Johanna Lindbäck

11 mars, 2014

Tisdag

Filed under: #blogg100,Kropp,Livet,Misc — Johanna @ 20:42
Hej bloggen!

Idag klev jag upp jättetidigt igen för att åka och träna skivstång.

Nej, det ska inte bli samma inlägg som igår. Men det var skönt att också skivstångspasset gick helt okej för det var mitt första sen jag tog bort blindtarmen. Man ska vänta med styrketräning 6-8 veckor efter en sån. Nu är det gjort. Och jag tog det lugnt i premiären idag. Det jobbigaste var faktiskt ryggen. Har uppenbarligen tappat muskler där. (Hade jag ens några?)

I avslutningen på passet spelades som vanligt en ballad, och det var som vanligt en sorglig historia. Fattar ju att det ska vara lugn låt, men det är synd att man går från träningsglad och uppåt till ganska nedstämd eller downright ledsen pga låtvalet. När jag stod där och stretchade började jag tänka på det sämsta avslutningslåtvalet någonsin. Ett helt annat Friskis-pass där ledaren valde Lalehs ”Some die young” till nedvarvningen. Jag började grina på riktigt då för den är så totalt 100% Utöya för mig. Och det är ju inte alls samma starka laddning i Lalehs låt här i Sverige som det är i Norge, jag vet det, men ändå. Fast den ledaren kanske levde under en sten i juli 2011?

Från Laleh gick associationen till en norsk doku som sändes häromåret och handlade om 3 ungdomar, före och efter Utöya. Det var tänkt att dokun skulle ha någon viss vinkel, men sen hände Utöya under inspelningsperioden och det blev givetvis fokuset.
Den var skitbra och så stark. En bild som för alltid har etsat sig fast är när en av tjejerna, tror hon hette Inger Johanne, filmas efter dådet som hon var med om på ön. Hon sitter på sin säng i sitt rum. Är bara tyst. Blicken är helt tom. Ansiktet är helt tomt. Det finns ingenting. Allt är borta.
Vilken illustration av timmarna på ön. Det är så fruktansvärt.

Sen fick man tack och lov se hur hon repade sig och kom igång igen, men hennes blick då.

Jag kan skriva om den på bloggen idag, tänkte jag medan jag stretchade låren. Den kanske finns på youtube.
Sen åkte jag hem, åt frukost, fortsatte preppa min föreläsning. Kollade twitter och såg att journalisten Nils Horner hade dödats i Kabul.
Advertisements

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: