Johanna Lindbäck

7 maj, 2014

Språklådan

Filed under: #blogg100,Skrivande — Johanna @ 10:16

Fråga från Marie:
”Skriv lite om hur du ser på språk och stil. Dina recensioner på Bokhora ger intryck av att du föredrar författare som skriver med ett lite slängigare, modernare eller ungdomligare språk. Eller hur man nu vill uttrycka det. Vilket också återspeglas i hur du själv skriver, både på Bokhora och på den här bloggen. Det är förstås en fördel att ha tillgång till den stilnivån om man skriver ungdomslitteratur. Men faller det sig naturligt för dig? (Eller, ja, det måste det förstås göra). Jag är, tror jag, bara några år äldre än vad du är, men för mig skulle det kännas oerhört krystat att slänga sig med anglicismer, modeord, sociala medier-koder eller en alltför talspråklig nivå i en skriven text. Inte minst för att den sortens språkliga uttryck så snabbt blir daterade. Hur tänker du kring det här?”

Svar: Jag föredrar nog inte författare som skriver med ett modernare slängigt språk? Däremot föredrar jag författare som skriver bra dialoger, och utspelar sig böckerna i nutid så ska man inte låta som man gjorde på 60-talet. Man ska låta modern, men det behöver inte tvunget vara pepprat med ungdomsspråk. 45-åringar ska bara prata som 45-åringar gör 2014, osv. Tyvärr verkar det vara lättare sagt än gjort för många författare.
(Och sen föredrar jag alltid romaner med bra handling före romaner som är språkexperiment men saknar ordentlig handling.)

Mitt eget språk… Ja, det är ju som du gissar inte ett ansträngt manér eller något som jag får kämpa mig till. Det är bara så här. Jag gillar allt du nämner; anglicismer, modeord och talspråklig ton. Skulle få anstränga mig mycket för att skriva reccar som låter högtravande och klassiska, typ DNs när de är som svårast. Den stilen har inte jag, har aldrig haft. Jag vill skriva rytmiskt, enkelt och tydligt. Jag anstränger mig inte alls för att hitta snygga, svåra synonymer så att läsarna ska bli imponerade av min vokabulär, men jag jobbar väldigt mycket med interpunktion och rytm, och inte minst gehör, i mina texter.

Hur jag har fått min stil? Förmodligen genom att jag har skrivit ungdomsböcker länge + jobbat som lärare ännu längre + gillat skribenter som dragit åt samma håll som jag ännu ännu längre. Tex Linda Skugge som jag har läst halva mitt liv. Har alltid tyckt att hon har så fruktansvärt bra stil och gehör, och att hon är väldigt språkligt påhittig. Hon är ett föredöme.

Att det blir daterat, ja, men det blir ju allt? Även det högtravande och äldre. När jag skriver skönlitt vill jag spegla den tid boken utspelar sig i, och då får man använda moderna uttryck. Jag undviker de ”värsta”, som att säga tex ”fett nice”, men sen finns det ju andra moderna uttryck som hängt med längre och är mer vedertagna. Två exempel: sjukt bra, grymt bra.
Det är samma sak med tekniska grejer när man skriver skönlitt. Ta med facebook och boken kan genast placeras på 2010-talet. Men det gör inget. Jag tycker det är roligt att hitta tidsmarkörer i skönlitt.

När jag skriver bloggtexter är jag inte lika noga då det är texter som publiceras och läses direkt. De är inte bestående på samma sätt, och blir inte lästa på samma sätt som skönlitt. Mina bloggar är som en leklåda. Man kan ta ut svängarna mycket mer, och det är kul att göra det.

Slutligen, jag tycker inte att det är så stor skillnad på hur jag skriver och pratar. Svårt att demonstrera det på en blogg givetvis, men om jag försöker bedöma mig själv så har jag bara ett litet utrymme mellan mitt talspråk och mitt skriftspråk.

Advertisements

2 kommentarer »

  1. Tack för ett intressant svar. Jag har funderat en hel del över det här och varför man hamnar i ett visst språkligt spår. Trots att jag har barn och därmed hyfsad tillgång till nyare jargong skulle jag som medelålders tant inte komma på tanken att kallat något ”skillat” eller ”skillsigt” (eller vad som nu råkar vara populärt för närvarande).
    Jag lever i en föreställning om att det finns en (eller flera) mer eller mindre neutrala, transparenta och tidlösa stilnivåer. Ett sätt att använda språket som kanske inte håller i all evighet, men som inte heller signalerar något särskilt (grupptillhörighet, ungdomlighet eller vad det nu kan vara).
    Vilket leder mig in på Linda Skugge och hennes bok ”40 – Constant Reader”, som jag nyligen bläddrade mig igenom. Jag vet att hon har en devot beundrarskara och jag kan hålla med om att det finns ett sug i hennes språk, ett visst klipp i steget som gör att man läser vidare. Men det håller inte i längden. Och det fungerar inte när man blivit medelålders. Tiden har sprungit förbi henne. Det finns så många andra som är bättre på hennes specialgren: att vara ung och arg och avig. Framför allt de som faktiskt är unga. Och som är det på ett helt annat sätt än hon var, på sin tid. Det blir lite löjeväckande att tala om ”old folks” när man själv kvalar in i den gruppen.

    I boken skriver Skugge ju om de stora förlagens och kultursidornas oförståelse inför hennes talang och storhet. Hon är i och för sig notoriskt opålitlig, så det kan vara helt uppdiktade snyfthistorier. Men om jag ska gissa handlar litteraturvärldens avvisande hållning om att hennes språkliga verktygslåda helt enkelt är för begränsad. Hon kan bara skriva i den gamla vanliga stilen. Och om förlagen vill ha ungdomlig fräschör finns det så många andra som gör det mycket bättre idag.

    (Och om jag låter sur är det inte avsiktligt. Högtravande var jag däremot redan som purung).

    Kommentar av Marie — 7 maj, 2014 @ 13:43 | Svara

    • 100% olika uppfattning om Skugges kvaliteter som skribent alltså.

      Kommentar av Johanna — 7 maj, 2014 @ 19:18 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: