1.37 kr är summan som svenska författare får varje gång deras böcker lånas ut på bibliotek. Översättare får lite mindre, cirka 40 öre, om jag minns rätt.
En gång per år räknas alla utlån ihop och sen får man sin biblioteksersättning. En lön för vårt arbete. Av dessa 1.37 kronor behåller författaren 81 öre själv och resten går till Författarfonden som delar ut stipendier till upphovsmän (författare, översättare, kulturjournalister). Dessa är fria att söka för alla.
Nu vill – förmodligen – den borgerliga regeringen göra om det systemet. Det ska inte längre funka på det här sättet och vara en ersättning för utfört arbete, utan det ska bli någon form av bidrag. Ingen vet exakt hur än för de vägrar berätta mer specifikt. De hintar bara, det kommer att förändras, och det är stor risk att det blir sämre för upphovsmännen. Ett bidrag är ju verkligen inte samma sak som en lön, eller hur?
Igår eftermiddag var jag på infomöte på Författarförbundet och fick höra allt om hur bibloersättningen funkar, hur den växt fram (den kom på 50-talet) och vad man befarar inför framtiden. En väldigt bra liknelse som en av medlemmarna presenterade är att jämföra bibloersättningen med Spotify. Spotify tillhandahåller musik och betalar artisterna för det antal deras låtar spelas. Tänk om regeringen vände sig till detta privata företag och sa att nu skulle de ta hand om alla intäkter och bestämma hur pengarna ska fördelas? Ramaskri ju.
Det är det som kanske händer med biblioteken. De tillhandahåller litteratur och sen betalar de upphovsmännen per utnyttjande. Enligt lag så kan man som författare inte heller dra tillbaka sina böcker från biblioteken, utan de MÅSTE finnas där. Det i sig är ju fantastiskt för alla upphovsmän vill ha publik – i vårt fall hitta läsare – och bibliotek är en grundsten i ett demokratiskt samhälle. Vi får inga pengar bara för att boken finns på biblo, utan vi får 1.37 / utlån. Snart kanske vi inte ens får det?
Författarförbundet är igång med moteld nu. Här finns en debattartikel och här finns ett inslag från Kulturnyheterna igår. Hur kan ett bidrag någonsin bli mer rättvist än att om du lånats ut X antal ggr per år så får du denna summa, och den baseras på exakt samma principer för exakt alla?
Ni får hemskt gärna hålla ögonen öppna i den här debatten och göra er röst hörda! Det behövs verkligen!
Det är så mycket i samhället nu som handlar om vem som kommer att ha råd att skapa kultur i framtiden. Jag tänker på allt med upphovsrätt, piratkopiering, spridning, e-böcker, ersättning, bidrag.
Vem kommer att ha råd att vara författare?
a) Människor med ett stort arv
b) Såna som gift sig rikt
c) Såna som skriver framgångsrika deckarserier om 15 mord i skärgårdsmiljö
Tråkigt nog kvalar jag själv inte in på ett enda av dessa kriterier.
Johanna Lindbäck 