Amanda Hellberg på Alla har en bok inom sig, och även författare med ”Styggelsen” och kommande ”Döden på en blek häst” har dragit ihop olika människor till att skriva såna här 10 stegs-planer till att bli något. Mitt område är givetvis att bli ungdomsförfattare.
En del av dessa råd tycker jag är generella för skrivande i stort och de kan man läsa ungefär överallt, medan andra är mer ungdoms. Men helt enkelt, vad jag tycker är viktigt när man ska bli författare!
Så här:
1) Lär känna din målgrupp. Dvs, om du inte har någon kontakt alls med den åldersgrupp du tänkt skriva för, etablera sådan! Tjuvlyssna på caféer, eller tunnelbanan, eller gå över till grannen, eller inte vet jag.
Jag pratade med en skrivarkompis som läst min senaste bok och hon reagerade över att det var så mycket engelska med, ”pratar dom verkligen så nuförtiden?”, och svaret är att ja, det gör dom verkligen.
Det är bara ett exempel på saker som är annorlunda från när man själv var ungdom för kanske 10, 15, 20, 25 år sen.
Hur ÄR ungdomar? Mycket bra och helt nödvändigt att veta om man ska skriva om såna och man vill att det ska bli trovärdigt.
2) Det vanliga rådet – läs mycket. Läs, läs, läs. Om det var länge sedan du själv läste ungdomsböcker, fräscha upp det läsandet! En del är av åsikten att de inte alls vill det, de vill helt göra sin egen grej, eller inte bli färgade eller så, men jag tycker man ska researcha marknaden genom att läsa.
Sen är ju just många ungdomsböcker i den stora gråskalan mellan vuxen och ungdom, dvs man kanske inte behöver vara lika språkförsiktig som om man skriver barnböcker, men ändå. Ton, stil, längd, fart, innehåll, allt sånt. LÄS UNGDOMSBÖCKER!!
3) Planera din historia. Weey! Lättare sagt än gjort. (Det här är generellt för ALLT skrivande. ) För mig var det nyckeln till framgång och att ta sig från bara 10 sidor text till 250 sidor text. I flera år hade jag inga direkta planer när jag började skriva på något nytt. Kastade mig bara in direkt efter jag fått min första idé. Det gick inget bra. Slutade alltid efter de 1o sidorna med idétorka. Sen i samband med att jag skulle börja på ”En liten chock” fattade jag att jag borde ändra metod. Jag PLANERADE. Då gick det skitlätt!! (Hahaha.) Men det gick iallafall lättare.
Jag planerar inte i kapitel eller skriver ner på papper, har inga post-it:s. Jag ser bara till att tänka massor innan jag börjar skriva. Har en ungefärlig mental plan för minst halva boken och de stora händelserna när jag sätter igång. Vet några nyckelscener. Slutet brukar jag inte veta mer än väldigt luddigt, men det funkar ändå. Det viktiga för mig är att ha koll på läget fram tills mitten för sen brukar det ha gett sig.
4) Ett till generellt råd. Planera dina karaktärer. För mig är de viktigare än historien. Eller så här, för mig ÄR karaktärerna historien. Jag skriver ju inte deckare så det som händer i mina böcker är det som händer med karaktärerna. Inga mord eller brott att driva på, mina handlingar brukar fokusera på någon förändring de vill / inte vill ha.
Jag tänker väldigt mycket på dem innan jag börjar. Och återigen, mycket lättare om man känner till målgruppen. Vad funderar 15-åringar på, vad gör de, vad gör de inte, vilken musik lyssnar de på, hur chattar de, messar, fördriver tid framför datorn, mode, stilar, intressen, teve. Både ytliga och djupa saker är viktiga. Jag brukar fuska och fråga mina elever när jag behöver något specifikt om tex dataspel eller sånt.
5) Dialoger. Oh, det här är kämpigt i ungdomsböcker. Det är en fin balans mellan att låta som ”töntig vuxen leker ungdom” eller som ”okej ungdom”. Ett inslängt ”fett bra” på fel ställe kan förstöra så mycket. Jag kommer tillbaka till råd 1 igen. Vill man skriva en nutida ungdomsbok så BÖR man lyssna på hur ungdomar pratar. Jag själv jobbar som lärare. Vet inte hur det hade gått om jag inte gjort det faktiskt. Bra dialoger med rätt ton är så svåra att få till. Egentligen är det inte så stor skillnad på hur unga tänker jämfört med vuxna, bara att ungdomar brukar vara mer dramatiska, men det är ganska stor skillnad på att skriva dialog i vuxenböcker. (Tror jag!) Vuxna har mer tålamod. Som vuxenläsare kan jag acceptera vissa brister om historien i stort är bra, men i ungdoms är det viktigare att alla delar är bra. Mycket mindre tålamod.
Dialogerna är en sån grej som man ska jobba mycket på. (Det tycker jag ju givetvis att man ska i vuxenböcker också.)
6) Starten. Ännu en tålamodsgrej. Unga läsare vill bli intresserade på de första sidorna. Kanske till och med den allra första. Det går inte att såsa på i 50 och sen puttra igång. Man måste ta greppet snabbt. Fina inledningar med mycket stil och känsla och finlir, glöm det. Fokusera på konflikten, det som ska dra. Mina inledningar brukar hoppa direkt in i handlingen. Sen efter ett par sidor brukar jag lägga in en bakgrundsuppdatering om det behövs (den kanske är 3-4 sidor lång), men det är viktigt att starten är snabb och direkt. Vem, vad, varför. Min direktaste start är i ”Min typ brorsa”. Den i 5:an som jag håller på med nu är också ganska bra.
7) Omfamna det oplanerade! Här kommer min halva planering in, det att jag vet fram till mitten ungefär. När jag har skrivit 50-60 sidor brukar jag få en aha-upplevelse och inse vad boken egentligen handlar om, det som jag inte alls fattat från början, och då får jag gå tillbaka och skriva om. Väldigt bra. Handlingen är alltid mycket jobbigare än mina första idéer och det är det jobbiga som gör det bra. I senaste ”Saker som aldrig händer” blev det så mycket fokus på huvudpersonens sorgeprocess efter sin tjej. Hade inte alls tänkt det så för sånt ville ju inte jag tänka på, men det var det jag behövde skriva om. Och nu är jag glad att jag gjorde det. Vilket leder till…
8. Slutet. Kan barn och ungdomsböcker sluta deprimerat och olyckligt? Inte helt och hållet tycker jag. Det måste finnas något hopp. Man kan skriva om skitjobbiga saker, och de behöver inte lösas på ett Hollywood-sätt där alla blir jättesnygga, lyckliga och får varandra, men lösas på ett sätt så att det är lite mindre nattsvart än inledningen. Why? För att skydda läsarna? Nej, för jag tycker för att det är en sak man lärt sig som vuxen. Det blir bättre. Det blir ju faktiskt det. Med tiden. Superjobbigt just nu, den här veckan, men om en månad eller ett halvår, då. Bättre! Det vill jag få fram. Alla måste gå igenom sina svåra saker, och alla känner sig ensamma och förtvivlade vid vissa punkter i livet, men det kommer andra tider. Och sen trillar man ner igen, och reser sig, och ner igen, och reser sig. Sånt är livet. Det perspektivet eller insikten måste finnas med. Det är det att växa upp går ut på. Att lära sig handskas med andra, sig själv, upplevelser. Det är därför jag läser så mycket. Jag vill alltid lära mig mer om det. Och jag tror det är en helt ålders och tidlös inställning som många fler delar.
9) När man så har skrivit hela sin historia, och putsat på den, och putsat lite till. Researcha vilka förlag som ger ut ungdomsböcker!! Det är nämligen inte alla. Skriv ut manuset på papper, skriv ett kort följebrev (en sida max) och skicka med. I det ska du inte bifoga ditt kontonummer och du ska inte fråga när boken kommer ut. Du ska berätta lite grann om dig själv och lite kort om vad boken handlar om. Säg inte att den är bra eller att din kompis gillade den jättemycket. Håll allt inom en sida som sagt.
10) Vänta. I upp till tre månader ungefär, va? Mmm, det är länge. Under tiden kanske man kan börja skriva på en ny bok. Om du sen får ett omdöme från förlaget (eller ett JA) och de har förslag om vissa ändringar – gör det jobbet!! Trust me, det är så enormt mycket värt det. De är proffsläsare, de kan marknaden, de ser din historia med fräscha ögon. Tycker de att slutet kantrar, eller att du har för mycket av det ena eller det andra, skriv om!! En färdig bok är i slutändan ett grupparbete mellan dig, din redaktör och din förläggare. Boken kommer att bli hundra gånger bättre än den första versionen du skickade in. Och det kommer du att vara glad för!
Viktigt: om du får ett nej men nej med omarbetningsförslag så betyder det att förlaget är intresserade. De vill kanske inte ge ut den i det här skicket, men de tycker att du har potential. Då måste du visa det, och visa att du kan ta kritik och göra förbättringar.
Good luck!
Johanna Lindbäck 