Johanna Lindbäck

1 april, 2014

Att tipsa och bli tipsad om

Filed under: #blogg100,bokhora,Ego,Läsa — Johanna @ 17:43

Ska försöka hålla tungan rätt i mun nu när jag skriver det här. Försöka hamna på rätt sida om bitter. Håll gärna det i huvudet när ni läser.
Here goes.

Vi startade bokhora 2006. Tänk på hur många böcker jag har tipsat om sen dess. Vet inte alls antal, men jag vet att många författare och förlag blir glada när vi skriver om dem för vi är ju stora. En positiv rec från oss är bra. Ibland får jag mejl som tack, ibland träffar jag folk irl på Bonnier-fester och julglöggar och sånt som tackar.
Men genom alla de här tipsen och alla de här åren kan jag nog faktiskt räkna på ena handens fingrar det antal författare som hört av sig och sagt att de läst något av mig också. Det låter otroligt lite, men det är tråkigt nog cirka den siffran. Plus minus. Nu pratar jag inte bara om författare jag tipsat om själv och som hört av sig efter det, utan om författare rent generellt som har läst mig och vill berätta att de gillade.
Jag räknar inte med min salong eller Lisa nu. Då är det ju några fler faktiskt. Men sk okända författare? Få.

Oftast tänker jag bara fine, det är så det är. Jag har bokhora, det är klart att jag tipsar massor och andra mycket mindre. (Mycket mindre. Pröva aldrig.)
Andra dagar, i synnerhet pms-iga, tycker jag det är snålt och blir lite bitter för att JAG så sällan kan få läsa någon annan författares gillande av mina verk.
Är de inget bra alltså? Finns ingen skrivande människa som uppskattar dem? Ingen som blivit lite lite inspirerad? Ingen som ens vill skriva en tweet eller en facebook-status om det? Nähej…
Det är visst helt okej att höra av sig och önska reccar, men att själv läsa? Nono…

Men driver jag bokhora för att få andra författares uppskattning? Nej. Och jag tycker det ÄR roligt att tipsa om böcker, annars skulle jag ju inte ha hållit på så mycket, eller hur? Det är mitt eget val.
Bara att jag inte har några problem att jämt berätta om inspiration från andra och hur jag blivit imponerad av det och det. Undrar om det har hänt när någon har läst mina böcker?

Och så idag. Den här kom på posten, Linda Skugges ”Constant reader”. Som jag har sett fram emot sen jag läste om den, för den skulle handla om hennes läsning.
Jag gjorde en bokpodd med henne förra året och det var så jäkla kul! Ett superbra samtal om läsning i största allmänhet. Och jag har läst henne väldigt troget ända sen Expressen Fredag.

När boken låg och väntade idag kunde jag inte hålla mig. Ville bara läsa lite, max en halvtimme, innan jag fortsatte med jobbet. Fixade en tekopp, satte mig i soffan, började, storgillade från 1:a raden.
Och sen hittar jag detta på sidan 59.
Alltså.
Blev helt röd om kinderna.
Det kändes likadant som de få gånger (två) jag sett någon läsa en bok av mig på tunnelbanan. Väldigt generande för tänk om de får reda på att jag har skrivit, och väldigt roligt för de läser min bok !!! Men så surrealistiskt att jag inte visste hur jag skulle bete mig.

Hela citatet är så här: ”Läser Johanna Lindbäcks ”Som om jag frågat” om femtonårige John vars föräldrar skiljer sig. Trots att mina föräldrar också är skilda känner jag inte alls igen mig. Men boken är väldigt bra. Jag tycker mycket om den.”

Jag blev så himla glad.


Och uppdaterat: 
Tack tack för kommentarerna! Menade inte alls som något allmänt ”buhu, ingen uppmärksammar mig” för jag får ju en massa bloggreccar på mina böcker, har alltid fått, och det är mycket bra. Det här var mer det som Anne här nedan i en kommentar är inne på – att tipsa för att man läser och för att man behöver läsandet i sitt skrivande, och det behöver ALLA. Så varför inte sprida ordet?

 

Annonser

15 kommentarer »

  1. Åh vad underbart! Tidigare har jag mest känt till dig pga läsambassadörsrelaterade saker, och vi har mailat lite. Apropå detta ville jag nu bara tillägga följande: Jag har läst två av dina böcker de senaste veckorna: En liten chock och Min typ brorsa. Jag tyckte mycket om båda. Mycket! Älskar dina karaktärer. Jag går och tänker lite på dem ibland, det känns väldigt fint när en bok kan koppla loss sina karaktärer såpass att man kan hänga med dem även efter att boken är slut. Jag ser fram emot att läsa fler! 🙂 /Anna

    Kommentar av Anna Ahlund — 1 april, 2014 @ 20:11 | Svara

    • Så fint när man tänker på karaktärer efteråt!

      Kommentar av Johanna — 2 april, 2014 @ 13:08 | Svara

  2. Alltså, nu måste jag avslöja en lite pinsam hemlighet: jag har en dröm. Den är tudelad: a) jag ger ut en bok (jobbar hårt för att förverkliga denna del av drömmen!) och b) när boken kommer ut skriver någon i en recension att boken påminner om Johanna Lindbäcks böcker. Jätte-freaky att säga det här så här, men … ja. Om du undrar om dina böcker någonsin inspirerat någon annan, så är svaret ja. Jag har för fasen understrykningar i mitt tummade ex av Välkommen hem som bevis 🙂

    Kommentar av Mia — 1 april, 2014 @ 20:50 | Svara

    • Nej, inte freaky!! Det är ju så det är! Och tänk på mig och Marchetta, hur mycket har jag inte preppat för henne? Folk nu är ju bara ”jaja, JoL och Marchetta, vi har hört det 1000 ggr”.

