Såg ni senaste Babel? Med hemma hos-reportaget hos författarna Gabriella Håkansson och Thomas Engström? Visst var det fantastiskt!
Deras dagar följer ett strikt schema:
Uppstigning 05.30 el 06.00. Frukost helt utan prat.
Enskilt arbete i varsitt rum. Vill de varandra något viktigt så mejlar de.
Lunch 11.30. Den ena ansvarar för att fixa maten, ringer i klocka när det är klart.
Träning under eftermiddagen.
Sen fritid, läsning.
Igår träffade jag en författarkompis och vi kom in på det här reportaget. Vi var båda helt begeistrade OCH avundsjuka, och då fick jag denna lysande idé: paret Håkansson / Engström borde öppna ett författarpensionat! Inred ett eller två rum som gästrum och så får författare som är med på dessa regler och tider hyra in sig några dagar eller en vecka och följa schemat. Ett hyresvillkor kan ju vara att man måste hjälpas åt med luncher och middagar, så det behöver inte alls bli hotellservice för värdarna. Alla ska få skriva! Och ja, jag vill stå först i hyreskön.
Är också mycket mycket avundsjuk på deras systematiska planerande, plotsynopsis och kapitelkort på anslagstavlor. Jag blir alltid avundsjuk på alla som har såna där planeringsanslagstavlor och sån där struktur. Det är min dröm.
Klart man ser Babel. Och visst var reportaget inspirerande. För min del behöver jag inte få komma hem till just Håkansson / Engström, men författarpensionat är något jag saknar. Drömmer om en skrivarlya men innan dess reser jag runt på vandrarhem och hotell och skriver där. Men att få skriva med andra i närheten vore toppen!
Kommentar av MarveW — 26 oktober, 2013 @ 11:12 |
Allvarligt, jag trodde att det inslaget var en parodi.
Kommentar av Amanda (Alla har en bok) — 28 oktober, 2013 @ 20:44 |
Gick du inte igång på lilla lunchklockan?
Kommentar av Johanna — 29 oktober, 2013 @ 14:19 |
Fick snarare ångest. Att det skulle finnas nån annan i samma bostad där man sitter och skriver? Gjort, hatar’t. Ryyys.
Kommentar av Amanda (Alla har en bok) — 31 oktober, 2013 @ 01:36
Men snälla nån….jag var också helt säker på att det var en parodi med väckningstider, matklocka, mejl… Helt vedervärdigt tvångsmässigt. Och så fruktansvärt pretentiöst.
Kommentar av Anders — 13 november, 2013 @ 20:46 |