka ett manus med det här budskapet i fet, röd text på första sidan: ALLT MÅSTE GÖRAS OM HELT OCH HÅLLET FRÅN BÖRJAN.
Det vore ju inte så… kul.

Förra veckan fick jag tillbaka den, och PUST, inte med det budskapet. Halleluja! Istället var det en rätt bra första version som inte behövde så jättestor genomarbetning nu i andra fasen. Halleluja igen!

Redaktören har gått igenom hela texten och ändrat / skrivit in kommentarer (det är det som är det röda i kanten vid word-dokumentet) och jag ska nu godkänna dem. Ungefär exakt samma som när jag får redaktörskorrad genomgång på mina egna manus. Ibland har jag nya synpunkter eller ändringar (det är det blåa) som jag för in.
På detta sätt arbetar jag igenom hela manuset. Läsa och godkänna ändringar.

Sen var det några begrepp som jag funderade på hur / om de skulle översättas när jag skickade in. High school, college och rehearsal dinner tex. Såna saker som vi i Sverige vet vad det är, men det finns inget motsvarande (rehearsal dinner) eller också blir översättningen kanske lite onödig (high school). Där ska vi köra på att INTE översätta har vi bestämt.

En annan sak som tangerar det här är när jag har låtit karaktärerna använda engelska begrepp. Alltså inte att jag struntat i att översätta ord, utan låtit dem säga tex ”oh my god!”. Nu vet jag inte om jag har med exakt det, men ni förstår. Ungdomar slänger ju in engelska ord och fraser, men just när det gällde översättning så var jag tveksam till om det skulle vara tillåtet eller verka slappt och konstigt istället för naturligt. Jag HAR varit restriktiv med det här, så det är inte ett ”Välkommen hem”-stuk där karaktärerna pratar förhållandevis mycket engelska, men det finns på några ställen. Hittills har jag upptäckt ett där jag fick kommentar om att hellre skriva något annat. Min översättning var ungefär ”det var ett sånt moment”, med moment som i ögonblick / situation, men just de svenska orden passade inte här eller var redan använda, så jag valde engelska moment. Njaaa… Jag tog bort och formulerade om hela stycket.

Jag råkade nu också upptäcka att Dexter säger ”ids” på ett ställe i den här läsningen! UH-UH. Det var ju det som inte skulle hända! Skrev en kommentar om det till redaktören, kanske får vi ändra. Har fått flera påpekningar om hur dialektalt det är genom årens lopp i mina böcker, och Dexter ska ju inte låta norrländsk. Vi får se om ids-et ryker. Hittar jag ett ”fara” också nånstans så är det ju kört. True norrlänning 4 life.
Dialogerna var förresten något jag fick guldstjärna för, och det var ju kul!

Fortsatt arbete: gå igenom hela manuset noga, skicka in igen, och sen förmodligen hinna med en läsvända till innan det går till tryck.

Sarah Dessen-översättningen, ”Blunda och hoppa”

Kolla, kolla, här är årets svenska Dessen-bok, ”Blunda och hoppa”, som jag har översatt:

Snygg, va?

Dessen-översättningen, puh!

Okej. Version 1. Det är några få kluriga termer och ord som inte är översatta eller som måste bestämmas om de ens ska översättas, men annars – klar! Mejlade in den kl 09.26 idag. Hade tänkt att den skulle bli färdig redan igår, men jag hann inte då.

Och nej, jag tror inte att Dexter pratar norrländska. Let’s hope not / Låt oss hoppas att han inte.

Nu ska jag köpa icebugs!

Den tyska översättaren undrar

Dagens roligaste mejl, out of the blue hör min tyska översättare till ”Välkommen hem” av sig med en lista på uttryck och ord som hen inte förstår, så kan jag hjälpa till att förklara?
OH JA!
Gud SÅ roligt!

Exempel på svårigheter:
spela burken
cerat
kk
skrovmålsdagar
dammsugare (fikabrödet)
kom igen, Lena (Håkan Hellström)

Ska nu skriva ihop tydliga förklaringar och skicka tillbaka. Wiiii!

PS. Ordet ”fika” var faktiskt inte med på listan.

KLAR med Dessen-översättningen!

Eller KLAR med version 1 av den. Den mest tidskrävande. Har jobbat på som en TOK senaste veckorna för att nå sista sidan. Och detta för mig osökt in på en ett ämnesönskemål från Tina O: ”Jag skulle också tycka det vore intressant om du beskriver lite av hur du gör – skrivteknik, var du hittar inspiration, hur en idé kanske plötsligt får fäste, osv. Och även hur du tänker när du som nu sitter och gör översättningar.”

Hur jag tänker med översättningar… Oj, vet nästan inte? Det är så nytt. Men så här har jag planerat:

Steg 1: jag gör en grovöversättning rakt igenom. Det är vissa saker som jag lämnat för att jag måste kolla lexikon, och vissa som jag måste bestämma vad de ska heta och sen följa den linjen. Sen är det en del grejer jag får ta med den kommande redaktören, typ ska sångtexter översättas (hoppas verkligen inte). Godisnamn, etc.
Men iallafall, nu är första översättningen klar.

Steg 2: sätta mig med manuset igen och gå igenom allt från början. Se till att fixa grejerna ovan, och framförallt se till att det flyter bra på svenska. Jag har inte varit superpetig med språket nu så det är säkert flera avsnitt där jag kommer att störa mig på för mycket upprepningar och sånt. Det som också fixas i denna runda är hur de olika karaktärerna pratar, att skilja på dem.

Steg 3: skicka iväg till förlaget. Jobba igenom igen med redaktören. Vet inte hur mycket det innebär eftersom jag aldrig gjort översättning förr, men jag gissar att det inte är sååå mycket. Det är ju ”bara” språkbeslut och inget om handlingen.

Det som varit jobbigt med översättningen: stillasittandet. Nej, jag skojar inte. Hittade till slut den för mig ultimata arbetspositionen och det var en boktrave där jag kan palla upp manuset bakom min dator, och sen en ännu högre bakom den första traven som manuset vilar mot. Tycker det har varit mycket jobbigare att sitta still och översätta ett manus (extremt stilla) än att skriva en egen bok. Ska unna mig en massage nu på min kiropraktors inrådan. Hon bara ”alltså, vilka yrken det finns!” när jag berättade varför jag var så extra stel. Och då har jag ändå varit 20 ggr noggrannare än vanligt att lägga in rörelsepauser i arbetspassen.
Har också insett att man blir väldigt trött av att översätta. Det är ju koncentration på helspänn i flera timmar, så att tex försöka köra åtta timmars arbetsdag går inte. Inte för mig iallafall. Skulle vara helt mosig i huvudet sista timmarna då. Fyra eller max fem timmar är nog mycket.

Anyways. Är SÅ NÖJD nu när första versionen är klar. Det är stressande att göra saker som man inte riktigt vet hur lång tid det tar, och att ha deadlines på dem och andra grejer samtidigt. Mitt värsta scenario var att jag skulle behöva sitta hela julhelgen och vara tokstressad med den. Känns ju lite lugnare nu.

Idag börjar NaNoWriMo

Och det rycker ALLTID i skrivpeppen då. Reglerna är ”enkla”. Börja på ett nytt skrivprojekt den 1 nov. Skriv hela månaden. Nå 50 000 ord som betyder färdig roman den sista november.
Yeah. Just do it.

Jag har halvtestat någon gång men jag är en för långsam skribent, det gåååår inte. Jag kan inte sitta och ordbajsa för att komma upp i min dagliga ordkvot heller för då kommer jag ändå att radera den skiten dagen efter. Så i praktiken är NaNoWriMo inte för mig (jag har försökt, jag lovar), men som idé och teori tycker jag det är superbra. Hetsa på och skriv varje dag.

Jag har pratat om att köra en modifierad version tillsammans med en författarkollega med start nästa vecka istället. Och därför håller jag just nu på att spurta mig igenom sista 60-70 sidorna av första genomskrivningen av min Dessen-översättning. Tänker att det ska vara klart på måndag. Sen ska jag gå igenom allt igen, men det tar inte alls lika lång tid som att göra hela grundöversättningen.
Så från tisdag kanske. Skriva som en tok! Eller: en NaNoWriMo för självkritiska sniglar.

Och du, Annie, som ställde den här frågan: ”Hur du tacklar svårigheter du stöter på i din vardag som författare, skribent och föreläsare.” Skulle du kunna göra den lite mer konkret eller uppspaltad för den var så stor så jag vet inte hur och vad jag ska svara?