Johanna Lindbäck

12 december, 2011

Viktigt eller oviktigt med budskap?

Filed under: Kreativitet,Misc — Johanna @ 19:56

Det här är en läsarfråga. Ska det vara tydligt budskap eller mer anas mellan raderna? Brukar läsaren förstå författarens budskap eller misstolkas det?

Svaret: Jag hatar budskap i böcker!!

Lite mer nyanserat: Nej, det gör jag väl inte, men jag ogillar i princip alltid böcker där det känns som att författaren kommit på budskapet först och sen försökt matcha ihop en historia med det. Blir så trååååkigt då. Och så dååååligt.

Och ärligt talat så tror jag inte att några läsare* låter budskap styra sina val, som typ ”nu skulle jag vilja höra att det är fel att knarka. Få se vad det kan finnas för böcker om det?”. Det man går igång på är historien och karaktärerna. Man ska bry sig om dem. Då kanske det kan komma in ett budskap också, men det ska inte viftas runt med flaggor och trumpeter innan man börjat bry sig om karaktärerna.

Jag kommer på budskapet i mina böcker när jag är nästan klar med dem. Eller först efteråt.
Böcker där det viktigaste är att visa att upp homosexuella föräldrar eller funktionshindrade barn eller what have you faktiskt är helt normala också utan att först ha kommit på en skitbra historia där detta kan komma med på ett skitbra sätt är tusan det tråkigaste jag vet. Det finns förlag som är helt inriktade på sån här utgivning. Jag skyr dem som pesten.

* Undantaget är lärare och skolbiblos som ska hitta böcker till speciella teman. Andra världskriget! Rasism! Mobbing! Allas lika värde!
Alla andra människor fängslas av i tur och ordning 1) framsidan, 2) baksidestexten och 3) första sidan/sidorna i boken när de väljer läsning. Och det är ju helt som det ska. Om man bara vill skriva ett budskap så föreslår jag debattartikel eller blogginlägg eller torgmöte.

Annonser

4 kommentarer »

  1. Håller med! Problemet är inte, precis som du skriver, budskapet i sig. Utan när det prackas på läsaren på ett övertydligt sätt, och det överordnas berättelsen. Då blir det propaganda, och då är det tveksamt om det ens är att betrakta som skönlitteratur längre.

    Om sen författaren har kommit på temat/budskapet under skrivprocessens gång eller planerat berättelsen utifrån denna undermening spelar mindre roll för mig som läsare. Grejen är istället hur det förpackas. Jag vill inte bli skriven på näsan, pekpinnad, mästrad, uppfostrad.

    Jag kommer att tänka på flera böcker jag gillar som har väldigt tydliga budskap, men där jag verkligen inte tycker budskapet är i vägen för läsupplevelsen. T.ex. i ”I taket lyser stjärnorna” finns ju en tydlig ”sensmoral” om man så vill kalla det; nämligen att det går att överleva en älskad närståendes bortgång. I ”Hungerspelen” finns en tydlig samhällskritik. I ”Bröderna Lejonhjärta” ett revolutionärt budskap om att inte vara en liten lort. Ja det finns såklart massvis med exempel. Men i dessa fall är budskapet så att säga underordnat berättelsen som sådan, och det hamras inte in som en reklamslogan.

    Kommentar av Janina — 13 december, 2011 @ 13:12 | Svara

    • Exakt så. Och jag kommer nu på tex en författare som jag tycker INTE har lyckats med det, Maria Sveland. Hennes ”Att springa” har ett väldigt starkt budskap, men det är inte en bra, välskriven roman. Mer en stridsskrift.
      Nu var det superlänge sen jag läste Hanne Vibeke Holst men jag har för mig att jag sett i en intervju att hon börjar med ett tema som hon vill skildra. Hon är väl då en av de som lyckas med den ordningen, för minns att jag gillade Therese-trilogin när den kom.

      Kommentar av Johanna — 13 december, 2011 @ 17:51 | Svara

  2. Jag håller SÅ med. Jag vet att många älskar Tusen gånger starkare, men jag har aldrig orkat igenom den boken för att det kändes just så där i början: här kommer ett Budskap, gapa och svälj.

    Kommentar av Mia — 13 december, 2011 @ 18:07 | Svara

  3. Haha, härligt inlägg. Jag håller med. Det finns inget som är mer irriterande med människor som ska pracka på budskap på en alternativt fråga vad man har för budskap med sina texter. Det är samma sak med konst, en del människor verkar tro att det behövs ett explicit budskap där med för att det ska kallas konst. som jag ser det är det väl viktigare att läsaren/betraktaren ser något som betyder något för dem i texterna/konsten. Sedan vad författaren/konstnären hade för tanke är väl egentligen irrelevant.

    Kommentar av Alexandra Alexandersson — 20 december, 2011 @ 10:50 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: