Johanna Lindbäck

5 april, 2012

Läs och läs ännu mer och sno det bästa

Filed under: 6:an,Läsa,Skrivande — Johanna @ 19:15

Har sagt det förut och säger det gärna tusen gånger till: om man vill skriva bra böcker – läs andras skitbra böcker och sno godbitarna.
Inte sno som i sno-sno, men liksom känslor och stämningar. Det är det bästa! Så himla magiskt varje gång man läser en bra bok som på olika sätt bara råkar klocka in mot ens eget projekt. Som när jag läste ”Jellicoe Road” första gången medan jag höll på med ”Välkommen hem”-bearbetning. Det var en välsignelse! Tack Jonah Griggs.
Eller att som nu bara kliva in i en stor melankolisk stämning och känna att det här är ju exakt vad jag behöver till 6:an. Och så puttrar det fram scener ur min egen bok medan jag plöjer den andra, och det är som urverk när allt kuggar ihop.
Magic.

Okej, men nu var det ju GLAD PÅSK och allt!
Kunde bara inte hålla mig. Älskar böcker. ”Står jämt så mycket shit i dom.” *

* Det där var en liten liten parafras ur minnet på en sak som Linda Skugge sa en gång i sin ungdom, om varför hon INTE gillade att läsa böcker. Sen fattade hon ju bättre.

Advertisements

8 kommentarer »

  1. Jag är väldigt misstänksam mot det här med att sno från andra. Eller menar du att bli påverkad? Inspirerad? Att bli bekräftad och liksom få vind i seglet ur det man läser i en annan bok? Rummet liksom? Att stjäla är ju inte ok, tycker jag. Inte heller att kopiera och använda färdig form. Det är en känslig fråga om respekt och en balansgång mellan att skapa själv eller åka snålskjuts. Men en ganska viktig diskussion som varje författare borde föra med sej själv.

    Kommentar av minna lindeberg — 7 april, 2012 @ 12:15 | Svara

  2. Men läs lite mellan raderna nu, det är väl givet att jag inte menar SNO. Tror du det skulle funka som publicerad författare, att sno andras verk och idéer? Jag tror jag skulle bli påkommen väldigt fort om jag försökte det.

    Kommentar av Johanna — 7 april, 2012 @ 13:57 | Svara

  3. Det var inte meningen att uppröra. Ville bara lyfta fram en frågeställning. Tyvärr tror jag plagiering förekommer och är väldigt vanligt. Och NU menar jag absolut inte dej, personligen. Har inte läst dina böcker så du måste förstå att det inte är dej jag menar.Ok?

    Kommentar av minna lindeberg — 7 april, 2012 @ 15:17 | Svara

    • Det förstod jag hela tiden, men OM jag skulle göra det – tror du jag skulle blogga om det? Plagiering är en sak, att bli inspirerad en annan. Jag tror tvärtemot dig att plagiering inte är så vanligt inom skönlitterarära verk. Om man inte menar att samma fyra, fem historier berättas om och om igen och ursprunget är typ Bibeln? Men det är inte vad jag kallar plagiering.

      Kommentar av Johanna — 9 april, 2012 @ 14:02 | Svara

      • Varav det defensiva? Att prata om form kontra innehåll är en diskussion som länge varit ganska lam. Väittely är ett bra ord som finns i finskan. Det betyder ungefär ”att påstå”. Jag låter gärna bli att påstå till förmån för en saklig diskussion. Hur ser du som skrivarlärare på ordet ”sno”?

        Kommentar av minna lindeberg — 10 april, 2012 @ 07:14

      • Hur jag ser på ordet ”sno” – ja, ungefär som jag redan försökt förklara i texten och kommentarerna här.

        Kommentar av Johanna — 10 april, 2012 @ 11:52

  4. Jag älskar det här inlägget! Har läst det flera gånger via min Iphone och jag känner att det är så rätt- i alla fall för mitt sätt att inspireras, få idéer men framförallt för att hitta en stämning som man älskar och vill föra vidare in i sitt eget verk. Det handlar inte om kopierna, det handlar om att omge sig med mästare inom skrivandets konst (enligt en själv) och därmed ha de bästa av lärare som sällskap när man själv skriver. Jättekul att se någon annan sätta ord på hur jag känner det! 🙂 Kram!

    Kommentar av Lovable — 11 april, 2012 @ 10:41 | Svara

  5. Ja. jag reagerade bara så starkt på ordet ”sno”. Men jo. Att krypa genom en stämning, ordström eller annat inspirerande är verkligen underbart. Det jag däremot vill försvara och prata om, är att uppmuntra skrivelever till att först hitta sitt ”egna” innan man går in för att ”likna” eller ”förlikna sej vid”.

    Kommentar av minna lindeberg — 11 april, 2012 @ 11:42 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: