Nu vet jag, tror jag

Började tänka på den här 6:e boken i våras, började skriva i maj/juni, men egentligen på riktigt i juli. Nu sista helgen i november har jag till slut tänkt mig fram till och fattat vad den handlar om. Alltså, jag har haft plan och allting ända sen i våras så jag har ju inte skrivit i ett tomrum, men då var det mer ytligt, mest baserat på händelser och dramaturgi. Nu vet jag vad som ligger under, det som gör allting bättre. Budskapet, temat, vad man nu kallar det. Eller ”det där jobbiga man helst vill undvika” kan man också kalla det. Hamnar ju alltid här.

Det är verkligen väldigt mycket tänkande involverat i bokskrivande. Och det är för det här som jag aldrig får ur mig 3 sidor varje dag, som en skrivmaskin, vecka ut och vecka in. I såna fall hade jag varit kvar i julis stadie och boken hade varit skittråkig.
Och okej för att jag är trött nu (det är november, en månad kvar till jullov) men jag blir alltid sömnig när jag skriver jobbiga partier. Som en fysisk flykt. Gick och tog en liten eftermiddagslur idag. Vaknade upp med ett nytt, klart mönster i huvudet. That’s what sleep will do for ya.

Mmm, frågor på det?

Annons

Saffransbröd!

Helgens produktion:

Kolla, vad snygga. Den vänstra är utbakad som vanliga kanelbullar och så är det fyllning med smör, socker och vaniljsocker samt lite russin i innan jag rullade ihop och skar upp. Blev supergoda! Skulle ha gjort såna av hela degen om jag vetat hur goda. Nu blev det hälften av varje sort.

Läser på papper, tänker, ångrar mig, kanske.

Manusupdate: Skrev ut det på papper och sitter nu och läser igenom. Lättare att se saker då, vad som behövs.
Hade från början tänkt att det här skulle bli en ganska kort bok, men det är det inte nu. Får inte med allt jag vill ha. Kom därför häromkvällen på den rebelliska idén att skriva två (2) böcker om samma huvudperson. Planera om ploten för en till berättelse. Men jag vet inte. Vill jag det? Orkar jag utan att lessna på honom?

Kom samma kväll på att mamman ska byta namn. Det är enklare att genomföra det. Like now. Passar henne så mycket bättre. Man får inte ens veta hennes namn förrän typ 75 sidor in, men bara det att jag vet att hon numera är en J istället för en K. Vilken skillnad! Gör wonders för allt.

Over and out.

Visst inte

På sidan 173 (i pocketen) av ”Saker som aldrig händer”:

”Visst måste vi inte börja hata varandra nu?” viskade hon.

Den där meningen var i originalet så här:
”Visst inte måste vi börja hata varandra nu?”

Men varje gång det kom tillbaka från redigering och korr var det ändrat till ”visst måste vi inte …” så till slut fick jag gå med på det. Man säger väl inte ”visst inte ”, okej okej.

På sidan 56 i ”Anarkist” av Matti Alkberg, som kommer från Lule precis som jag:

”Rånaren har rött hår, precis som jag har, precis som min yngste son har. Visst inte är pappor skurkar, säger han.”

Min kursivering, men visst inte gör det något?

Bokens dag den 28 nov

Igår var det intervju i SvD med de som medverkar i deras Bokens dag måndag den 28 nov. (På kvällen!) Jag är en av dem. Och jag är the barn&ungdomsförfattare, för de har bara med en sån per år och de övriga är vuxen. Fint att bli utvald!

(Man kan också säga att salongen dominerar, för förra året var det Gunnar som var the b&u på denna tillställning.)

Alla författare har 10 min till sitt förfogande och så blir det lite musik emellan. Biljetterna kostar 300 kr. 28 nov kl 19-22 på Chinateatern.

Bilden på omslaget är snodd från Klas twitter.

Att matcha ambitionerna och resultatet

Denna skrivdag: en stor lucka mellan dem. Hade så mycket av ambition och tid, fick ut så lite resultat. Det är stressande!

Jag vet att de här dagarna poppar upp med mycket jämna mellanrum, men det förtar ändå inte stressen när man är mitt i dem. En ”inte om jag fastnar, utan när jag fastnar”-dag.

Salongen goes vuxenbok!

