Några bra grejer

Film!

1. ”Jakten” med Mads Mikkelsen. Han jobbar på dagis, blir anklagad för att ha sexuellt ofredat ett av barnen. Väldigt bra! Och upprörande och lite terapikrävande också.

2. ”Frances Ha”. Som ”Girls” fast långfilm. Adam är med och allt. Om exakt det som ”Girls” börjar med, unga människor 25-30, som vill hålla på med något spännande och som försörjs av sina föräldrar, eller inte gör det. En massa om vänskapsrelationer också. Mycket prat! Alltså, verkligen ”Girls”.

3. ”I skuggan av värmen”. Den här såg jag på teve sent en kväll i höstas. En film om en tjej (Malin Crepin) som missbrukar, hur spännande blir det? Sån var min tråkiga inställning när jag låg där i soffan och tänkte att jag stänger av om 10 min och går och lägger mig. Det hände inte! Den här filmen är skitbra, och Joel Kinnaman som spelar en av huvudrollerna gör det så sjukt bra. Scenen där han inte blir insläppt i tjejens lägenhet utan pratar med henne genom dörren = g. u. d. Kan inte sluta tänka på den och nu var det ju några månader sen jag såg filmen. Jag har bara sett honom i ”Snabba cash” förut, men nu nu NU fattar jag grejen med Joel Kinnaman. Och SOM jag fattar.
Även om ni inte tycker missbruk verkar så lockande, se filmen! (Se den i synnerhet om ni tycker missbruk verkar lockande!!)

Pod!

4. ”En varg söker sin pod.” Jag lyssnar från senaste avsnittet och bakåt och jag kan särskilt rekommendera Bergmanveckan, bokmässan, tigga cigg. Eller fuck it, jag rekommenderar ju såklart alla. Lyssnade på den när den började och tyckte sådär, men nu när de hållit på ett tag så gillar jag den mer. De ligger på Expressen Kultur eller på iTunes.

Annons

En juldag med Liv Strömquist och önskan om ett liv med mindre konsumtion och mer linssoppa

Min juldag innehåller exakt det rubriken säger. Jag har idag lyssnat på 2 (eller 3?) ”En varg söker sin pod” som Liv Strömquist gör ihop med Caroline Ringskog Ferrada-Noli.

I vanliga fall brukar jag alltid drabbas av ett stort linssoppe-sug efter julfirandet. Förmodligen för att man vräker i sig kött i synnerhet, och en massa mat i allmänhet. Linssoppan är veggie och känns mer asketisk och ren. Jag längtar alltid efter sån när vi kommer in i mellandagarna, nyår. Men nu har det suget speedats upp pga mitt Liv Strömquist-lyssnande. Hon säger iofs att hon har börjat äta kött igen, men jag sitter ändå här och tänker att LS är så nära en perfekt människa man kan komma. Så medveten, smart, rätt, genomskådande. Hon överkonsumerar inte, hon är veggie (om än inte just nu), hon åker säkert tåg överallt. Typ så. Hon går inte in och rycker i kläder på H&M bara för att kompensera för någon brist hon känner just den minuten. Skitdrömmar.
(Och så bor hon i Malmö! Lucky woman.)

I senaste avsnittet jag lyssnade på (rapsfältet) kom de dessutom in kort på sin tonårsfascination för Amanda Ooms och jag bara ”exakt!!!”. Satte ord på precis varför jag också fascinerats av Ooms sen way back when.

Idag ska vi äta fisk till middag.

Jag måste läsa Caroline RFNs bok ”Naturen”.

Kanske kan Ivans storasyrra lyssna på Liv också? Ja, eller Majkens mamma. Of course.

God jul!

God jul! Gott nytt år! God helg!

Fortsättning på Sarah Dessen-inlägget

Det där jag skrev om Sarah Dessen och hennes skrivuppehåll – hon bloggade om det. Bokidéen funkar inte alls, så den är övergiven helt och hållet nu. Hon hoppas och väntar på en ny idé nu.
Igen, modigt skrivet!!

Min status är att igår var en ganska seg skrivdag (Lite ihop 2), och då känns det alltid jobbigt och tvivlande. Idag har jag kommit på små saker som får hela berättelsen att kännas mycket bättre. Men dessa ”segt” och ”bättre” är fortfarande helt inom den normala skalan. Det går alltid upp och ner, det är så det är. Jag glömmer bara bort varenda gång HUR lång tid det tar att skriva en ny bok. (Säkert därför jag aldrig upphör att frestas av snabbskrivarmetoder.)

Nanowrimo-snabbskrivar-taktiksnack

När jag var i Jönköping förra veckan åt jag middag med 2 x Maria som båda har klarat Nanowrimo i år. Trevligt!! Både middagen och att klara Nanowrimo. Den ena Maria har klarat det i flera år faktiskt, hon är  proffs, men för den andra var det nytt och en oväntad succé att lyckas skriva så mycket och så snabbt.
Tricket: att släppa sargen och bara köra på.
Suck.
I knew it.
Precis DET som jag har så svårt för. Min stora svårighet med sånt som Nanowrimo eller grejer som bygger på att man ska skriva typ 6 sidor varje dag med den här eller den här metoden är att min fantasi alltid tar slut med jämna mellanrum. Jag har ju en plan för boken, jag vet att x antal händelser ska pytsas ut från första till sista sidan, men det är fortfarande väldigt mycket som ska hittas på under tiden. Säg tex att jag börjar bygga upp en grej som ska hända om kanske 3-4 kapitel, då är det väldigt ofta så att jag måste komma på HUR uppbyggnaden ska ske. Det är  inte bara att sätta sig ner och skriva 2-3 perfekta kapitel innan den där grejen händer, utan det involverar oftast mycket trial and error. Skriva och skriva om, hitta på något nytt, inse att det funkar delvis, skriva om igen. Och under den tiden behöver jag tänka rätt mycket också. Såna pauser funkar inte om man följer Nanowrimo ju, så därför brukar jag alltid fallera inom 3 dagar.
Fast om man verkligen satsar på att vara med i det så gäller det ju att omfamna tanken på att man skriver en massa skit som man sen kommer att stryka, huvudsaken är att man kommer framåt. Och det är förmodligen det jag har så svårt för – jag vill hellre försöka skriva hyfsat rätt istället för att hamna i något sidospår eller ännu värre komma helt ur kurs.

Och apropå att skriva typ 6 sidor varje dag, en annan sak vi pratade om i Jönköping var generellt att lyckas skriva flera bra sidor varje dag. Jag har länkat till en text tidigare om en sån snabbskrivarmetod (en amerikansk fantasyförfattare) som berättar om sitt knep – att planera scenen i fem minuter och sen skriva på med flera tusen ord.
FEM MINUTER?! Shit. Lisa och jag har ju jobbat exakt så med ”Vi måste sluta ses på det här sättet” och det har gått skitbra, men vi har suttit i några timmar varje gång. Då har vi fått ihop 6 kapitel (3 var) och det har varit jättebra planeringar och väldigt lätt att skriva. Samma grej men bara fem minuter per kapitel? Det hade knappt blivit någonting alls.
Jag vet inte om den där fantasyförfattaren är övermänsklig, eller om hennes fem minuter bygger på att hon redan har ett väldigt detaljerat synopsis, men jag kommer aldrig att kunna hitta på ett helt nytt och jättebra kapitel som passar in perfekt i det stora hela på bara fem minuter.
Däremot är jag numera en varm anhängare av att planera mycket innan och därmed försöka stryka tiden som ägnas åt att skriva och hitta på under tiden för det betyder att man hittar på massa saker som inte funkar. Mycket bättre att bara lägga tanketid på det istället för två veckors skrivtid.

När det tar stopp

Jag följer amerikanska författaren Sarah Dessen på twitter och nu har hon nyligen annonserat att boken hon jobbar på för tillfället inte funkar, faktiskt inte alls, så hon har lagt den åt sidan och tagit en skrivpaus. Vet inte om hon hoppas att hon ska kunna fortsätta med den sen, eller om hon vill börja på något nytt. Oavsett, jag tycker det här är så väldigt intressant! Ursäkta om jag låter som en olyckskorp eller något nu, som att jag gottar mig i en annans problem. Jag menar inte alls så. Men just det att hon är en väldigt erfaren författare som säger att skrivandet och det nuvaranade projektet inte funkar. Det är ju vanligare att man får höra sånt efteråt – när författaren har kommit ut med en ny bok, det går bra, allt rullar på igen. Då kan det komma fram att den har föregåtts av sju svåra år.
Och jag fattar ju att under tiden de svåra åren pågår är det SKITSVÅRT att prata om det eftersom skrivandet är en så stor del av den man ÄR, och om man inte skriver, VEM är man då?
Det gör Sarah Dessens uttalande än mer intressant och väldigt modigt. Och att hon nyligen berättade (på twitter igen) att hon drömt om att hon tog jobb som administratör på en skola och plötsligt när hon skulle börja där kom hon ihåg att hon egentligen var författare, så vad tusan gjorde hon på den där arbetsplatsen? Ångest i drömmen, och ångest när hon vaknade. Shit.

*TA I TRÄ, TA I TRÄ, TA I TRÄ*

Nu blir det lite skryt

Klipp från Lotta Olssons blogg på DN där hon idag tipsar om julklappsböcker.

”Lisa Bjärbo och Johanna Lindbäck: ”Vi måste sluta ses på det här sättet” (Gilla) Underbar, romantisk och ganska vardaglig historia om Hanna som går sista året på gymnasiet och träffar Jens, som är tjugofyra och nyseparerad med en tvåårig dotter, Rutan Tutan. Hannas och Jens kärlekshistoria spirar som i en bra romantisk komedi, bara för att gå på pumpen gång på gång på grund av att de lever så olika liv.”

Det helt magiska stället Serieskolan i Malmö

Såg ni ”På spåret” igår? En fråga var ju Malmö och då var dom på Serieskolan i den gamla Mazetttifabriken.
Serieskolan!!
Good lord, tar detta ställe emot studiebesök av helt vanliga människor som inte alls kan rita?
Har i flera år haft en liten (ganska stark) vurm för Serieskolan för att det 1) ligger i Malmö (så himla himla bra stad!) och 2) ligger i en gammal kakaofabrik! och 3) verkar så kreativt och spännande och tex LIV STRÖMQUIST har gått där.
Skulle bara vilja gå runt där och titta och insupa den speciella atmosfären i nån timme.
(Och sen efter det kanske gå och äta falafel på Möllan.)

Sa jag att jag gillar Malmö?
Jag gillar Malmö!!
Pratade om den staden med min förläggare E och vi var ”varför håller dom hela tiden på att tjata om att det är så nära till Köpenhamn? Skit i Köpenhamn, Malmö är nog fantastiskt i sig själv!”.

Vinn klassuppsättningar!

Jag måste ju tipsa om den här tävlingen där man kan vinna klassuppsättningar eller gruppuppsättningar av ”Texter direkt” och ”Min typ brorsa”. Du kan tävla tom den 12 januari.

Det är jullov!

Det är jullov! Det är jullov! Det är jullov!
Klockan 13 igår avslutade jag årets sista föreläsning (det var på en högstadieskola i Jönköping) och sen tog jag tåget hem och kände mig heeelt avslappnad för första gången på väldigt väldigt länge. Den här hösten har varit hektisk, och då är jag ändå van vid hektiska höstar (och vårar).

Idag har jag inte gjort någonting. Morgonyoga, förebyggande besök hos kiron, gått runt på stan i 15 minuter och känt ”nej, jag orkar inte” så jag åkte snabbt hem igen.

Imorgon börjar det seriösa ”Lite ihop 2”-skrivandet.
Och på lördag är jag och Lisa på Gilla böcker mellan kl 12-13 om man vill handla ”Vi måste sluta ses på det här sättet” och få den signerad.