Johanna Lindbäck

16 februari, 2012

Vad GÖR folk hela dagarna?

Filed under: Frilansliv — Johanna @ 21:07

Kalla mig hetsig, men ibland när jag läser vissa amerikanska författare… Faktiskt inte svenska, ärligt. Amerikanska. En viss YA-författare med hittills två framgångsrika böcker bakom sig i synnerhet.
Hen är ofta väldigt stressad och upptagen och har så mycket jobbgrejer.
Jag undrar: vilka då?

X är heltidsförfattare och böckerna kommer ut i helt normal takt. (Dvs, det är INTE överkurs-Meg Cabot som skriver en bok i månaden.) För dessa görs en för marknaden helt normal mängd pr och sälj. Det är inte resor kors och tvärs i flera veckor i sträck. Det är inte intervjuer på tusen bloggar och för hundra tidningar. Det är inte massa framträdanden i skolor (typ inga såna alls).
Det är inte olika skrivprojekt till antologier och liknande extrajobb. Inga extrajobb alls.
Det är inte en blogg som uppdateras dagligen. (För X hinner inte med.)
Det är inte massa krävande småbarn.
Det är som bara böckerna.
”X är så stressad.” Av vad?

Jag skriver inte det här för att raljera om att jag minsann aldrig blir stressad, för jo, det blir jag, men i jämförelse HAR jag många, många fler måsten. Menar inte heller att X inte får bli stressad. Det får väl alla.
Men… Att vara heltidsförfattare i ett halvår var för mig en ren tidslyx. Det är i grunden krävande och därmed stressande att skapa och skriva och att leva på det, of course, men det är ju en annan typ av stress. Inte sådan som gör att jag måste försaka massa saker och. Inte. Hinner. Med. Något.
Jag tycker jag hann med mycket annat eftersom jag inte kan skriva sju dagar i veckan utan måste ta paus då och då. Dessa dagar kan ju lätt fyllas med andra roliga (kreativa?) saker. Eller tvätt. Eller sport. Eller något sånt. Men inte var det så att jag sprang runt med andan i halsen och aldrig hann något.

Å andra sidan, X kanske är sjukt lättstressad.
Hen verkar jättegullig privat, så jag har inget emot. Jag undrar bara uppriktigt. Skulle vilja se en typisk arbetsvecka. Vilka är alla dessa krävande måsten som inte alls märks för en ovetande svensk läsare? Jag menar, efter fem böcker har jag en hyfsad insikt om vad arbetet kräver även om marknaden är annorlunda i Amerikat. Principen är ju ändå densamma. VAD GÖR NI SUPERBUSY AUTHORS ALL DAY LONG?

7 kommentarer »

  1. Det provocerar mig att du ifrågasätter en heltidsförfattares arbetsbörda. Om jag ska vara ärlig: det tog dig kanske 20 minuter att skriva raderna ovan. Dessa innehåller inget särskilt, tillför inte världen något nytt eller unikt. Tänk, hur mycket tid det faktiskt krävs för att författa något meningsfullt och unikt! Sedan vill jag inte gå in på personen ifråga eftersom jag inte känner till författaren. Författare är ordkonstnärer. Vad gör en konstnär hela dagarna?

    Kommentar av wilgot — 17 februari, 2012 @ 00:36 | Svara

    • ”Författare är ordkonstnärer. Vad gör en konstnär hela dagarna?”
      Jag har skrivit flera böcker själv, det är därför jag undrar. Jag vet hur arbetsbördan är för en konstnär (eller en heltidsförfattare) hela dagarna.

      Kommentar av Johanna — 17 februari, 2012 @ 06:13 | Svara

      • Bra.

        Kommentar av wilgot — 17 februari, 2012 @ 18:40

  2. Kanske är det så enkelt, att man anpassar sig till den arbetsbörda man har? Eftersom jag undervisar på ”frilansbasis” undervisar jag ibland 30 timmar på en vecka och ibland 15, men jag märker för det mesta inte någon större skillnad. Jag är lika stressad eller rättare sagt lika upptagen oavsett hur många timmar som ska förberedas och undervisas, konstigt nog. Kanske har jag en viss kvot av energi som läggs på arbete och det anpassas inte efter arbetsmängden? Ja, det här är något som jag funderat över ofta. Idag kom jag på sloganen ”Bäst när det gäller” om mig själv, eftersom jag inte lyckades slutföra planeringen för morgondagens seminarium förrän idag kl. 18, trots att jag hade tre mer eller mindre lediga förmiddagar denna veckan. ”Just in time” skulle kunna vara en annan…

    Kommentar av /carina — 17 februari, 2012 @ 20:59 | Svara

    • Det är nog lite som att få barn. Innan man får barn kan man vara hur upptagen som helst. Sen sitter man där med en bebis och undrar vad man gjorde innan.
      Sen börjar barnet på förskola, man själv jobbar och sköter hemmet och leker med barnet och gör en massa annat och undrar hur man kunde tycka att det var så jobbigt att ha en bebis när man bara satt i soffan och ammade hela dagarna och gick en promenad emellanåt?

      Sedan skaffar man ett barn till. Och nu undrar man _verkligen_ vad tusan man gjorde hela dagarna förut.

      Kommentar av Andrea — 18 februari, 2012 @ 10:18 | Svara

  3. […] Johanna Lindbäck Share this:TwitterFacebookLike this:GillaBli först att gilla denna post. […]

    Pingback av Nu har genus vetenskapen börjat gå bär särk! « folketspark — 18 februari, 2012 @ 14:26 | Svara

  4. De kanske oroar sig för att det de gör skall bli bra? Negativ stress är värre än positv. Men sedan tycker jag faktiskt att du verkar vara en person med stor förmåga, så det kanske är du som hinner lite extra, inte tvärtom. 🙂

    Kommentar av Boktjuven — 20 februari, 2012 @ 18:07 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: