Johanna Lindbäck

13 januari, 2012

6:an är en ANNAN bok

Det här funderade jag på imorse när jag var och simmade. Min 6:a som jag håller på att skriva nu, det är absolut inte en ”Välkommen hem 2”. Det är en ANNAN bok. En kille är huvudperson, han går på högstadiet, det är inget jättefokus på kärlek och hans relationer utan på lite annat blandat. Så alla som gillade VH och hoppas på något liknande, sorry. Det blir inte riktigt den stilen i 6:an.

De två böcker som jag fått mest och bäst respons på från läsarna är ”Tänk om det där är jag” och ”Välkommen hem”. (Ja, och så ”Min typ brorsa” som är min skolbok.) Båda handlar om tjejer, och i båda är det kärlekshistorier. I synnerhet nu efter VH, borde jag inte bara liksom trumma på i det spåret? Det gick ju skitbra, nu kör vi.
Njaa. För sen är det det här att boken ska skrivas, och det tar ett år, och jag ska skriva den, och då måste jag verkligen gilla för annars orkar jag aldrig. Av den anledningen: variation. Och det är nog av just den anledningen det har blivit varannan kille / varannan tjej.

Killarna är alltid mer nervösa för mig. Mycket mer osäkra kort. Jag var givetvis nervös när VH kom ut i somras, men inte supersupernervös. Jag visste att folk skulle gilla den. (Läs mig rätt här, det ska inte låta helt cocky, men jag visste att den passade min läsargrupp.) Däremot när ”Saker som aldrig händer” kom ut förrförra året? Nervöööös. För att det inte är en kärlekshistoria på det klassiska sättet, och för att den är så annorlunda från ”Tänk om det där är jag” som kom året innan. Pratade om det med en författarkollega då. Mina fjortonåriga tjejläsare kanske inte kommer att gilla och ojoj. Hon sa ”men då kommer andra läsare att hitta den”. Och yes, det är ju så det är. En annan bok för andra läsare. Allra mest för mig. Jag behöver alltid skriva just den boken jag håller på med. Just nu behövde jag inte alls skriva om en tjej och två killar igen.

Och som en koppling till detta, har precis läst Sarah Dessens ”What happened to goodbye”. Det är en annan bok för henne. Tycker modigt.

Annonser

6 kommentarer »

  1. Roligt, jag tycker tvärtom! Jag gillar En liten chock och Min typ brorsa bäst, just för att de INTE handlar om kärlek. Så jag är En Annan Läsare 🙂

    Kommentar av Sandra — 13 januari, 2012 @ 13:33 | Svara

  2. […] januari kommer det första gången, detta att 6:an är en ANNAN bok. Läs hela programförklaringen… Det är de manliga huvudpersonerna som gör mig […]

    Pingback av “Som om jag frågat”, the story « Johanna Lindbäck — 16 augusti, 2012 @ 09:15 | Svara

  3. Hej här med, nostalgiläser mig igenom din blogg om ”Saker som…” nu när boken är slut (igen). Gud jag förstår att du var nervös över att släppa den efter ”Tänk om det där är jag” när det begav sig, men jag är så himla glad att du gjorde det. Så himla himla. För jag är verkligen En Annan Läsare, jag får inte ut särksilt mycket av upplägget en tjej och två killar (eller för den delen en kille och två tjejer) och tycker följdaktligen allra bäst om ”Saker som”, och ”Som om jag frågat”. Och ”Kanske ihop” tror jag. De där med blandade teman, med en tydlig huvudlinje där dina manliga huvudkaraktärer tar sig ifrån Ledsen till bättre,-kanske-så-småningom-nästan-helt-bra och så en massa andra olika små och stora grejer som rullar samtidigt och hänger ihop. Du kan verkligen balansera konflikter! Och så sjukt fina karaktärerna är. När jag slukade ”Saker som…” igår kunde jag läsa den med mycket mer distans och upptäckte en massa nya saker, som jag kanske fördjupar mig i i andra kommentarer. Och dialogen! Tror att Erik är min favoritkaraktär alla kategorier, och han och Ante har typ Världens Bästa Dialog. Åhh, vad bra den är.

    Kommentar av elingissen — 30 juni, 2015 @ 20:08 | Svara

    • Ja, PLEASE, Elin, fördjupa dig i fler kommentarer! Men seriöst, tack snälla du!!! Jag älskar ju också mina killkaraktärer som är ledsna och bekymrade, tycker om dem enormt mycket. Erik. Och John. Åh. Låtsaskompisarna. Kruxet med den här sortens böcker är att de är ganska stillsamma om man jämför med tex deckargenren eller fantasy. Otåliga läsare kan tycka att det inte händer något, och jämfört med just deckare så är det ju klart mindre action om man ska komma över sin tjej än lösa ett brott… Men ändå, jag är så svag för dem, och därmed extra svag för beröm om just de här titlarna. Thank you!!

      Kommentar av Johanna — 30 juni, 2015 @ 20:22 | Svara

      • Så lite så! Och verkligen, bekymrade killkaraktärer in my heart <3. Så glad att du skriver om dem, i stället för actionpackad deckare och fantasy. Det funderar jag en hel del på när jag skriver, vill någon ens läsa om sånt här?, men bevisligen fungerar det för dig. Och jag vill ju. Så det borde ju rimligtvis finnas andra icke-otåliga läsare som precis som jag vill ha sin svenska vardagsrealism i gymnasiekorridorer i mindre orter där den dramatiska peaken i ett kapitel är en nick med ett uteblivet leende. Annars är det i alla fall du och jag i de deppiga killarnas ringhörna :).

        Fördjupar mig i min (helt nya!) läsning av "Saker som" i annat inlägg

        Kommentar av elingissen — 30 juni, 2015 @ 21:56


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: