Kolla, nu har det tyska förlaget lagt upp infosidan om ”Välkommen hem” som fått ny titel och heter ”Gut. Besser. Das Beste auf der Welt”.
Visst är det supersnygg omslagsbild? Undrar bara vilka det är på den för alla hårfärger och hårlängder är fel. Men men, det kanske är små detaljer? (Nej, har inte alls varit med och tyckt till om något i formgivning eller titel.)
Hello German readers! Hope you will enjoy the book!
Jag har varit 3 dagar i Göteborg på Författarveckan. Det är en flott grej de kör i den där kommunen. Bjuder in en massa författare, tror 45 stycken i år, och alla kuskar runt till en skola per dag och träffar 4 klasser. Då blir de klasserna förhoppningsvis inspirerade till läsning och kanske att skriva själv. I de bästa av världar iallafall.
Jag fick komma till 3 högstadieskolor, träffade mest åk 8 men även en 6:a och ett par 7:or. Ofta är frågorna jag får ganska lika – inspiration och skrivtid och pengar och sånt – men igår fick jag en helt ny.
Jack, pappan i ”En liten chock”, är han vältränad och snygg eller har han ölmage och är lite slemmig? Det var killarna i en klass som uppfattade honom som snygg, medan tjejerna trodde han hade ölmage.
Mitt svar: Killarna har rätt. Han är snygg. Inte bodybuilder-vältränad, men han är helt klart i bra form. Och inte slemmig!
En annan fråga jag fick var att berätta lite mer specifikt hur Eli i ”Mycket mer än så” och Jonah Griggs i ”Jellicoe Road” har inspirerat Adrian i ”Välkommen hem”. Det var för övrigt den allra första frågan i den klassen. Fattar ni, första frågan! I det läget vill man ju bara göra vågen fem varv.
Dagens roligaste mejl, out of the blue hör min tyska översättare till ”Välkommen hem” av sig med en lista på uttryck och ord som hen inte förstår, så kan jag hjälpa till att förklara?
OH JA!
Gud SÅ roligt!
Exempel på svårigheter:
spela burken
cerat
kk
skrovmålsdagar
dammsugare (fikabrödet)
kom igen, Lena (Håkan Hellström)
Ska nu skriva ihop tydliga förklaringar och skicka tillbaka. Wiiii!
PS. Ordet ”fika” var faktiskt inte med på listan.
Det vanligaste pr-formatet när jag har pratat om mina böcker är 7 minuter. Presentationer för bokhandelspersonal, internt på förlaget, specialkvällar. Det är jämt 7 minuter man får till sitt förfogande att berätta om sin bok / sig själv. Ibland är det 10. Lyx.
Nu i veckan ska jag göra den första 7-minutaren om ”Som om jag frågat”. Och även om jag givetvis kommer att förbereda mig och tänka igenom vad jag ska säga så brukar sällan den första vara den bästa. Man behöver som få in ett schvung, lite publikrespons och lite distans till boken för att vässa till sig. Då blir de bra. Men, verkligen, jag gör ju mitt bästa redan nu. Säger bara att vis av erfarenheten så är kanske 7-minutare nr 4 bättre än nr 1. Men vem vet den här gången?
Den bästa presentationen jag gjorde för ”Välkommen hem” var nog när SvD hade Bokens dag i slutet av november. Boken kom ut i augusti. Det är dit jag siktar nu i veckan. 7 minuter, helst med novembers flyt på en gång. Here we go.
Idag gjorde jag säsongens sista författargig, och vilken avslutning det blev! Steg upp jättetidigt och åkte hemifrån 06.18 för att boarda tåget mot Göteborg och Mölnlycke. Där hade biblot ordnat ett läskollo i dagarna två för ungdomar. Inte övernattning, men två dagars bokprat, boktipsande och läsande. (Visst låter det fantastiskt?!) Jag skulle komma dit som avslutning under eftermiddagen.
För det första: lämnade ett superfint somrigt Stockholm och åkte sen genom ett f**king VYKORT. Svensk vacker sommar nonstop i fyra timmar. Det var gröna ängar, blå himmel, gulliga städer, gulliga byar, blått vatten, sommarfräscha snygga svenskar. Det var heeeela baletten! Så. Fint.
För det andra: kom fram till Mölnlycke helt enligt tidtabell och tillbringade sen 3 timmar med 10 tjejer i åldrarna 12 – 14/15 (gissar jag) och 3 biblosar. Jag hade höga förväntningar för såna här skrivarläger och liknande brukar alltid vara jätteroliga att prata med. Så även denna gång! Fick så himla många bra frågor, hade så himla kul. Det enda jobbiga blev ju då när jag än en gång fick stå till svars för att nej, jag har inte läst mer än första Harry Potter och inte sett filmerna. Men vi kunde snabbt repa oss från det och gå vidare. Det var superroligt! De hade alla läst eller börjat läsa ”Välkommen hem” men några hade även läst flera andra av mina böcker, så frågorna var verkligen om specifika detaljer. Sånt är så kul!
Det fina vädret höll i sig i Mölnlycke så sista timmen kunde vi gå ut och sitta på filtar och prata. Ja, det var som den idyll det låter som.
Såna här dagar är författare världens bästa yrke. Bibliotekarie också tror jag, för de var jättenöjda med sitt läger. Det här var första gången de körde, men jag tror inte det blir sista. Gud, vad jag hade velat gå på såna här saker när jag var tonåring! (Ja, även nu när jag är vuxen är det ju en dröm. Bokkollo!)
Det här var också en dag när jag skulle utföra ett test. Går det att åka tåg utan att länsa godishyllan? Är det fysiskt genomförbart liksom? Det kommer nämligen som en betingad reflex för mig. Tåg = äta massa godis.
Var ståndaktig nästan hela vägen, för vet ni, Starbucks finns på Göteborgs centralstation! Starbucks!
Där kan vi också snacka reflexer. Jag måste nämligen gå in på alla Starbucks jag ser. Iallafall om de befinner sig utanför NY.
På ditvägen funkade det bra, då blev förmiddagsfikat en nyttig yoghurt.
På eftermiddagen…
Men vem vet när jag kommer att ha chansen nästa gång? Det kan ju vara först i september. Månader dit.
Jordgubbsfrappucinon med grädde. Jag dör ju vad god den är!
Och sen bara, en bild på kvällsmackan hemma. Fick sånt ansjovislängt när jag satt på tåget. Gott som tusan! (Håller detta på att bli en matblogg?)
Glad midsommar!
Och det är inte bara en vanlig pocket, utan den är med EXTRAMATERIAL. Tre borttagna scener som var med i e-boken som kom förra året i samband med släppet, och så en helt nyskriven scen. Allt detta kan bli ditt för 39 kronor om man shoppar på nätet. Bra deal, va?
Och om man undrar om den är bra, eller?, kan man tex kolla här, Lotta Olssons recension i DN.
I bakgrunden min orkidé. Fick den i höstas och då blommade den, och nu har den fått nya blommor och massa knoppar! 6 blommor as we speak + massa knoppar på väg att slå ut. Hej hopp.
Först var jag jättepeppad, sen blev jag så fokuserad på 6:an och hade massa på jobbet och därmed stress, och sen var jag klar med 6:an och väldigt trött och tänkte skita i det. Men, en deadline och ett (3/4-dels) löfte..? Jag är en för duktig flicka för att skita i såna saker. Så till slut blev det ett nytt extrakapitel, skrivet på väg hem från Kanarieöarna.
Pocketen kommer i maj. Älskar när det finns sånt här mermaterial som vi proppar den full med nu.
Nej, jag har inte varit där och ska inte dit inom någon överskådlig framtid vad jag vet, men ”Välkommen hem” ska bli översatt till tyska! Fick veta det sista dagarna innan jul och blev så himla glad. Första översättningen för mig! Nu är kontraktet påskrivet och allt, så nu törs jag berätta offentligt. Den kommer ut där under 2013, gissar jag.
Roligt roligt!!
Jag hoppas givetvis på något slags pr-besök i Berlin vad det lider. Den lilla detaljen att jag inte kan tyska själv och det var rätt problematiskt förra och första gången jag var i Berlin? Äsch.
Dagens insats: att försöka knåpa ihop ett nytt extrakapitel som ska med i pocketutgåvan av ”Välkommen hem”. Inget som ändrar på historien utan bara för att jag ville skriva lite till pga separationsångest. (I vanlig ordning.)
Var och simmade imorse och kom på en skitbra scen.
Nu är den 7 sidor lång (A4) och allt blev så dramatiskt så I don’t know… Det blev nog för mycket drama, det ska ju mest vara extramys. Ni vet, liknande extramaterial på dvds. Boken är redan färdig och det här är inget man ska ”behöva” läsa egentligen.
Får sova på saken / scenen, och se vad jag tycker imorgon.
Det här funderade jag på imorse när jag var och simmade. Min 6:a som jag håller på att skriva nu, det är absolut inte en ”Välkommen hem 2″. Det är en ANNAN bok. En kille är huvudperson, han går på högstadiet, det är inget jättefokus på kärlek och hans relationer utan på lite annat blandat. Så alla som gillade VH och hoppas på något liknande, sorry. Det blir inte riktigt den stilen i 6:an.
De två böcker som jag fått mest och bäst respons på från läsarna är ”Tänk om det där är jag” och ”Välkommen hem”. (Ja, och så ”Min typ brorsa” som är min skolbok.) Båda handlar om tjejer, och i båda är det kärlekshistorier. I synnerhet nu efter VH, borde jag inte bara liksom trumma på i det spåret? Det gick ju skitbra, nu kör vi.
Njaa. För sen är det det här att boken ska skrivas, och det tar ett år, och jag ska skriva den, och då måste jag verkligen gilla för annars orkar jag aldrig. Av den anledningen: variation. Och det är nog av just den anledningen det har blivit varannan kille / varannan tjej.
Killarna är alltid mer nervösa för mig. Mycket mer osäkra kort. Jag var givetvis nervös när VH kom ut i somras, men inte supersupernervös. Jag visste att folk skulle gilla den. (Läs mig rätt här, det ska inte låta helt cocky, men jag visste att den passade min läsargrupp.) Däremot när ”Saker som aldrig händer” kom ut förrförra året? Nervöööös. För att det inte är en kärlekshistoria på det klassiska sättet, och för att den är så annorlunda från ”Tänk om det där är jag” som kom året innan. Pratade om det med en författarkollega då. Mina fjortonåriga tjejläsare kanske inte kommer att gilla och ojoj. Hon sa ”men då kommer andra läsare att hitta den”. Och yes, det är ju så det är. En annan bok för andra läsare. Allra mest för mig. Jag behöver alltid skriva just den boken jag håller på med. Just nu behövde jag inte alls skriva om en tjej och två killar igen.
Och som en koppling till detta, har precis läst Sarah Dessens ”What happened to goodbye”. Det är så en annan bok för henne. Tycker modigt.
Tema: Rubric. Blogga med WordPress.com.
