Johanna Lindbäck

12 februari, 2013

Men? Plötsligt bara check, check, check!

Filed under: 8:an — Johanna @ 09:51

Jag hade träff med min Lilla Pirat-förläggare Erik* i fredags eftermiddag för att vi skulle få omslagsinspiration till Majken-boken. Vi sågs på Bokslukaren (barn&ungdoms-bokhandel vid Mariatorget på Söder, så värd ett besök!) och plockade ut några böcker för 9-12-åldersgruppen. Pratade bra, snyggt och passande, och inte snyggt och passande. Fikade te och kaka (det finns alltså en liten fikadel på bokhandeln, så ni hör ju, gå dit!). Diskuterade vilken känsla och stil framsidan ska ha. Kom på ett formgivarnamn som skulle kunna göra det. Pratade format. Bestämde vad boken (troligen) ska heta.
Häpp!
Titeln alltså! Det brukar ju annars vara lite av ett moment för mig, och nu bara smög den sig på**. Det var inte ens planerat att vi skulle bestämma titel i fredags – eller så hade Erik en hemlig agenda som han inte berättat för mig, men jag var förberedd på framsida and framsida only.

Allt detta fixades dessutom på en timme. Och i bordet bredvid fick ett barn ett hysteriskt anfall.

* Från och med nu kanske jag får kalla honom för Pirat-Erik. Det är väl ett snärtigt bloggnamn?

** Avslöjar den om ett tag! Jag tänkte köra det amerikanska sättet den här gången och ladda upp på alla sociala medier i en vecka först. Så att alla mina följare garanterat blir spylessa, ni vet. ”På torsdag händer något fantastiskt!! Tre dagar kvar till avslöjandet!! Det är så underbart att till slut få…!!”
NEJ, så ska jag inte göra det.

10 februari, 2013

Kom på nåt då! Nu!

Filed under: 8:an,Bloggar,Kreativitet,Livet,Skrivande — Johanna @ 16:51

Hela dagen har tillbringats i ett stadie av detta: Kom på nåt då! Nu! Kom igen! FANTISERA!
Det handlar om en Majken-scen som ska vara lite humhum och leda fram till det senare humhum. Kryptiskt värre. Men struntsamma, det viktiga är att jag inte har så mycket specifikt innehåll för dem överhuvudtaget utan jag har legat på soffan och tänkt ”TÄNK NU DÅ!”.
Yes, I did. Och gissa tre gånger hur bra det gick?
Kan jämföra utfallet av den övningen med klassikern: tänk INTE på apelsiner.

Sen läste jag denna grej om skrivande och hjärnor på twitter och den tycker jag var bra.
Inte för att det relaterar till mig just nu – har ju inget att ens försöka sätta mig vid datorn med, buhu – men ändå.

Och som tur är har jag ett berg av smutstvätt att ta hand om ikväll. Då kommer det ändå att kännas som att jag har fått något nyttigt gjort denna dag.

8 februari, 2013

Möt Majken!

Filed under: Skrivande — Johanna @ 08:10

”Ava är ett snyggt namn.
Och Ella.
Eller Lea.
Zoë! Det tycker jag är skitcoolt. Eller Zoey, om man vill stava det så. Är man en Zoë / Zoey har man definitivt coola kläder och en riktig personlighet, det hörs ju.
En annan specialare är Hudson. Nästan som ett efternamn fast till förnamn. Väldigt tufft.

Men Majken? Hallå?

Hur låter det på engelska? Typ Mike eller Mikey, som mina kompisar säger ibland. Ingen utanför Sverige har en aning om hur man säger Majken, så de skulle säkert gissa på Mikey.
F-u-l-t.

Min brorsa heter Pontus för att pappa hade en bästis som dog i en bilolycka när han var femton, och den killen hette Pontus. Enligt pappa så var bästisen snäll, rolig, modig och typ allt man vill vara. Det är som en liten hyllning alltså att min brorsa fick heta så.

Men att de döpte mig till Majken? Det kan ingen av dem förklara annat än med lama saker som ”men det är ju så fint” och ”Majken är ett jättegulligt namn” och ”vi bestämde det direkt vi fick reda på att vi väntade dig”.

Fast tänk om man inte drömmer om att vara ”jättegullig” och kanske stå i något kök och baka muffins och ha förkläde med volanger på sig som Majken låter som? Tänk om man vill vara mer cool liksom? I jeans? Och sitta på ett snyggt kafé någonstans i en storstad och skriva smarta tidningsartiklar eller skitbra böcker. Ska jag säga vad Majken är då? Det är inte bra. Det är disaster.

Det allra coolaste namnet jag vet, etta på topplistan forever, är Izzy. Och nu var klockan sju minuter i fyra och jag satt i en öde korridor och väntade på just henne.”

Namn: Majken Johansson.
Ålder: 12, har nyss börjat 6:an.
Bor: På Tomtebo i Umeå.
Är: Min nya romankaraktär! Kommer i en 9-12 bok till hösten.
Var: Lilla Piratförlaget.
Titel: Inte bestämt än.
Utdraget: Sidan 1 i boken.

Så, yes, jag siktar på två böcker i höst. ”Vi måste sluta ses på det här sättet” och den odöpta Majken-boken. Just nu skriver jag som en maniac på dessa båda projekt. Och som vanligt är jag väldigt nervös att det inte ska bli färdigt, jag kommer inte lyckas knyta ihop säcken, allt skiter sig totalt. MEN så har jag ju känt förr. 6 gånger. Det är mitt ”ta det lugnt”-mantra i denna konstanta oro.

6 februari, 2013

Pocketkorrande

Filed under: Som om jag frågat — Johanna @ 17:44

”Som om jag frågat” ska bli pocket och det innebär: läsa igenom hela och skriva upp alla korrfel som vi missade förra omgången. Eller ändra sånt jag kommit på i efterhand. Bara småord, det är inte precis ändringar av arten ‘här vill jag lägga till ett kapitel’.

Detta har jag ägnat mig åt några timmar nu. Kändes ganska konstigt för har inte läst i den sen september och sen dess har den nästan nästan blivit ”en vanlig bok” som är skriven av ”någon annan”. Sidan 226 till exempel. Den gillade jag. Att jag har skrivit den. Det var ju roligt.

Nu tittar alla på det här 6:18 minuter långa klippet, ok?

Filed under: OT — Johanna @ 16:53

OBS! Varning för starka scener.

4 februari, 2013

Finn 3 fel

Filed under: Uncategorized — Johanna @ 13:21

1) Har fått lite ont i halsen över natten. Stickigt och kliigt. Må det gå tillbaka snabbt. 

2) Är i allmänhet lite trött och oinspirerad idag. Hängig? Allt jag skriver blir iallafall så mekaniskt. Hate that. Min värsta textkänsla. Jag vill mest ligga på soffan och läsa Joan Didion. Det får jag inte. (Men hon är inte mekanisk.)

3) Igår när jag pratade med pappa på telefon sa han: ”Jag förstod att du var trött när du skrev bloggen för du hade ett stavfel i första meningen.”
Uh-uh. Hittade ni det också? Jag har låtit det stå kvar alltså, trots att jag ryser. 

3 februari, 2013

Några spridda tankar

Filed under: Kropp,Livet — Johanna @ 09:25

Jag vaknade kring 02.30 inatt av att returpapperspåsen i köket, alltså den jag slänger mina DNs och Adlibriskartonger i, vällte med ett HÖGT prasslande. Kartongernas fel. Tusan. Sen kunde jag inte somna om. På länge.

Låg och tänkte på att det var jättekul att spela in Bokpodden live på Kulturhuset inför publik igårkväll. Det var fest för litteraturtidskriften CLP. Podden släpps för alla, dvs på nätet, den 15 feb.
Fick några fler idéer för kommande program. Mejlade bokhororna om dem.

Kom på att jag ville läsa Joan Didions ”Blå skymning”, så kollade på vilka biblos den fanns inne.

Fikade lite.

Tänkte på mina egna books och idéer för dem.

Lyssnade på nya avsnittet av En varg söker sin podd, med Liv Strömquist och Caroline Ferrada Noli Ringskog. Det handlade om August Strindberg, och nja. Nu var det möjligen för att det var mitt i natten och jag var trött, men kommer knappt ihåg något? Om känslor och hur känslor behandlades, manligt och kvinnligt. Jag vet inte.
Det första avsnittet i deras serie tyckte jag var skitkul. Om Stig Larsson. Och jag är ju ett HUGE FAN av Liv Strömquist i grunden, men den här podden får inte riktigt till det.

Hörde att DN kom (04.03).

Somnade till sluuuut om.

Vaknade 08.35 nånting. Som vanligt efter en sån här natt känns huvudet helt skumt.

1 februari, 2013

Skrivbubblan och folkskyggheten

Filed under: Uncategorized — Johanna @ 17:30
Tags: ,

Jag hyr ju en kontorsplats på ett frilanskontor och delar rum med några andra väldigt trevliga människor. Det är skönt att inte sitta hemma och sunka i mysbrallor dygnet runt, och skönt att träffa lite fölk, ha arbetstider, med mera, med mera. Men senaste veckorna när jag har varit väldigt mycket inne i skrivbubblan – jag vill mest vara hemma. Glida runt här mellan skrivbord, soffa, säng. Tiden flyter på utan att jag tänker så mycket på den. Jag behöver inte prata med någon. Kan bara tänka på skrivet.
Och om jag inte är hemma så är café bra. Folk runtom, men bara som sorl. Behöver inte lyssna på någon / något, eller svara på saker.
Alltså, inte mina kontorskompisar fel. Det här är ett klassiskt fall av it’s not you (resten av världen), it’s me.

« Föregående sida

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.