I tisdags hade vi salong. Hemma hos mig faktiskt. Jag bjöd på en blek glögg. Inte medvetet, trodde den skulle vara smashing. Blossa lingon, lättglögg. Det var ingen fart i den. Vanlig glögg hade varit bättre.
Anyways. Från att ha varit fyra ungdomsförfattare så håller nu salongen på att bli vuxenförfattare peu om peu. Gunnar är klar med sin och den kommer i vår, Ingelin läste upp första kapitlet på sin alldeles nystartade vuxna, och jag och Charlotte sa att ”nästa bok, då!”.

”Det sa du förra gången också!” fick jag höra då, så pga det skakade Charlotte och jag hand på ”att nästa, då!”. Och har man skakat hand, så har man.
(Med nästa menar jag efter jag är färdig med 6:an.) Och nu har jag dessutom en första mening. Joråsåatte.

Dock! Jag tror vi alla är helt 100% inne på att fortsätta med ungdoms trots en liten vuxenutvikning. Vi gillar ungdoms för mycket för att sluta.

Vad har du åstadkommit i år?

Den här utvärderingen läste jag om hos Allison Winn Scotch (som jag läser regelbundet, ett bloggtips). Hon i sin tur hittade den hos en annan bloggare.
Den var rätt bra på att göra detta flummiga skrivarbete mer konkret tycker jag. Vassego.
(Kanske kommer en del av svaren på frågorna för mig att publiceras, vi får se.)

What have you written this year?

How have you pushed yourself as a writer? What risks have you taken?

What have you done in terms of professional development this year?

How have you networked with other writers and other industry professionals?

How have you supported other writers?  When did you ask for support?

What have you done to prevent burnout?  How have you celebrated your accomplishements?

What have you done to nurture your creativity?

How did you promote your work?

What did you do to build your online presence this year?

Did you make any tough choices or do anything truly scary to further your career this year?

If you wrote for free, was that writing supporting another part of your career?

Where did you go to support your career?  Conferences, retreats?

What is your biggest accomplishment of the year?

Where did you fall short of your expectations this year?

How much money did you earn?  Is that up or down from the year before?  How much would you like to earn next year?

What are your goals for your writing career for the coming year?

What’s one thing you can do today towards accomplishing one of those goals?

Så mycket bättre

Det är
1) ett teveprogram, men skit i det nu, för ”så mycket bättre” är också
2) det nuvarande tillståndet i mitt manus.

Den genialiska idén från i söndags? Oh yeah. Den levererade.

Tänk er en galen forskare som sitter och jobbar och skriver och skrattar galet och slänger papper omkring sig och springer runt skrivbordet och får snilleblixtar.
Ja, så var det inte idag, men det var mentalt så. (Skriver ju på dator så har inga papper att slänga. Kan inte springa runt skrivbordet för det står i ett hörn. Osv, osv.) Kände mig som ett veritabelt KUGGHJUL. Allt bara klickade på plats. Det slutade aldrig klicka. Det har tusan inte slutat än. Jag skulle tom prata om FLOW om jag inte visste att en del blir jäkligt irriterade av f-ordet. Så jag säger bara klick. Klick. Klick.

Skrivandet vecka 44

GIVETVIS kom jag på en fantastisk idé midnatt mellan söndag och måndag. Typiskt när skrivtiden är slut.
Wordcount-mässigt ligger manuset nu på: 32 622 ord, och det är +839 senaste dagarna.
Totalt denna vecka: +4201 ord

Impressive? Nja, men denna idé, I love it! Hamnade i en ‘vad ska hända nu’-svacka, är det bra, etc etc. Kändes att det saknades något för att JAG skulle vara nyfiken på boken, och nu tror jag att jag har kommit på vad detta saknade är. Så jag har lyft ut en del saker, ändrat om, lagt till det nya. Trots att det helhetsmässigt inte blivit så mycket så har slutresultatet mycket större potential. Jag gillar det nu.

En knäpp grej jag märker med att redovisa wordcount: jag väljer inte alltid det bästa alternativet för det är för få ord. Så sinnes! Skulle väl vara min enda invändning mot nanowrimo, besattheten att jaga ord och därmed skriva fult med flit. (Nästa dag när jag läser det tidigare så stryker jag de där extraorden. Of course.)

En bra grej med nanowrimo: man vistas så mycket i sin text, och det är då man kommer på såna här saker. Allt tar längre tid att hitta på när man skriver med några dagars eller veckors mellanrum, men efter att ha suttit varenda dag (om än lite vissa dagar) så är kunskapen om allt och alla i texten större. Dvs, lättare att idéer och se lösningar.
Ja, det är kul nästan jämt…