Johanna Lindbäck

10 december, 2010

Tänker jag mycket på språket?

Filed under: Uncategorized — Johanna @ 13:50

Svar: Nej. Knappt nånting.

Jag gillar inte böcker som är stilexperiment. Jag vill ha bra handling och bra karaktärer. När jag skriver själv så brukar jag ärligt talat inte sitta och fnula så mycket alls på hur jag ska berätta. Betydligt mer på vad jag ska berätta. Och min stil har liksom bara kommit ur det, en rätt omedveten stil.

Jag vet att jag har vissa fäblesser: att använda stegring och tretal, tex, och att jag har en ganska snabb grundrytm. Det är mycket svårare att skriva långsamt än snabbt tycker jag.

Andra sidan av myntet, dvs mina styrkor: kan dra upp ett tempo easypeasy i en scen som ska laddas på det sättet. Jag är bra på att trumma på. Bra på dialoger. Bra på att få till den där gundrytmen som driver framåt. Den senaste boken är ju inte så händelsefull men ändå återkommer flera läsare till att det är en sträckläsare. Jag vet inte riktigt hur jag gör, men tydligen får jag till det så.

Kommatering och pauser och sånt kan jag sitta och peta med mycket. Var det ska komma en punkt. Det är skitviktigt.
Och dialogerna såklart, men även de är ganska omedvetet utformade – tack vare mitt jobb gissar jag. Det känns ju när de sitter, och det hör man väldigt tydligt om man läser högt. Överhuvudtaget är högläsning det överlägset bästa för att bli medveten om sitt språk. Man märker det mesta då. Fel kommatering, fel ton, fel ord. Allt blir supertydligt. Läs alltså högt, folk! Dagens tips.

Advertisements

3 kommentarer »

  1. ”Jag gillar inte böcker som är stilexperiment. Jag vill ha bra handling och bra karaktärer.”

    Jag tror att det är en av orsakerna till att jag själv skriver för barn och unga. För där kommer man inte undan med tomma böcker som bara är stilexperiment. Det krävs en handling, det krävs bra karaktärer. Man kan inte lura unga läsre!

    Kommentar av Maria — 13 december, 2010 @ 09:09 | Svara

    • Fick inte med mina fullständiga uppgifter på inlägget 🙂

      Kommentar av Maria T — 13 december, 2010 @ 09:19 | Svara

    • Helt sant, och säkert en anledning till varför jag också gillar att läsa ungdomsböcker så mycket. Det är mer pang på. Bra!!

      Kommentar av Johanna — 13 december, 2010 @ 19:59 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: