Antal skrivna sidor per dag? PRATA INTE OM DET.

En sak som gets me every time det kommer upp är författare som avslöjar hur många sidor de skriver varje dag. Allt över 3-4 gör mig avundsjuk som tusan. Läste nyss på twitter om en som skrev TIO sidor på TVÅ TIMMAR. Det, gott folk, har aldrig någonsin hänt mig. Kan möjligen skriva 8-9 på en dag i början när jag precis startar bok, men på 2 hrs? Ett fett ”I wish” på den. Hon som gjorde detta (lät som ett konstant tillstånd för henne också, ännu värre) sa att hon var tvungen att skriva snabbt pga jobb, familj, etc. Men vem är inte tvungen att skriva snabbt? Jag är det då!

Usch. Gud, vad jag inte vill höra sånt. Följer en del författare på twitter och det är knäckande att se hur de sprutar ur sig fem sidor före lunch och sen svänger ihop en liten krönika efter den innan de fortsätter med tre sidor till. En helt normal dag. Tack men nej tack om den infon! / Två-tresidorssnigeln

Annons

Lule-pics 2, Svartöstan!

Med ryggen mot havet. Längst upp, det som syns där lite i bakgrunden: järnverket.

Blev så dåligt foto för dom som äger det här huset var hemma. Jag ville inte gå runt som en stalker, fick hålla mig på avstånd.
Det röda är tänkt som Adis (fd) hus. Det är mer Villa Villerkulla än vad det ser ut här. Från en annan vinkel.

Och mittemot ett i brunt tegel. Tycker det ser ledset ut.

Bara en typisk Svartö-gata. Lite slitet. Trähus. Alla i ungefär lika stil.

Är jag aningen Svartöstan-besatt för tillfället? Mmm, kan hända.
Eller ”för tillfället”, det var ju länge sen jag började på ”Välkommen hem” och bestämde att han skulle bo där. Gillar det där stället.

Lule-pics 1

Kolla, dom håller på att bygga på våningar på Saras och Adis hus. Norra Strandgatan.

Gångvägen längs vattnet där till vänster också. Med träden som syns på omslaget.

Det här är i Hermelinsparken mitt mellan skolhusen där natur och samhälls är. Ni vet? Regnig dag och den scenen?

(Och fin höstdag, va?)

Rinkeby-bibblan på måndag kl 18

Nu på måndag den 31 okt. Det är tjejkväll och fri entré. Först kommer Marilyn Express kl 17, och sen jag mellan 18-19. All info här. (Eller klicka på bilden för större.)

Lule-helg, Björks-visit, Bok&Bild

Känner mig så inspirerad efter helgen i Lule! Det var Bok&Bild, jag föreläste med Mikael Niemi, mycket roligt, och sen lyssnade jag på andra författare på lördagen.
Det bästa var ett samtal mellan en poet/musiker, Matti Alkberg, och en annan musiker jag aldrig hört talas om förut, Magnus Ekelund. Det handlade om att vara kreativ, en skapande människa, de villkoren och levnadsförhållandena. Så himla bra.
Niemi pratade också om det. Detta att man skriver, man måste, kommer aldrig att sluta. Kändes mycket bekräftande. Jag har funderat så mycket på det själv, allt som hänger ihop i livet – att (äntligen) kalla sig författare, ha det som jobb, när det går bra och när det går dåligt, ekonomi, drömmar. Allt i en salig röra. Men väldigt intressant att lyssna på de två killarna, och inte minst att den ena var ung, kring 20, och den andra över 40 och hade 5 barn att försörja. Ändå så kategoriska. (Så väldigt Knausgård-igt ”Min kamp”.)

Sen på söndagen hade jag författarprat på mitt gamla högstadiebiblo/skola, Björkskatan. Var skitroligt! Trots att det var en söndagseftermiddag hade lärarna i åk 9 beordrat dit sina elever (de skulle få kompensation en annan dag, jag var tvungen att fråga). Mycket speciellt att prata för en publik som är så hemma. I ”Saker som aldrig händer” är de ju alldeles i närheten, i Björsbyn. Vi diskuterade var exakt Antes hus ligger.
Och boken jag håller på med nu, 6:an, utspelas just på Björkskatan, på Stormvägen. Om jag minns husnumret rätt så bodde en av tjejerna som var på pratet i det tänkta huset. Coolt! Fick då planlösningen av henne så nu vet jag hur det ser ut inuti.
Gick dessutom runt på Björks och spanade på lördagen, med kameran i högsta hugg. Det kom snöblandat regn då, årets första snö!

(Ja, jag sprang såklart på Ormberget också när jag ändå var där, så att säga. 10.8 sköna km.)

Ni vet väl vad det står i lagen?

Börja skriva på ny bok = få börja skriva i sprillans ny anteckningsbok.
Denna är blå och fin, olinjerad, mycket skön papperskvalitet. Courtesy of Karlstads stadsbibliotek. (”Tack för din medverkan!” och avsändare står på första sidan, annars hade jag nog inte kommit ihåg det.) Present när jag var en dag på ett skrivarläger där. Tack så mycket, Karlstad!

Gissa vilken ny bok det är då? Min och Lisas!
Och inte nog med ny anteckningsbok, vi har också skapat en helt ny BLOGG för detta verk. Jajamensan, här slår vi på stora trumman. ”Att skriva inte nu” heter bloggen, för Inte nu är arbetstiteln på boken. Den här sista meningen gör mig själv alldeles chockad. Brukar ju komma på mina titlar sist av allt. Nu har jag en innan första ordet ens är skrivet.

Samtidigt som vi skriver bok kommer vi att blogga om hur det går till. Plus ordna skrivarkurs, plus ge möjlighet till lektörsläsning. All info finns på nya bloggen. Läs mer där.

Saker som händer när man föreläser på Bok&Bild i Luleå

1) Mikael Niemi som jag ska prata tillsammans med har inte fått all info så han tror att programpunkten är imorgon. Han är vid Rutvik när klockan är 14. (Tack och lov! Han ska inte prata förrän kl 18 senare på kvällen så han hade ju lika gärna kunnat vara kvar hemma i Pajala.)

2) Istället för de uppgjorda 15 minuterna får jag hålla på i 25. Men jag är lärare, jag kan ju prata. (Det har väl hänt nån gång då och då under årens lopp att man fått improvisera en lektion liksom.)

3) I publiken sitter minst 4 lärare jag känner igen från min egen skolgång.

4) Jag kan berätta allt om hur jag inte plockar svamp och alla nickar igenkännande. Vi plockar inte svamp i Norrbotten. Vi plockar lingon, blåbär och ibland hjortron.

5) Jag pratar om Svartöstan och huset Adrian bor i, och en i publiken vet exakt vilket hus det är! Finns ju inga publicerade foton men bara av location och att det är lite Villa Villerkulla fast ändå inte. Älskar såna moments!

6) Mikael Niemi kommer med andan i halsen och river av ett mycket underhållande framträdande i vanlig ordning.

7) Vi pratar med varandra och tar frågor från publiken sista stunden, och jag hade gärna hållit på lite till för så roligt hade jag.

…. och slutligen nr 8 får skjuts hem av honom och i bilen pratar vi om Matti Alkberg som vi kommer in på av någon outgrundlig anledning. Alkberg är storebrorsa till en tjej som gick i min gymnasieklass. På den tiden var han bara konstig och udda, vi tyckte lite synd om J med en sån storebrorsa, men nu.. klar Alkberg-revival eller hur?

Snipp snapp slut. Frågor på det?

På söndag på Björkskatans biblo i Luleå!

23 okt kl 16.15 är jag där och pratar, 50 kr i inträde. Kom och lyssna!
Jag satte rubriken ”Vänliga hälsningar från Porsön” på pratet och fick sen en liten stunds lycka över hur himla fiffig jag är.

Hur vet man att man har en bra skrivdag?

<

Lätt: man skjuter upp sin träning/löprunda hela tiden, från förmiddag till efter lunch till lite senare till inte idag, för den stör arbetet för mycket.

Här sitter jag och jobbar på den superspännande boken ”Sexan16okt.docx”. (Visst får man stämningar av den titeln?!)
Idag fusionerade jag mina två docs med Sexan. Av en viss anledning har jag haft de första 50 sidorna i ett och resten i ett annat. Den anledningen var ”gå inte tillbaka i texten hela jäkla tiden utan skriv på framåt” eftersom jag är en hopplöst konstant bakåtredigerare*. Ville försöka bryta det mönstret. Idag fick jag dock klistra ihop och då visade det sig att boken har blivit 80 sidor. Då fick jag gå tillbaka och redigera från början. En lättnad! Så det är det jag hållit på med istället för att träna, jag segar mig igenom rubbet från sidan 1 och framåt.

* Det här med shitty first drafts igen, så svårt, kan inte lägga mig under ribban at least okey first drafts

NaNoWriMo

Det står för National Novel Writing Month och tanken är att man under november skriver en bok. Bok i det här fallet: minst 50 000 ord och en historia med början, mitt och slut.
Under tiden och som hjälp kan man hänga på nätforum, gå på irl-träffar med andra som håller på, göra flashiga diagram med sin wordcount. Ja, eller också kan man bara skriva.
Jag upptäckte nanowrimo för flera år sen, men jag kan inte direkt säga att jag har deltagit på ett seriöst sätt. Jag kan inte skriva på det sättet, det går inte. Jag pallar inte att ordbajsa bara för att få ur mig de 1667 orden per dag eller vad det blir om man slår ut det. Även om man säger att det blir ett shitty first draft och det är bra, så klarar jag ändå inte att få det så shitty som det skulle bli för mig med en sån process. För andra däremot. Det verkar funka väldigt bra. Tanken är att man ska släppa sin inre kritiker och bara skriva på.

Är det någon som läser här som varit med? Eller som ska vara med nu i år?