Linda O läser om Agnes med sina elever

Linda O som har bloggen enligt O jobbar som lärare på IV-programmet och där läser en av hennes klasser min ”Tänk om det där är jag”. Hennes elever är såna som inte har varit i Sverige så länge. Jag tycker att 1) det är väldigt smickrande att ha blivit utvald som bok och 2) det är sjukt roligt och intressant att läsa om deras arbete och funderingar!
Läs själva om hur det gått:
del 1 Bokcirkelsplanering
del 2 Första läsningen
del 3 Vad är ett knytkalas?
del 4 Hur gör man om läsningen går trögt?
del 5 Agnes jobbar sig själv
Nu är det bara sista delen kvar!

Annons

Bra kommentarer!

PS, läs det här inläggets kommentarer, intressanta. Skillnad skriva för barn/vuxna handlar det om, min trötta fråga. Det finns andra som orkar svara = bra!

”Gunnar och norskorna”

Det är namnet på min skrivargrupp som är en SALONG. Vi diskuterade detta förra ggn, för egentligen så skriver vi ju inte när vi ses, alltså är det en SALONG.
Och ett namn har vi inte heller men när jag pratar om den med min förläggare så kallar vi den för ”Gunnar och norskorna”. Det är två norska författare som bor i Stockholm som vi svenskar har gått ihop med. En union. Den ena norskan heter Charlotte Glaser Munch och hon har också en skrivblogg. Gå dit!

Vi har haft salongen i snart två år och under den här tiden så har vi medlemmar producerat 4 böcker och ett par noveller om jag räknat rätt. I höst blir det 3 böcker till från oss. Och ett par noveller till. Det är ju sjukt bra!

Tuna

Framtida bokmiljö tror jag.
Här bodde jag när jag var liten. Sen dess har dom fräschat upp exteriörerna och gjort ny port och fixat till gårdarna massor. Men där på översta balkongen närmast hitåt. Minns tex att pappa fick stå där och titta när jag hade lärt mig cykla utan stödhjul och susade fram och tillbaka på gården.

Manuset och jag? Like this!

Vet ni vad jag ska göra idag? Skriva på min bok! Så jävla härligt!!

Skrev ut och läste igenom rubbet igår, det tog hela eftermiddagen och kvällen. Satt och strök, kluddade, gjorde pilar, skrev till i marginalerna. Blev ett med manuset. (Ja, klyschvarning, men det är faktiskt så det känns, som att komma in i ett flow med ens karaktärer, förstå precis hur de ska göra och varför.)
Vaknade typ halv sex och tänkte på den, och nu sätter jag igång!

UPPDATERAT kl 9.45: Har nu kommit igenom första delen av boken (inte på bara 2 hrs alltså, började tidigare) och jag ligger på cirka 14 sidor mindre text. Skönt! En del av de scenerna tycker jag är jättefina och har jobbat så himla mycket på dem, men… I det stora hela så är det nog bättre att de inte är med.
De kommer istället i e-boken, haha! Som filmer med extramaterial av deleted scenes. Jag sparar dem helt enkelt och så får vi se om jag får min vilja igenom sen när den ska produceras.

My ticket out of here: ”Konsten att döda”

Ni: Men vänta, du har ju aldrig sagt något om att skriva en deckare? Det var ju kärleks och vänskapsböcker och sånt på tapeten.
Jag: Man kan väl ändra sig?

Nej, skämt åsido. Den här hade kommit till bokhorakontoret och jag småläser den mest för nöjes skull. Jag har inte kastat in handduken på grund av manusresponsen senast och börjat planera en ny deckare!

Förutom författaren Sören Bondeson, lärare på Skrivarakademin, medverkar Jens Lapidus och Åsa Larsson med några kapitel också. Yeay! (Även Tove Klackenberg, men jag har inte läst något av henne. Därav inget ”yeay!” än.)
Hittills har jag betat av bla ett intressant avsnitt om berättarröst och perspektiv. Verkar vara så mycket att tänka på i krim! Sånt som man inte alls behöver bry sig om i ”vanliga” böcker på samma sätt. Eller också gör man det fast jag inte har tänkt på det…
Hursomhelst, den är konkret och handfast, just vad man vill ha, så är ni inne på att skriva deckare kan det här mycket väl vara ett tips. ”Konsten att döda” heter den alltså.

Respons på manuset

Så här då:

Göra om början (har just nu dåtid i en tillbakablick, det ska istället bli nutid).
Ta bort lite om en huvudperson, blir för sned balans på honom.
Stoppa in mer och tidigare om en annan huvudperson som kommer in för sent i dagsläget.
Fundera på en del perifera personer, det är ett myller (får alltid det rådet, kan jag hjälpa att dom går i en klass, att det är människor i klassen, i plural, va va va?).
Lägga in lite mer info om en biperson som är i skymundan men som är spännande och kan förtydliga den sena huvudpersonen extra. Denna biperson var så i skymundan att när Y sa ”skriv mer om E”, sa jag ”vem är det?” på fullaste allvar. Ganska kul!
Förtydliga ännu mer vad konflikten egentligen går ut på, ungefär, och därmed göra det mer uppenbart för läsarna så att personernas handlingar framstår som fullt logiska. Det är ju det vi vill åt.
Fixa till slutet. Just nu är det väldigt snabbt för att jag var så trött.

Det här säger inte er nånting, I know, men bara för att visa processen. Jag har en månad på mig att skriva om, och ja, det kommer det nog att ta för manuset är ju långt ifrån färdigt så det här är inget ”ändra ett litet stycke här och ett där så är det klart”-arbete. Ingen skriver perfekta böcker på första försöket.

Snart börjar grupparbetet

Jag har sagt det här 20 ggr förr (minst) men ett av mina absolut starkaste argument för att ge ut böcker på förlag vs på egen hand: arbetet med redaktör och förläggare. Also known as Proffsläsarna. Ni skulle se version 1 och sen version… 10? så skulle ni fatta skillnaden.
Och då är jag ändå svensklärare och en bra läsare själv tycker jag, men av mina egna texter? Kritiskt förhållningssätt? Objektivt? Bah! Det går inte. Ena dagen tycker jag allt är super, andra är allt skit.
I det läget är det mycket bra att förlaget kommer in och styr upp oklarheter, sånt som är för tungt, onödigt, karaktärer som ska lyftas eller sänkas, teman som ska in eller ut, allt sånt där. Det är det vi kommer att göra imorgon. Sen går jag hem och skriver om, och sen blir det mer och mer detaljredigering för varje ny redaktörsrunda. Hade aldrig någonsin fått till det lika bra själv. Nej, inte ens nu på femte boken.
Ska bli otroligt kul att sätta igång igen!!

Titel! Första bokpratet! Manusmöte

1) Har jag sagt vad nya boken ska heta? Säkert inte, va? Här kommer det; ”Välkommen hem”. Snart kan jag nog visa omslaget på den också.

2) Var på en intern säljkonferens, dvs för försäljningsavdelningen på R&S, för höstens böcker och pratade om den i em. Första gången, och alltid klurigt då att berätta om sin nya bok. Sen jobbar man upp lite rutin, vet vilka saker man ska trycka på och så.
Fick också se några supersnygga info/pr-bilder som har med boken att göra, säljmaterial. Så spännande med allt sånt där!

3) På onsdag ska jag, förläggaren och redaktören ha vårt första manusmöte. DET blir spännande!

Hundpolisen!

Igårkväll hade jag tänkt sitta hemma och lyssna på elevinspelningar (jobbar lite på skolan nu med ett speciellt muntligt prov), men sen insåg jag att det var bättre att gå på Pocketförlagets 5-årsfest. Mycket bättre!! Det var otroligt god mat, träffade massa roliga människor, hamnade sen med Jonas och Cecilia sista timmarna. Så himla himla trevlig kväll! (Mmm, var lite bakis idag.)
OCH som grädde på detta mos så träffade jag Åsa Larsson. Vet ni att jag älskar hennes böcker? I do, truly. Och jag har aldrig pratat med henne förut, så igår äntligen, ett ”I love your work”-tillfälle.  Supertrevlig som väntat.
Men tyvärr är den nya boken uppskjuten på obestämd framtid. Gud vad jag längtar efter den, hundpolisen och Rebecka, ni vet. De måste ju få varandra. Jag får läsa om den senaste så länge. MEDAN JAG LÄNGTAR EFTER NYA. (Det där var ett inte så subtilt meddelande till Åsa Larsson ifall du googlar ditt namn.)