Ergonomiskt

Man tager vad man haver. En pennhink tex. Att palla upp manuset på när man ska föra in korret.

Annons

Ume-present

Fick en mycket snygg och användbar kökshandduk som present när jag var uppe i Ume. Norrländska ord!

Once you go 1st person, you never go back?

Eller?
Allvarligt, fick en sån himla bra romanöppning på en historia jag tänkt på och den är också i första person. ”Välkommen hem” är det, och jag var ytterst tveksam när jag började för jag tycker första kan bli lite klaustro. Sen kom en till ungdomsidé för några veckor sen. Första person. Och nu en till. Första. Hallå?
Vad har hänt med tredje person? Det är ju så bra.

Bokmässan

Alltså den i Göteborg. När jag pratar med mamma om Bokmässan säger hon ”vilken då?” men det finns ju bara en som är Bokmässan. (Alla andra är ”bokmässan i Örebro” eller whatever.)
Jag ska ha ett litet seminarium med Katarina von Bredow på fredag kl 15.30. ”Lindbäck möter von Bredow” är titeln, vi ska intervjua varandra.
Sen blir det väl monterscenen på förlaget också, och förmodligen något på en annan scen där man inte heller behöver seminariekort, men jag vet inte mer exakt när och hur än.
Iallafall, det blir roligt! I love Bokmässan.

Tre senaste dagarna

Har varit i den här staden ett par dagar…

Umeå!
Sjukt trevligt.
Jättefint väder, soligt, vackert. Hade lite ledigt första eftermiddagen jag kom upp, sen har det varit skolbesök för hela slanten. I torsdags var jag på tre högstadieskolor och hade fem prat, idag var jag på två skolor för två prat.
Rätt olika skolor och grupper men mycket kul. Verkligen trevligt som sagt, både personal och kids och prat*.
(Och alltid extra roligt att vara i Ume eftersom de tre första böckerna utspelar sig där. )
Hann även med två bokkafé Pilgatan-besök, träffade Annika. Blev bjuden på middag hemma hos M och A på Tomtebo igår. Idag när praten var färdiga gick jag och simmade på IKSU, bastade och slappade, innan jag åkte till flyget.

Det är Brännbollsyran i Ume i helgen förresten. Det måste ju vara årets rekordhelg för Systemet? Tror inte jag såg en enda människa utan blå påsar i händerna idag på stan. Världens fest.

* Sen när jag googlar hittar jag såklart direkt en tjej som inte alls tyckte det var kul att lyssna på nån författare (mig), men jaja. Alla elever i en random högstadieklass kan ju inte bli skriv eller läsfrälsta på 60 min om de från början tycker det är typ det tråkigaste som finns.

Bokhora nominerad till Formas bokbloggaward

Och det blev jag otroligt glad för! Röstningen pågår till den 25 juni och man gör det här.

Såhär var den fina nomineringen: Bokbloggarnas Grande Dame. Mycket väl genomarbetad blogg med hög nivå på texter, recensioner och layout. Bloggen har visat att den håller över tid och lyckas vara ständigt hyperaktuell, superintressant och genomrelevant!

Röster i radio MED länk

Idag lite efter tio pratar jag om deckare inför sommaren i P3 Populär. Jag kommer in typ tio, kvart över nånting. Och man får ställa frågor!

LÄNK till P3 Populärs sida där inslagen ligger uppe.

Dom finns. Nästan.

Älskar förresten att vi pratar om bokkaraktärerna som om dom finns på riktigt när vi har manusmötena. Det känns ju så, nästan. Och i dom här samtalen så känns det inte heller som att jag har kommit på dom, dom har blivit större än min fantasi nu. Jag sitter där ”men X är ju som, man förstår att han si och så, och då när Y… bla bla bla”. Som om han existerade i verkligheten.
Alltså, jag tänker ju alltid så att dom nästan finns för jag lever så länge med dom i mitt huvud att den där gränsen flyter iväg, men det är fint när andra anammar samma inställning. Då har gestaltningen lyckats.

Har jag sagt att vi har en liten crush på en av dom också? Well, we do. Jag var helt övertygad om att Y skulle be mig stryka i scener där den här personen mest är fin, gullig eller rolig (har en tendens att brodera ut för mycket ibland när jag gillar någon), men jag behövde inte alls det. Uttalat inte. Tur.

Det här inlägget kan vi sortera in under rubrikerna ”Hon är ju galen” alternativt ”Så är det att vara författare”. Ni får välja själva vilket ni tycker passar!

Respons på manuset 2

Igår var jag på mitt andra manusmöte med min redaktör Y. Förra gången sågs jag, hon och förläggare C, och då hade vi en övergripande diskussion om boken. Sen efter det har jag skrivit om så jävla mycket. Faktiskt!! Jag tyckte det och Y tyckte det (och C!) och vi var klart nöjdare med den nya versionen.

Det som vi sa förra gången:
Göra om början från dåtid till nutid. Klart.
Ta bort lite om en huvudperson, blir för sned balans på honom. Klart.
Stoppa in mer och tidigare om en annan huvudperson som kommer in för sent i dagsläget. Klart.
Fundera på en del perifera personer, det är ett myller. Gjort, typ, men det var inget Y tog upp som ett problem nu.
Lägga in lite mer info om en biperson som är i skymundan men som är spännande och kan förtydliga den sena huvudpersonen extra. Gjort jättemycket, blivit definitivt bättre.
Förtydliga ännu mer vad konflikten egentligen går ut på, ungefär, och därmed göra det mer uppenbart för läsarna så att personernas handlingar framstår som fullt logiska. Absolut!

Nu är det så mycket tydligare varför folk beter sig som de gör, man är helt med på deras beslut även när det inte är ”bra” beslut för man förstår dem. Y var mycket nöjd med min bearbetning av detta. Jag med! Kommer inte att behöva skriva till och förtydliga mer nu utan istället gå in och slimma och trimma och fixa. Det är stycken här och där som ska lyftas eller förklaras, men det är inget stort med karaktärerna eller handlingen som att typ 40 sidor måste skrivas in eller ut.

Så här ser en typisk manussida ut nu. Det med blyerts är Y:s anteckningar. (Det oläsliga med bläck är mina.) Och det är förslag från hennes sida men det slutar alltid med att jag köper dem till 98%.
Hon har gått igenom allt petnoga och rackar språkligt ner på: dåligt flyt i meningar / konstiga ord som måste ändras, om något är för långt och kan sägas på ett kortare och enklare sätt, om jag hittat på ord (gör det ibland) som andra inte riktigt fattar.
Innehållsmässigt: saker som upprepas, sånt som behöver förtydligas, sånt som är helt överflödigt.
Alla sidor har redigering, så nu ska jag gå igenom 243 sidor manus och ändra. Det är det här som är den stora trimmen. Jag gillar verkligen den delen av redigeringen. Spretet försvinner, allt blir bättre och tajtare. Behöver inte ta några beslut om hur saker ska gå eller vad som ska hända, utan ska bara göra dem bättre. Har två veckor på mig. Har redan börjat. Känner mig superpeppad!

Bonusinfo: min bästa kille hittills finns i den här boken, det var vi också helt överens om. Man blir helt kär i honom, och det är precis det man ska bli. Mission accomplished! Ja, och sen gillar man huvudpersonen S väldigt mycket också. Och bifigurs-kompisen A. Och H, henne tycker man om i den här boken. Samma H som var med i förra boken. Då kanske inte en favvo, men nu är hon med från en annan vinkel.
Två veckor.

Första refusen way back when

Oj! Jag grävde i mitt epostarkiv och hittade mitt uppmuntrande refuseringsmejl från Tiden (numera Rabén&Sjögren). Det som jag fick när jag skickat in min första bok som spontanmanus till dem.

Amanda har skrivit om tips hon fick och lyckades genomföra så att hennes första bok blev antagen. Tycker ju alltid det är SUPERspännande att läsa om sånt, fortfarande, lessnar verkligen aldrig.
Så nu postar jag mina synpunkter om blivande ”En liten chock”.

Det som var bra i manuset först:
Fint flyt och öra för dialoger och jargong.
Historien känns trovärdig och oväntad på samma gång, gestalterna lever och språket är, som sagt, bra.

Det som inte var så bra:
Historien blir lite ytlig.
Jag (redaktören som skrev mejlet alltså) får veta mycket om VAD som händer, men inte lika mycket om hur det känns, vad Gustav känner i olika situationer. Allt går lite för lätt. Det hintas om att han är annorlunda på något sätt, att han har ett handikapp (?) men den tråden tappas bort mot slutet och jag får aldrig någon klarhet i hur han är annorlunda eller på vilket sätt han är handikappad.
Jag tror att ditt manus skulle vinna på ytterligare en genomarbetning.
_______________________________

Och genomarbetning blev det, en ganska stor sån med fokus på mer känslor och mer utveckling av allt och alla. HUR och VARFÖR kan man ju tänka på hela tiden när man skriver. Sen skickade jag in igen och då gick det. Och så blev det ännu mer genomarbetning efter den i flera varv och sen blev det ”En liten chock”.