Johanna Lindbäck

18 juli, 2013

Bloggsemester är så 2011

Filed under: Kritik,Skrivande,Uncategorized — Johanna @ 20:04

Jag sa ju att jag skulle köra lite bloggsemester, men nu är jag kanske less på det, redan. Eventuellt så ångrar jag mig angående den. Känner stort behov att skriva om min skrivarkris. För en del kommer det att låta som ett hån när jag pratar om kris, men för mig var den på allvar.
Den varade i ungefär 3 dagar. Kort och intensiv.
Den handlade om att den här vuxenboken jag har tänkt på och planerat, länge, och längtat efter, och börjat skriva på, den blev plötsligt så FEL. Kändes inte alls bra. Kändes inte tillräckligt mycket. Eller mest fel. Jag vet inte. Inte så som mina starter brukar kännas iallafall, för starten är ju min bästa period. Är van att spurta igenom de första 30-40 sidorna och älska det. Men nu, skrev om och skrev om och kom aldrig längre än sidan 20, och visste inte alls om jag skulle fortsätta. Temat? Karaktärerna? Djupet? Funkar NÅGOT? Vad hur när vem varför? Hallå? Konflikt? Hallååå? Skrev om igen och igen. Fortfarande så himla tveksam.
Grejen är att jag har tänkt på den här historien i flera år, men nu sista året så har jag ändrat i handlingen för jag var inte intresserad av det jag kom på från början. Trodde det nya skulle bli jättebra, men sen när jag väl började skriva så kändes det… well, inte precis som Houston we have a winner.

Då kanske det är lätt att tänka: men lägg det åt sidan ett tag och skriv något annat under tiden?
På det är mitt svar: men det går ju inte! Jag HAR flera saker jag vill skriva, men jag har ju inte TÄNKT på dem, och det MÅSTE jag. Jag kan inte bara börja på något hux flux, det måste ha byggts upp och planerats efter konstens alla regler och det tar några månader. Så när den här vuxenboken inte funkade blev jag skitstressad. Här har man gått och sagt upp sig från skolan och så skiter sig det första projektet och vad tusan ska jag göra då?! Soc nästa.

Så här gjorde jag: mejlade texten till en signifikant läsare. Har ni såna? Uttrycket är snott från Jonas Gardell, men nu minns jag inte om han sa just signifikanta eller något annat ord. Iallafall, ett litet urval människor vars smak man litar på till 100%. När man släpper böcker (eller föreställningar eller skivor eller whatever) är man ju som ett himla nervvrak / vindflöjel. Har iiiingen aning om det är bra eller dåligt, och i det läget är det så lätt att tro på ALLT folk säger. Både positiv och negativ kritik. Allt är lika sant. Allt känns lika rätt och viktigt.
För att undvika det, skit i den stora massan och välj ut ett par personer som du ska lita på. De är inte insmickrande och snälla, utan ärliga och proffsiga. Deras åsikter lyssnar du på. De andras – nej. Tycker dina utvalda signifikanta att något du gjort är bra, då måste du tro att det är bra. Det spelar ingen roll sen om du råkar läsa reccar som inte håller med för de reccarna ska du inte lyssna på.
Ni förstår?

Japp, så jag mejlade de 20 sidorna till min förläggare C som egentligen inte har något professionellt intresse av den eftersom det är en vuxenbok, men hon var himla snäll och läste ändå och kom med lite plus och minus och några undringar. Typ att det jag befarade var diffust, det var diffust. Annat jag var tveksam om, det funkade. På det stora hela, lägg inte ner!
Sen mejlade jag: tänker temat typ bla bla och vill såhär men inte sådär. Och svaret: aha, blir ju säkert bra då om du gör si och så.
Så den läsningen och mejlkonvon i kombination med att jag gått och tänkt i några dagar och insett att jag ska tweaka det lite åt det hållet och lyfta ut den där grejen en aning och kanske börja på sidan 3 istället. (Chocken!! Säg en gång jag inte fått börja mina böcker på sidan 3?! Ta det som ett nybörjartips rakt av, börja alltid på sidan 3.)
Kontentan av det hela är: nu känns allt MYCKET bättre. Karaktärerna funkar, tempot och flytet också, och konflikterna jobbar jag på men de är tydligare och mer definierade än i måndags. Har inte börjat omskrivningen än, men jag tror jag kör imorgon. Nu längtar jag ju efter det igen. Håll tummarna. I need it!

Veckans lärdom: skaffa ett par signifikanta läsare, man behöver alltid såna.

2 kommentarer »

  1. Instämmer i både signifikanta läsare och att bloggsemester är sååå ute. Hade också tänkt mig en men har insett att det finns en anledning till att jag har bloggat varje dag sedan 2007.

    Kommentar av Pernilla — 19 juli, 2013 @ 00:26 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: