Johanna Lindbäck

2 februari, 2011

Frågor, del 1: Tidsåtgång och antagning

Filed under: En liten chock,Livet,Skrivande — Johanna @ 08:10

Bra frågor! Och man får fortsätta fråga så länge man vill!

Jag delar upp de lite så nu kommer första svängen.

Sofia undrade: Hur lång tid tar det att skriva en bok för dig? Men också hur du tänkte när du bestämde dig för att börja skriva och försöka ge ut en bok?

Jag brukar börja skriva vid midsommar (för att jag har sommarlov), håller på ända tills skolan börjar, skriver drygt en dag i veckan under höstterminen + hela höstlovet + jullovet + kanske sportlovet. Det beror på om den kommer ut före eller efter sommaren. Men vid den tidpunkten (sportlovet eller lite innan) har jag kommit igenom den första hela versionen. Lämnar till förlaget. Får respons. Skriver om under några veckor. Får respons igen. Skriver om under kanske 2 veckor. Och sen igen. 1-2 veckor till. Och sen lite petpetpet med enstaka smågrejer. Sen är den färdig. Jag vet alltså inte i timmar eller dagar hur mycket det blir, men en hel tidsperiod på drygt 10-11 månader.

Jag bestämde mig för att ge ut en bok när jag var 7 år och lärde mig skriva. Sen kom den första när jag var 35… Lite senare än planerat, kan man ju säga.
Skämt åsido, jag visste typ direkt att jag ville bli författare. Jag har alltid skrivit massor, gått ett par skrivarkurser med oregelbundna  mellanrum, men haft först studier och sen jobb som tagit upp massa tid. Hela tiden har jag ändå hållit igång skrivandet på olika sätt – hade massa brevvänner när jag var liten och i högstadiet, har skrivit dagbok vissa perioder, berättelser såklart, sen bloggat, sen påbörjat massa böcker. Helt enkelt, jag har lagt ner väldigt mycket tid på att skriva saker ”som inte blivit något” förutom att det var bra träning för mig. Jag skrev ett inlägg om det här när ”Saker som aldrig händer” släpptes och jag gästbloggade på Bokus en vecka.

Det var i samband med att min fd sambo fick en tjänst i Norge och jag kunde ta tjänstledigt ett år och följa med honom som jag bestämde mig för att helsatsa. Jag jobbade deltid 3 dgr i veckan där och skrev resten. Hade tom gått ut innan vi flyttade med att säga till mina kollegor att jag skulle skriva en bok. Ingen press eller nåt, va… Men sen var jag jäkligt fokuserad när jag var där. Gick upp tidigt på morgonen och skrev och skrev de dagar jag inte jobbade. Fick ihop mitt allra första hela manus, ”En liten chock”, som jag aldrig trodde skulle bli antaget men jag chansade på att skicka iväg det ändå.

Och det leder fram till Amandas fråga: Hur gick det till när du blev antagen första gången?

Jag satt i Norge alltså. Det var september. Vi hade flyttat dit 1 aug. Mitt första manus EVER var färdigt. Jag tyckte det var skitbra tidsmässigt för nu skulle jag ju hinna skriva en till bok och den skulle säkert bli bättre och ha lite större chans att bli antagen. Men jag skickade iväg Chocken ändå bara för att, och glömde liksom bort den sen. Började på nytt projekt direkt. En vuxenbok.
Efter 1 månad hade jag fått svar från 4 av 5 förlag. Det från Tiden (nuvarande Rabén&Sjögren) var konkreta omarbetningsförslag. Dvs, en superbra refusering. Jag väntade lite till och sen började jag arbeta om. Gjorde en stor omskrivning där jag följde råden från Tiden. Jag tror den tog cirka två månader. Skickade in igen.

Ett tag efter det skicket så fick jag mejl från en förläggare på Tiden som hade läst på min dåvarande blogg (ej igång längre) att jag höll på med en ungdomsbok och hon undrade vad det var för spännande. ”Den ligger i era posthögar!” skrev jag upphetsat tillbaka och höll på att dö av nervositet när hon mejlade att hon skulle gå och leta upp den och läsa genast.
Sen, enligt förläggaren som var min nuvarande förläggare Cecilia, så tog hon hem och läste och kom tillbaka nästa dag  och bad redaktören läsa genast. Ibland är det ju brådis om någon skickat till flera förlag (som väl alla gör). Och så bestämde de snabbt att jag skulle bli antagen.
Enligt mig så gick det några plååågsamma lååånga veckor av väääntan.
Men hursomhelst, efter den där stora omskrivningen och deras snabba läsing fick jag sen ett till mejl där hon sa att de gillade det så mycket att de ville ge ut den. Det var den 10 april. En måndag. Jag höll på att baka bröd. Little did I know. Chock chock chock!

Efter det fick jag skriva om den massa igen men det är ju en annan femma.
Det är bara en kul grej att jag blev ”hittad” via bloggen OCKSÅ.

5 kommentarer »

  1. Vilken kul antagningshistoria. Att bli hittat via bloggen drömmer nog många om 🙂

    Kommentar av Annelie Drewsen — 2 februari, 2011 @ 09:27 | Svara

  2. Intressant!
    Var det naturligt för dig att skicka det omskrivna manuset till Tiden igen? Mitt första inskickade manus blev refuserat med otroligt värdefull kritik i höstas och nu när jag skrivit om det (de påpekade allt som jag själv låtsades inte se!) så undrar jag om jag ska skicka till samma förlag igen eller anse den dörren stängd och prova några andra…

    Kommentar av Att göra — 5 februari, 2011 @ 14:26 | Svara

    • DU SKA SKICKA TILL SAMMA FÖRLAG IGEN!! Och i ditt följebrev denna gång skriver du att du arbetat om efter deras förslag. Dom vill läsa igen, du har ett superbra läge! Dom har redan lagt ner tid på ditt manus = dörren är inte stängd, den står PÅ GLÄNT.

      Har jag uttryck mig nog klart?

      Kommentar av Johanna — 5 februari, 2011 @ 14:46 | Svara

  3. […] Februari. Skrev vidare på VH-boken. Var också i Borås och hade författarprat för olika klasser. Skitkul! Kunde pga tjänstledigheten göra mycket mer såna saker nu, och jag gillar det. Körde lite fråga/svar och här en om hur lång tid det tar och om hur jag blev antagen. […]

    Pingback av 2011, en sammanfattning « Johanna Lindbäck — 2 januari, 2012 @ 12:43 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Lämna ett svar till Annelie Drewsen Avbryt svar

Blogg på WordPress.com.