Johanna Lindbäck

26 juni, 2012

Antagningshistoria!

Filed under: En liten chock — Johanna @ 09:29

”Hej Johanna! Den här frågan har du säkert fått tidigare men jag är en ny besökare på din blogg och undrar hur det gick till när du fick din första bok antagen? Ringde förlaget upp och jublade och så skrev ni kontrakt? är jättenyfiken på hur sånt går till. Saknar “antagningshistorier”.”

Svar:  Jag hade skickat in manuset till det som blev ”En liten chock” till fem förlag. Hade efter 3 mån fått refusering av 4, precis som jag förväntat mig. Men ett av dem skrev en positiv refusering, dvs konkret vad som kunde fixas till i manuset. Så jag skrev om jättemycket och skickade in till dem igen. Jag var fortfarande väldigt refus-förväntande, typ att de skulle säga att det var bättre nu och att de såg fram emot att läsa mitt nästa manus. Det var den allra första boken jag skrivit, så jag trodde inte på antagning.
Jag bodde i Norge det året, och jag tror inte ens jag hade skrivit vårt telenummer i följebrevet. Det kom ett mejl. Det stod att de gillade manuset jättemycket och ville ge ut det.
Jag blev skitförvånad!! På riktigt! Så förvånad att jag trodde de råkat mejla fel människa, men det hade de inte.
Sen när jag förstått det jublade jag och ringde min familj.
Sen var jag ändå nervös i flera veckor efteråt att de skulle mejla igen och säga att de läst en gång till och ångrat sig, men det hände tack och lov inte. Ett par veckor efter mejlet skulle jag till Stockholm så då gick jag upp till förlaget och vi hade vårt första möte. Allt var skitspännande. Och sen åkte jag hem till Norge och började redigera om hela boken.

Efter ett år fick jag svar från det femte förlaget. De tackade nej. Efter ETT ÅR. Jag kunde inte hålla mig från att mejla tillbaka och i all blygsamhet säga ”helt okej, för den kommer ut på Tiden”. (Tiden var en del av Rabén&Sjögren-förlaget, och för några år sen slogs de ihop.)

Annonser

6 kommentarer »

  1. Tack för ditt långa svar! Åh, vad roligt att läsa! Skrattade lite åt den där tanken att de skulle ringa upp och ångra sig efter att ha läst manuset igen. Det hade ju varit lite oproffsigt av dem, minst sagt, men jag hade nog haft liknande nojjor.

    Funderar på en sak (och detta är inget du behöver svara på) är om förlag som ger feedback på det sätt som du fick alltid beredda att ge boken en andra chans? Beror förstås på hur väl man arbetar om manuset. Jag fick själv ett utlåtande av ett förlag på ett manus jag skickade in, men jag tolkade det som att jag var ”körd” sen på det förlaget eftersom det ändå var en refusering (men en positiv sådan). Kanske värt att skicka in igen?

    Kommentar av Jennie — 26 juni, 2012 @ 10:13 | Svara

    • JA, DE VILL LÄSA IGEN! Det är jättemånga som inte förstår detta, men en refusering m synpunkter betyder: skriv om och skicka in till oss igen, vi är intresserade!
      Man är INTE körd på det förlaget, tvärtom, du har kommit ett steg närmare. Du ska för allt i världen skicka in igen!

      Kommentar av Johanna — 26 juni, 2012 @ 12:19 | Svara

      • Tack! Det vore enklare om de sa rakt ut att de kan tänka sig att läsa igen sen, efter omarbetning. Det är ju inte så att de förbinder sig till något i alla fall.

        Nu ska jag först skicka in igen till ett förlag som sagt rent ut att de vill läsa igen efter bearbetning. Om de säger nej sen så ska jag nog skicka igen till det där andra förlaget, styrkt av det du just sagt.

        Kommentar av Jennie — 26 juni, 2012 @ 13:20

  2. Detta är intressant- älskar antagningshistorier, precis som Jennie. Lite oroad över att min väntan närmar sig ett år också. Rekord är dock ett drygt år, för att sen få ett nej. Ang Jennies andra fråga i sin kommentar, fick jag ett nej av ett helt annat förlag som dock gav mig massor av fina inputs så att manus blev väldigt mycket bättre. De vill nu ge manus-läsning en andra chans. Bara att vänta. Igen… 🙂

    Kommentar av Lovable — 26 juni, 2012 @ 12:06 | Svara

    • Gud, vad spännande! Lycka till!

      Kommentar av Jennie — 26 juni, 2012 @ 13:16 | Svara

  3. Håller med – förlagen kunde vara tydligare. Jag skickade mitt råmanus till ett förlag. Helt galet, jag vet. Fick en positiv refusering efter två månader med en uppmaning att redigera och skicka in igen. Vågade inte tro på det riktigt så efter veckor av jobb mejlade jag och frågade om de verkligen ville läsa igen. Och ja, de ville. Fortsättning följer …

    Kommentar av Annika — 27 juni, 2012 @ 19:01 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: