En Pride-rekommendation: ”Som om jag frågat”

Idag börjar Pride-festivalen här i Stockholm och med anledning av den, läs ”Som om jag frågat”!
Huvudstoryn handlar om John som börjar nian och har problem med sina kompisar och sina föräldrar, men en av hans lärare är lesbisk.

Jag skrev in henne för att jag gissar att högstadiet måste vara den absolut svåraste skolformen att vara annorlunda på, oavsett hur man nu är annorlunda. Och nej, jag tycker inte att man ÄR annorlunda om man är homosexuell, men ungdomar på högstadiet? Guuud. Så mycket osäkerhet, så låga trösklar, så svårt att se längre än en själv, så lite tolerans. Skitsvår period för båda unga och vuxna. Speciellt på orter som inte är Stockholm. Här är vi mer toleranta i stort tror jag. Hoppas jag.

Annons

Måndag och semesterslut?

Det kändes som att det var slut på semestern idag. Liksom allmänt för folk? Många statusuppdateringar här och där om tillbaka på jobbet.
För mig då, eftersom jag är frilans blir det inte riktigt samma grej, men jag har jobbat. Skrivit. Och bara skrivit om litelite.

Dagens träning: Simmade ute på E-dals imorse och en stund regnade det. Det var så skönt! Första gången jag simmar ute i regn. Hade hoppats att bassängen skulle vara i princip tom pga vädret, men no such luck. Jag tycker folket som simmar ute på E-dals är så… hmm, hur ska jag säga det här på ett bra sätt? Dom är ofta så jävla jobbiga!
Det bästa, smartaste, enklaste och smidigaste vore om alla körde högervarv och höll sig längs kanterna. Då är det lätt att simma om och alla kan hålla på i sina egna farter utan att störa eller bli störda. Men tror ni folk håller sig längs kanterna? Nejnejnej. Det gör dom såklart inte.
Magdalena Ribbing skulle kunna jobba SÅ mycket med folket på utebadet.

Dagens lån: Ett par böcker inför ett samtal jag ska moderera på bokmässan. I år verkar det bara bli ett sånt uppdrag (däremot flera där jag är medverkande), men det är å andra sidan ett jätteroligt ämne. Vet inte om jag får berätta vad och vilka än, så jag håller på infon.

Dagens mat: en studentretro, tonfisk- och tomatsås till pasta. En konservburk av varje, plus lite grönsaker, plus lite creme fraiche, plus pasta, och det blir en massa portioner för typ inga pengar. Hemskt passande ju.

Dagens teve: kommer att bli Million Dollar Listing NY. Inte alls lika förtjust i den här serien som Work of art (gårdagens avsnitt var så braaa!), men det är dom här två jag följer för tillfället. Min favvomäklare är Ryan. Han är rätt hemsk och skrupellös, men oh man, han är bra teve!

Work of art

Jag har bara sett de senaste 3 avsnitten, eller kanske 4, men ÅÅÅH vad jag gillar Work of art på Svt! Det är samma princip som en massa realityshower – en stor grupp får en uppgift att lösa varje vecka och 1 deltagare, den sämsta, åker ut. Grejen här är att det är konstnärer, så de får olika konstprojekt. Idag var det Fiat som sponsrade och de skulle tillverka något där minst en bildel från isärmonterade Fiat-bilar var med. Förra veckan, en enorm väggmålning utomhus. De har ganska kort tid på sig att göra konstverken, 1-2 dagar.
Det är skitbra!

I dagens avsnitt var det en av de sämsta uppgifterna som fick den här kritiken efter att hon förklarat vad hon ville med det. ”Men allt det där finns ju bara i din fantasi, du har inte alls lyckats omsätta det så att någon annan förstår.” (Eller något i den stilen.) Universellt för allt skapande. Lyckas man förmedla sin fantasi så att någon annan förstår utan att man själv måste stå bredvid och förklara?
Och som steg 2 i den processen: att man blir så skicklig att man själv känner när det inte flyger. _Det_ är svårt.

Imorgon ska jag öppna version 18 eller vad jag nu är på med vuxenboken. Håller tummarna för att den står på egna ben. Jag är så redo för sidan 25, och framåt!, i den.

Version 17

Sommaren 2013: när jag skriver om en inledning cirka 17 gånger. And counting.
Kanske är version 18 bra. Jag vet inte. Vågar inte gissa. Får se hur den känns imorgon. Att det ska vara så jäkla…

Word!

Från intervjun med Chuck Palahniuk (”Fight Club”) i DN, den 13 juli:

”Det är en missuppfattning att en kreativ människa skapar någonting helt nytt, en helt ny form. En kreativ person är snarare en sådan som är väldigt observant, noterar, som kan hitta saker som illustrerar eller visar någonting. Alla musiker som jag känner lyssnar på världen. En berättare tittar på den.”

Intervjun är av Kristian Gidlund.

Romanmiljörundan, del 37

Det här är så typiskt när jag är hemma i Luleå; att jag far runt och kollar in mina romanmiljöer, flera gånger. Jag gillar verkligen att häcka på platser jag skrivit om. Typ på gränsen till stalkervarning? (OBS! Planerar inget bryt, jag lovar!)
Kanske blir det så speciellt för att jag inte bor där. Har ju inte tillgång till dem när som helst utan bara några veckor per år.

Det här är från Björks, där John i senaste ”Som om jag frågat” bor. Cyklade även runt via Björsbyn för där är ju Line. (The kids are alright.)

En annan anledning till mina rundor är väl att jag alltid blir så himla inspirerad av miljöerna. Det är som att trycka på en knapp. Boom, snart avslutning i 9:an och boom, då…

Äntligen

Detta från Akademibokhandeln i Luleå. För första gången någonsin, en skylt som trycker på det lokala!
SOM JAG HAR VÄNTAT PÅ DEN.
I åratal.
Det finns inget mer passande ord än: ÄNTLIGEN.

Omskrivning… action!

Japp, började lite smått på omskrivning idag. Helt kort bara, babysteps. Det viktigaste: det funkade.
PRIS SKE LOV och så vidare.

En grej med ursprungsidén var att jag tänkte att det skulle vara mest fokus på två av tre personer, fast nu när jag ändrat lite i handlingen så ska det vara fokus på alla tre. Jag måste utöka den tredje, men det är ju kul. Jag gillar att fundera på mina karaktärer. Dock att hen hittills verkar perfekt på nästan alla sätt, och så kan jag ju inte ha det. Perfekta människor göre sig icke besvär. Måste komma på några dåliga sidor.
Kanske lite mjäll?
Ha!

För övrigt har jag läst en ny Jennifer Weiner-liknande författare som heter Sarah Pekkanen. Hon är amerikansk det finska efternamnet till trots. Boken heter ”The opposite of us”. Mysig och trevlig och rolig och gav mersmak.
Listan på böcker jag skulle vilja shoppa bara växer och växer…

Bloggsemester är så 2011

Jag sa ju att jag skulle köra lite bloggsemester, men nu är jag kanske less på det, redan. Eventuellt så ångrar jag mig angående den. Känner stort behov att skriva om min skrivarkris. För en del kommer det att låta som ett hån när jag pratar om kris, men för mig var den på allvar.
Den varade i ungefär 3 dagar. Kort och intensiv.
Den handlade om att den här vuxenboken jag har tänkt på och planerat, länge, och längtat efter, och börjat skriva på, den blev plötsligt så FEL. Kändes inte alls bra. Kändes inte tillräckligt mycket. Eller mest fel. Jag vet inte. Inte så som mina starter brukar kännas iallafall, för starten är ju min bästa period. Är van att spurta igenom de första 30-40 sidorna och älska det. Men nu, skrev om och skrev om och kom aldrig längre än sidan 20, och visste inte alls om jag skulle fortsätta. Temat? Karaktärerna? Djupet? Funkar NÅGOT? Vad hur när vem varför? Hallå? Konflikt? Hallååå? Skrev om igen och igen. Fortfarande så himla tveksam.
Grejen är att jag har tänkt på den här historien i flera år, men nu sista året så har jag ändrat i handlingen för jag var inte intresserad av det jag kom på från början. Trodde det nya skulle bli jättebra, men sen när jag väl började skriva så kändes det… well, inte precis som Houston we have a winner.

Då kanske det är lätt att tänka: men lägg det åt sidan ett tag och skriv något annat under tiden?
På det är mitt svar: men det går ju inte! Jag HAR flera saker jag vill skriva, men jag har ju inte TÄNKT på dem, och det MÅSTE jag. Jag kan inte bara börja på något hux flux, det måste ha byggts upp och planerats efter konstens alla regler och det tar några månader. Så när den här vuxenboken inte funkade blev jag skitstressad. Här har man gått och sagt upp sig från skolan och så skiter sig det första projektet och vad tusan ska jag göra då?! Soc nästa.

Så här gjorde jag: mejlade texten till en signifikant läsare. Har ni såna? Uttrycket är snott från Jonas Gardell, men nu minns jag inte om han sa just signifikanta eller något annat ord. Iallafall, ett litet urval människor vars smak man litar på till 100%. När man släpper böcker (eller föreställningar eller skivor eller whatever) är man ju som ett himla nervvrak / vindflöjel. Har iiiingen aning om det är bra eller dåligt, och i det läget är det så lätt att tro på ALLT folk säger. Både positiv och negativ kritik. Allt är lika sant. Allt känns lika rätt och viktigt.
För att undvika det, skit i den stora massan och välj ut ett par personer som du ska lita på. De är inte insmickrande och snälla, utan ärliga och proffsiga. Deras åsikter lyssnar du på. De andras – nej. Tycker dina utvalda signifikanta att något du gjort är bra, då måste du tro att det är bra. Det spelar ingen roll sen om du råkar läsa reccar som inte håller med för de reccarna ska du inte lyssna på.
Ni förstår?

Japp, så jag mejlade de 20 sidorna till min förläggare C som egentligen inte har något professionellt intresse av den eftersom det är en vuxenbok, men hon var himla snäll och läste ändå och kom med lite plus och minus och några undringar. Typ att det jag befarade var diffust, det var diffust. Annat jag var tveksam om, det funkade. På det stora hela, lägg inte ner!
Sen mejlade jag: tänker temat typ bla bla och vill såhär men inte sådär. Och svaret: aha, blir ju säkert bra då om du gör si och så.
Så den läsningen och mejlkonvon i kombination med att jag gått och tänkt i några dagar och insett att jag ska tweaka det lite åt det hållet och lyfta ut den där grejen en aning och kanske börja på sidan 3 istället. (Chocken!! Säg en gång jag inte fått börja mina böcker på sidan 3?! Ta det som ett nybörjartips rakt av, börja alltid på sidan 3.)
Kontentan av det hela är: nu känns allt MYCKET bättre. Karaktärerna funkar, tempot och flytet också, och konflikterna jobbar jag på men de är tydligare och mer definierade än i måndags. Har inte börjat omskrivningen än, men jag tror jag kör imorgon. Nu längtar jag ju efter det igen. Håll tummarna. I need it!

Veckans lärdom: skaffa ett par signifikanta läsare, man behöver alltid såna.

”lite ihop” är här!

Ett kort avbrott i bloggsemestern för att meddela att första exet av ”lite ihop” är här. Redan!! Jag hade inte ens börjat vänta på den, trodde det skulle dröja minst 3 veckor till. Och så anlände den igår. Häpp, häpp!

Läste såklart den supersnygga boken på en gång och till min stora gläjde hittade jag INGA korrfel, men jag fnissade här och där och kände mig nöjd. Och blev så nyfiken på vad som händer sen. Måste börja komma på det nu.

Släppdatum: 4 september.

(Klicka på fotot för större.)