      Kommentar av Johanna — 2 april, 2014 @ 13:07 | Svara

  3. I skolbiblioteket där jag arbetar har jag sett till att mina ungdomar har tillgång till härlig litteratur; en del av dina böcker står i hyllorna.
    /Maria – författare och gymnasielärare

    Kommentar av samladetankaromskolaochlitteratur — 2 april, 2014 @ 05:15 | Svara

  4. Jag har tipsat om dig till en gymnasielärare som efterfrågade tips på bra författare när han skulle sätta ihop en lästipslista till sina elever. 🙂

    Kommentar av Agnetha — 2 april, 2014 @ 08:33 | Svara

  5. Åh. Jag tipsar om dig hela tiden i skolan. Fast jag har aldrig sagt det till dig. Dumt.
    Och jag fattar bitterkänslan.

    Kommentar av Pernilla — 2 april, 2014 @ 09:20 | Svara

  6. Bra skrivet! Det känns väldigt viktigt att tipsa om andra böcker, eftersom jag som skrivande person också läser mycket. Att tipsa är att få andra att läsa. Och att tipsa är att ge alla andra som skriver rosor så att vi alla orkar fortsätta skriva. Vi behövs!

    Kommentar av Anne — 2 april, 2014 @ 12:29 | Svara

  7. Tack tack för kommentarerna! Menade inte alls som något allmänt ”buhu, ingen uppmärksammar mig” för jag får ju en massa bloggreccar på mina böcker, har alltid fått, och det är mycket bra. Det här var mer det som Anne ovan är inne på – att tipsa för att man läser och för att man behöver läsandet i sitt skrivande, och det behöver ALLA. Så varför inte sprida ordet?

    Kommentar av Johanna — 2 april, 2014 @ 13:06 | Svara

  8. Vi sågs på bokmässan, jag köpte ”lite ihop” till barnbarnet. Och ja, hon tyckte om den. Ska genast låna en av dina böcker. Återkommer.

    Kommentar av Maria G — 2 april, 2014 @ 13:17 | Svara

  9. Hm, jag har också varit dålig på att säga BRA!! rakt ut till dig, men jag har bland annat rekommenderat dina böcker för dramatisering på teatern där jag jobbar nu. Tycker att de skulle göra sig toppenbra inte bara som böcker utan också som ungdomsteater, med andra ord. Det är ju egentligen en superkomplimang, även om den inte sades direkt till dig?

    Kommentar av suziluz — 2 april, 2014 @ 16:11 | Svara

    • Det är VERKLIGEN en superkomplimang, så tack snälla! (Och där kan man snacka häftigt surrealistiskt, att ngn gång ev se sina böcker på scen.)

      Kommentar av Johanna — 2 april, 2014 @ 17:25 | Svara

  10. Åh Johanna, tänker att det här är lite knepigt. Eftersom Bokhora är så stora så tror jag man tänker på er som riktig, neutral och trovärdig mediakanal. Det innebär nog att många blir rädda för att framstå som att de försöker ”smöra” in sig eller hur jag ska uttrycka det. Ev. får du tänka på det som du privatpersonen/författaren Johanna och Bokhora-Johanna – och att det är två olika saker. Dvs delar du tips som privatperson/författare så ”motsvarar” det om någon annan privatperson/författare tipsar om dig. Fast det kanske var så du egentligen menade?

    Hursomhelst har jag läst en enda ungdomsroman sedan jag själv var ungdom (om man bortser från Harry Potter). Det är din ”Tänk om det där är jag” – och jag tyckte den var fantastisk, vilket jag hoppas du minns att jag sa på både mejl och IRL:) Skulle jag börja skriva ungdomsböcker skulle jag genast läsa ALLA dina. Men har jag sagt det på FB? Nej. Varför då? För att jag bodde i Afrika och det knappt fanns bredband när jag läste den? Antagligen. För att jag inte skriver ungdomsböcker och för att jag är rädd för att det skulle uppfattas som ”smörigt”? Antagligen. Är det dumt av mig att tänka så? Jag vet inte. Vad tycker du?

    Kommentar av Marika King — 7 april, 2014 @ 13:07 | Svara

    • Ja, och förstår givetvis denna synpunkt och skillnaden bara förf ELLER förf och bokhora, men det går ju att framföra beröm utan att det låter som eller tas som smicker?

      Kommentar av Johanna — 8 april, 2014 @ 11:26 | Svara

      • Ja, särskilt om man gör det direkt till dig. Det här med att dela och puffa i sociala medier kan ev. tas som smicker beroende på hur naturligt det är. Man kan ju ibland känna att mindre seriösa bokbloggare är väldigt mottagliga för smicker och det kan kännas lite obehagligt. Ungefär som ”ju trevligare man är desto bättre recension” liksom. Så har jag för övrigt aldrig uppfattat Bokhora. Men, men. Egentligen kanske ditt inlägg handlade mer om att man faktiskt tar sig i kragen och uppmuntrar/berömmer varandra som författare. Och det kan vi, förstås, bli mycket bättre på!

        Kommentar av Marika King — 8 april, 2014 @ 13:46


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: