Hur mycket får man sno?

Fick den frågan när jag var på ett författarprat i en skola häromveckan, och det är ju intressant. Mitt svar: Mycket.
Jag menar inte att bara byta namn och orter nu, men en historia, ett upplägg, why not? Hur många berättelser läser man som inte är gjorda förut? Ibland känns det som att allt är berättat, och då går man ju bara runt och snor hela tiden. Och det blir ändå så otroligt varierat och personligt, så vad är faran?
Man kan ju säga att ”Min typ brorsa” är snodd från Katarina von Bredows ”Syskonkärlek”, men ändå är det inte alls samma böcker eller ett plagiat. Och med ”Tänk om det där är jag” så var jag väldigt influerad av ”Prep”, jag ville ha fram utanförskapskänslan. Nu med femman har jag andra mycket tydliga inspirationsböcker, men det blir alltid med min twist.

I helgen läste jag tex en amerikansk ungdomsbok* med ett skitbra upplägg.
Som författaren inte alls förvaltade på rätt sätt.
Det hade kunnat bli världens bästa men hon gjorde det så platt och trist och tunt.

Jag kunde verkligen inte låta bli att fundera på hur jag skulle ha gjort medan jag läste. Kanske kommer min version om några år? Eller en inspiration av den.

* ”Sweethearts” av Sara Zarr

Noll ord! Tjoho!

Jag borde väl ha åstadkommit ett ”sitter och skriver, går bra/dåligt”-inlägg nu, men nejnej. Istället har jag ägnat dagen åt att sortera alla mina böcker eftersom jag köpte en ny bokhylla för några veckor sen. Den levererades vecka 45 men jag har inte haft tid att ta itu med denna grannlaga uppgift förrän nu. Tömde hela gamla bokhyllan, torkade alla hyllor, torkade alla böcker, rensade ur en hel del, fyllde på i den nya. Pust!! Det känns som en helrenovering av hemmet ju.
Nu är alla bokhögar (utom en avsiktlig) som legat här och var borta, och det finns dessutom plats kvar att fylla på lite mer sen i hyllorna. Så fint!

Sen fortsatte jag med vanlig städning, också stort behov efter några veckor när jag inte gjort något utom att tömma och packa nya väskor. Har i och för sig badrummet kvar i städet, men jag behövde te och lussebullar efter denna bravad.
Så kan lördagarna också bli  som extraknäckande författare. Men hemmet är snyggt och fräscht iallafall!
(Skriva då? Ja, kanske imorgon eller lite senare i veckan.)

Markus Hellner, hur kommer du att kramas i år?

Längdskidåkningssäsongen är ju igång nu! Vinterstudion i svt! Markus Hellner! Minns ni efter tremilen på OS i vintras? Kramen? The kram? Snodd rakt av till ”Saker som aldrig händer”!
Ska verkligen försöka kolla om Hellner kramas på samma fina sätt i år igen. Tror jag får använda Lisa som spanare, hon verkar peppad.

UPPDATERING
Rapporter hemifrån säger att Hellner har kvar sin trademark-kram. Härligt! Och snart är det herrarnas stafett så då kanske man får se den in action.

Umeå. Typ.

Jag har varit i Umeå i ett och ett halvt dygn. Fast det känns nästan inte så. Har gjort så annorlunda saker. Jag kan börja med att säga vart jag inte varit: IKSU, Berghem, universitetet, Schmäck, stadsbiblioteket, Station, bokkafé Pilgatan, hotell Pilen, Rex, Lottas krog, Östra gymnasiet, Max. Nu tänker ni ‘herregud, vilka ställen finns kvar då??!’ och det är ju exakt det jag menar!

Här har jag varit: Robertsfors. Östra station. Hotell Uman.

Det där Östra station är ett kapitel för sig. Botnia-banan. (Tåg.) Ume har helt en ny tågstation, byggd enkom för Botnia-banan. Den ligger nedanför sjukhuset. Just nu kan man bara åka tåg till Ö-vik fattade jag det som, men i den bästa av världar (ni vet hur det blir med tåg och moderna system ibland) så ska man kunna åka ända till Stockholm.
Ja, det finns ett fik där på Östra station iallafall, Ullas kondis. Supergott fika, en standard klart över förväntan på ett sånt fik. Träffade Magnus där.

Huvudanledningen till besöket var att jag skulle prata på Tundalsskolan i Robertsfors. Har tidigare bara åkt förbi E4-busshållplatsen, så first time ever som jag åkte in till bygden. Började praten med att ge min enda R-fors-anknytning; min redaktör kommer därifrån. Det gick hem! Puh.
Sen pratade jag om ”Vadå normal?”-tema och om mina böcker och skrivande och sånt. 3 grupper, 2 klasser i varje. Gick rätt bra. En del av grupperna var superbra förberedda, andra skulle börja läsa nu.

Idag åkte jag hem. Nästa gång måste jag stanna lite längre så jag hinner göra nåt.

Så här fint var det nere vid älven inne i stan. Is på vattnet!

Jag ville fota för att månen var så sjukt snygg, men sen ser den lite anonym ut här på bilden. Så kan det gå. NUS + månen, detta är strax före 15-tiden på eftermiddagen. Kolla ljuset, såååå fint!

Sen när jag promenerade hem så kom jag förbi en stor installation som höll på att sättas i ordning. Det var tydligen Ljusfestival, och då har alla dagisbarn (?) målat varsin ljuslykta. Mycket effektfullt!
Fotade en bild utan blixt och en med.

Jo! Såg förresten en kille på hotellet som var nästan exakt som jag tänker mig Ante i ”Saker som aldrig händer”; normalsnygg, brunhårig, lite tränad men inte supertränad, hade jättesnäll men lite tillbakadragen framtoning, dvs verkligen ingen ”se på mig!”-typ. Precis som Ante!

Nu blev det så här igen…

Går och lägger mig för måste sova, somnar, vaknar strax därpå, är väldigt vaken. Får massa idéer till manuset. Blir ännu vaknare. Och imorgon ska jag upp tidigt och jobba hårt hela dagen = måste verkligen sova nu!
Det är irriterande. Nej, stryk det, det är stressande.

Förresten har jag inte skrivit en rad på manuset sen min lovvecka, har haft SÅ. SJUKT. MYCKET. ATT. GÖRA men jag kan uppenbarligen inte koppla av från det ändå. När jag har tänkt klart på måste-sakerna och ska varva ner på kvällen kommer mina huvudpersoner och tränger sig på. När det minst passar ju.

Nu är jag hungrig också.

Doggen är hittad!

Har med en hund i femman men har inte bestämt/vetat vad det ska vara för sort, bara att den ska vara glad och gullig (för DET är ju inte så många hundar, haha).

Idag på tbanan hem såg jag en skitsöt svart liten hund. Trodde typ nån bulldog eller något, men jag frågade som tur var. Det var en mops! Sen sa matten att ”den sorten var så mysig” och jag tänkte bingo. Nu blir det mopsar för hela slanten. Kolla bara så söt! Precis som de svarta här på bilden var den.

Hur ska det sluta?

Jo, det vet jag nu. Äntligen. Var så inne i texten efter denna veckas intensiva skrivande och funderande, och sen i måndags när jag satt på bussen till jobbet så kom jag på det. Tog 3 min att plotta ner i stolpar sen. Tjoff tjoff.
Slutet involverar ett val och fram tills nu har jag varit jättevelig, inte alls kunnat bestämma mig. Nu däremot, solklart. Heeelt solklart. Rätt person vann, som man brukar säga.

Ska bara skriva ihop skiten nu. Det kommer säkert ta 3 månader.

Halvtidsskick

Har nu gjort detta konstiga* som jag gör ibland: skickat mitt manus som är färdigt ungefär till hälften till min förläggare.
Vi tyckte båda det var jättebra – eller, jag sa det till henne, och hon höll med. Bra att vara överens 😉  Bra att gilla sitt manus också ju.
Var nyss ute och sprang och kom på lite grejer, men måste sanera mitt hem, tvätta, och förbereda jobb idag så får se om jag hinner skriva. Facit så här långt är iaf längden 118 sidor. Hade hoppats att jag skulle nå 120 den här veckan, men men. Jag har å andra sidan gjort de befintliga 118 mycket bättre!

* En del tycker det är konstigt att skicka innan det är färdigt, andra är lugna med det. Jag tillhör den senare gruppen.

Sömnproblemet, varmt välkommen!

I salute you!
Kom på den lilla tweaken, det nödvändiga förtydligandet för mig själv, igår. Vad ska driva och vad ska vara frågan. Mer EXAKT. Åååh. Tände och släckte lampan 10 ggr för att jag var tvungen att klottra ner saker som jag inte fick glömma bort. Nu har jag ägnat förmiddagen åt att börja om från början och stoppa in dem, anpassa, fixa till efter. Det blir så mycket bättre.
Har gjort denna process kanske … 10 ggr? Jag vet inte, men jag börjar ju om hela tiden. Varje gång blir det bättre. Varje gång känns det bara ‘yes yes yes!!’. Och varje gång tror jag att jag är färdig med tweakandet. Vi får se. Just nu är jag iaf skitnöjd.

Säger det igen: envishet tålamod gnetighet.
Inspiration: bah!

Get. A. Move. On. PLEASE.

Det här stadiet, alltid lika frustrerande: jag vet vad jag ska skriva. Exakt vad som ska hända i scenen. Vad nästa scen är. Det tar fan ändå fyra långsamma dagar ibland att komma dit.
Hej och välkommen till romanförfattandet. Det är nu vi skiljer agnarna från vetet. Undrar vad jag blir. *håller tummarna*

Idag har jag ändå haft en mycket avkopplande dag. Bloggat, preppat kommande blogginlägg (bokhora alltså), sprungit i sol och fint väder runt Årsta, sen lunchat med en annan bokbloggare och slutligen lånat massa böcker på Sturebibblan.
Sen kommit hem och skrivit lite, fixat till gårdagens scener.
Samt tänkt. Och tänkt på att tänkandet också är jobb, det är det *övertalar mig själv*. Man bara tycker att man borde knepa ihop sina tre sidor per dag. Man hoppas. Det händer inte alltid. Som jag vet. Om jag tänker efter.
Oh, the frustration!

Nu läser jag lite i mina nya bibloböcker istället. Alltid lär jag mig väl något.