Är du författare? Eller vill du bli författare?
Har du en blogg?
Skriver du om din process att skriva böcker på den?
Skriver du någon gång om andras böcker som du gillat?
Om nej, varför inte?
1) Är det så att du lever i ett totalt vakuum och aldrig någonsin blir inspirerad av andras verk?
2) Eller tror du att ifall du skriver om någon annans verk, i synnerhet ett svenskt verk, så kommer kanske den människan att få en större framgång än vad du har?
3) Eller vill du inte skriva recensioner av böcker du läser för då kommer du att såra kollegor och vänner?
På 1 och 2 säger jag: men kom igen.
På 3 säger jag: okej, skriv inga recensioner då. Det hindrar ju inte att man kan uttrycka sig som ”läste X och blev så himla imponerad av dialogen” eller ”shit vad Y var bra på att…”. Man behöver inte ha en regelrätt bokblogg för att då och då kunna berätta om saker som är bra, inspirerande, skickligt utförda, etc. För jag tror ju inte att jag är det minsta unik när jag blir triggad eller imponerad av andras böcker. Jag tror att de flesta som vill skriva också är såna som gillar att läsa, och blir inspirerade av det.
Varför ska man blogga om sin läsning?
Ja, solidaritet kanske?
Ni vet det här om att man ska stötta fysiska, lokala bokhandlar. Det tycker ju de flesta läsare för det är så trevligt med såna. Jag med. Jag vill verkligen ha bokhandlar. Då bör jag handla i dem också.
Som författare vill jag att läsningen generellt ska öka, att böcker ska sälja, att det ska gå att verka som skribent. I den andan, varför då inte berätta vad jag själv läser och gillar? Jag tycker alltid det är så himla intressant att höra vad andra författare läser, och ännu mer intressant vore det om folk kunde erkänna att de fick så sjukt bra idéer när de läste X eller Y. För det är ju så? Igen, tror inte alls jag är unik. (Hej Melina Marchetta och Jonah Griggs och ”Välkommen hem”.)
Tänkte på det här när jag var ute och sprang idag, och på att många författarbloggar jag läser (oftast de utgivna författarna faktiskt) är så himla snåla med boktipsande. Man kan skriva 150 inlägg om sin egen bok och alla möjliga vinklar om den, men att berätta om andras böcker? Nope. Det händer sällan eller aldrig. Vi kör ett till inlägg om den senaste bloggrecensionen som någon annan skrivit om MIN bok istället.
Ändå tillhör väl författare storläsarna i samhället?
Så var lite mer generösa med bokkärleken, please. Alla tjänar på det. (Och obs, jag menar inte bara en bild på ett par böcker och en bildtext à la ”det här ska jag läsa i sommar” och så är det bra med det. Man vill ju ha lite mer detaljerat tipsande än så liksom.)
Och vill man vara riktigt wild and crazy så kan man tom skriva om böcker som inte kommer ut på ens eget förlag eller som är skrivna av människor man inte alls känner. Vågat!
Det viktiga är att man promotar läsning. Om jag tycker det är viktigt att fler blir läsare och så småningom kanske hittar till mitt författarskap, varför ska jag inte vara ett föredöme som läsare själv då under tiden? En bra bok leder ju till tre andra som leder till tio andra som leder… Ni fattar. Sprid kärleken.
PS. Om det är någon läsare här som mot förmodan inte vet om bokhora, så yes, jag har alltså en blogg där jag BARA skriver om böcker jag läser. Där hittar man glädjeutrop och förälskelser.
Johanna Lindbäck 