Johanna Lindbäck

16 december, 2011

Vad är ”vardagsbekymmer”?

Filed under: Kritik,Läsa,Livet — Johanna @ 09:50

En sak jag har funderat på, det här med ungdomsböcker kontra vuxen, och bekymmer kontra bekymmer i de olika.
Mina ungdomsböcker får ofta beskrivningar i stil med att de innehåller vardagsbekymmer, att huvudpersonerna går igenom lite lättare kriser.
I ”Saker som aldrig händer” är dessa vardagsbekymmer en kille som älskar sin tjej men sen efter ett år tillsammans blir han ensam. I samma veva får han också massa problem med sina kompisar. Han blir verkligen skitensam, kan man säga.
I ”Välkommen hem” är det en huvudperson som brottas med det att hon gjort slut med en kille och vill hitta tillbaka till en mer vänskaplig relation med honom eftersom han fortfarande är en viktig person för henne. Hon vet inte hur det ska gå till och vad hon så att säga får tillåtelse att göra under tiden. Rätt mycket en växa upp-process för båda två, att försöka bete sig moget.
I ”Tänk om det där är jag” handlar det om en tjej som har blivit helt stukad efter ett otroligt ensamt år och nu vill hitta något sätt att bryta den trenden. Hon tvivlar konstant på sig själv och ifall hon fixar de sociala koderna eller gör bort sig.

För mig är vardagsbekymmer sånt som att missa bussen, kanske ha ett litet barn som inte sover på nätterna så man är så jävla trött hela tiden men man vet att denna period går över, eller att man har en kollega på jobbet som man stör sig lite lite grann på hela tiden fast inte så mycket att man vill skälla ut hen. Saker som påverkar en, men som inte tar över ens liv helt och hållet eller förändrar en i stort.

Om man nu tänker vuxenböcker och översätter mina handlingar till såna. Separera. Gå vidare, hitta tillbaka, hitta något nytt, förändra sig själv, tvivla. Kallas separationer i vuxenböcker för vardagsbekymmer? Oftast inte. Att separera är ju likställt med att förlora en familjemedlem, att få sparken och att bli allvarligt sjuk på den där listan över saker som chockar och påverkar en allra mest. Och okej, min huvudperson är en artonårig kille så han och hans tjej har inte bott ihop, de har inte förlovat sig, men det har varit ett riktigt förhållande för dem i ett år. Det ÄR en skitstor grej att lämna det.

Jag tror den här tendensen kanske kommer av den gamla traditionen att ungdomsböcker ska vara så extremt svarta och svåra. Det räcker inte med att göra slut med sin tjej för att det ska vara allvarligt, man ska även ha en mamma som är svårt sjuk och en pappa som super. Lite överdrivet, men hänger ni med? Vi har en lång räcka av problemhistorik i svenska ungdoms, mycket socialrealism. Sånt som, tack och lov, majoriteten inte känner igen sig i för deras liv är inte fullt så misäriga. Men sen kommer jag och skriver om huvudpersoner som har vanliga, fungerande familjer, de går i skolan och fixar det bra. Sen råkar de dessutom ha lite kärleksproblem eller tackla en sorgeprocess eller något, men i kontrast till det andra så kanske inte det är så farligt? Lite vardagsproblem bara. Well…

Annonser

8 kommentarer »

  1. Håller med dig!
    Dina så kallade ”vardagsbekymmer” är stora saker och i vuxenböcker ses de också som det. Märkligt att det ska vara annorlunda bara för att böckerna riktar sig till ungdomar.
    Själv är jag också en smula trött på alla extremt svarta ungdomsböcker. De gör det dessutom svårt att relatera till dem om du inte har en döende mamma eller supande pappa. Vill själv gärna ha böcker med hopp i.
    Sen är frågan om läsarna verkligen vill ha ungdomsböcker som är extremt svarta och svåra…

    Kommentar av Eva Holmquist — 16 december, 2011 @ 10:06 | Svara

  2. Kan bara instämma! Och jag ogillar att man på detta sätt ser ner på ungdomar, deras bekymmer är liksom inte lika mycket värda.

    Kommentar av Pernilla — 16 december, 2011 @ 12:38 | Svara

  3. Spännande inlägg. Inte tänkt på det hela ur denna synvinkel tidigare.

    Kommentar av Nina — 16 december, 2011 @ 12:40 | Svara

  4. Jag håller verkligen med!

    Kommentar av Ingerun Sjösvärd — 16 december, 2011 @ 12:50 | Svara

  5. Jag, som stor konsument av YA och ungdomsböcker, måste erkänna att även jag nog kan referera till problemen i dina böcker som ”vardagsbekymmer”. Det är självklart ingen rättvis benämning. Och tycker ju inte alls att det är några ”lättare problem” som beskrivs i dina böcker. Men i kontrast till alla nattsvarta teman och motiv som i många fall besudlar böcker för unga känns de incidenter som dina karaktärer råkar ut för uppfriskande ”normala”, även om de förstås är fruktansvärt jobbiga för personen i fråga. Dock är det sådant jag kan relatera till, sådant som jag själv har upplevt. Därför faller jag också lättare för dina karaktärer, och liknande realistiska romanfigurer, än t ex Astrid i Antiloper eller Jonna i Hoppas, som jag uppskattar pga språk och tema men inte kärar ner mig i. Väldigt intressant fråga du tar upp dock! Så vad borde vi kalla den här typen av böcker? Ungdomsrealism? Allvarsrealism? Livet-är-ingen-dans-på-rosor-och-jäkligt-knepigt-hälften-av-tiden? Äsch, jag är inte så bra på det här … 😉
    /Sofia

    Kommentar av Unga böcker — 16 december, 2011 @ 13:11 | Svara

    • Nej, jag vet inte heller riktigt vad det ska kallas för. Min egna favoritgenre ”sk vanliga romaner”? En påhittad term… Eller ungdomsrealism kanske.

      Och det var inte menat som skuldbeläggning att man råkar kalla mina/andras böcker för vardagsproblem (eller feelgood), utan mer att väcka frågan, så olika ”regler” för ungdoms kontra vuxen. Jag kan verkl se att tex i relation till paranormal YA där det ofta handlar om att rädda världen från ondska och/eller att gå under, så är ju en släng av mobbing inte sååå farligt. Kanske ungdomsrealism är ett bra val med tanke på det. Det passar för alla oss som inte spelar på den övernaturliga kartan, utan där ett helt vanligt uppbrott faktiskt är en jävla jobbig grej. Ingen vampyr kommer att dyka upp och ta fokus från den smärtan.

      Kommentar av Johanna — 18 december, 2011 @ 10:39 | Svara

  6. Mycket bra skrivet! Håller med dig och blir så trött på en del som förminskar ”vardagsproblem” när det handlar om ungdomar.

    Kommentar av Sofia — 19 december, 2011 @ 23:01 | Svara

  7. Intressant inlägg!

    Kommentar av Anne — 20 december, 2011 @ 18:49 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: