Johanna Lindbäck

15 september, 2014

Det här lilla kan jag göra: skriva representation

Filed under: Förhoppningar,Läsa,Livet,Misc — Johanna @ 17:11

Nu känns det klart svajigt och pompöst att dra en liten lans om sin egen förträfflighet, men det här har jag funderat på igår och idag och länge innan dess. Med tanke på valet igår dårå.

Jag är vit medelklass som har bott i Sverige typ hela mitt liv. Jag har inte upplevt någon racism. I och för sig är jag kvinna så den aspekten av orättvisa kan jag diskutera, men just racism, nej. Tack och lov. Jag hade turen att födas och växa upp här i landet.
Alltså kan jag inte skriva tex Douglas Foleys böcker om invandrarungdomar som bor i segregerade områden. Jag skulle inte heller kunna fantisera ihop ett ensamkommande flyktingbarn som anländer till Sverige med trauman i bagaget. Det ligger alldeles för långt ifrån min erfarenhet och verklighet, så där går verkligen gränsen för min fantasi.

Men det jag kan göra: utveckla ett bredare persongalleri i mina böcker. Huvudpersonerna har hittills alltid varit vita och hetat väldigt svenska namn som Majken, Sara, Andreas och sånt. De är helt enkelt väldigt vita och svenska. Fast runt dem finns alltid klasskompisar och kompisar. Jag har skrivit om Jens bästa kompis Manny i ”Vi måste sluta ses på det här sättet”. Jag och Lisa gav honom en sydamerikansk pappa. I ”Välkommen hem” är Mattias bästa kompis Arash, vars familj jag tänker kommer från Iran eller Irak. Och en av Saras kompisar i samma bok heter Miranda och hennes pappa kom till Luleå från Chile på 70-talet. I ”Lite ihop” är Majkens kompis Tessan ihop med Dexter. Hans pappa kommer från USA och är svart. Och så vidare. I varenda bok tänker jag på det här. En helt vanlig skolklass, hur ser den ut?, jo, så här att…

Man kan givetvis klaga på att det hittills bara handlar om kompisar och bikaraktärer och inte om några huvudpersoner, men det beror på min osäkerhet och att det annars blir för långt ifrån mig. Någon annan får skriva de huvudpersonerna och historierna. De är jätteviktiga och mycket efterfrågade. Det är bara inte jag som ska berätta om dem.
Jag stoppar under tiden in lite folk med andra ursprung i mina böcker. Och homosexuella. Och jag låter inga tjejer noja över sin vikt och sin kropp, aldrig någonsin. Jag låter helst alla bo i norra Sverige för det är viktig representation för mig. Och så försöker jag blanda och skriva om arbetarklass och medelklass, att ha gott om pengar och ont om pengar. Smyger in feminism.
Jag tycker allt det här är skitviktigt, och hoppas att böckerna ska spegla verkligheten. Olika verkligheter, så brett som jag kan. Jag tycker oftast att agendaböcker, dvs såna som mest går ut på att berätta om homosexuella föräldrar, blir skittråkiga. Men jag gillar att läsa böcker där någon bara är bög, eller boken bara utspelar sig i Luleå, eller att någon bara råkar gå med en krycka och det är en del av berättelsen men inte allt. Det pågår ju oftast mycket mer i en människas liv än att den bor i Luleå, eller hur? Samtidigt skulle det ha varit fantastiskt skitkul för mig som trettonåring att läsa en bok som utspelade sig i Luleå för det fanns inga såna när jag var tretton.
Representation.
Och jag tror att vi är många speciellt barn&ungdomsförfattare som tänker så?

(Uppdaterat: min pappa ringde och påpekade snällt att jag har stavat fel på ordet ”rasism”. Ja, det ska ju vara med 2 s och inte ”racism”, I know, men jag tycker bara den stavningen som var okej förr är snyggare…)

Annonser

1 kommentar »

  1. Vad intressant. Förstår precis hur du tänker. Hoppas bara någon skriver de andra böckerna också, och att de ges ut. Du kanske kan skriva med en partner som inte är vit? För annars blir ju problemet att vita svenska ungdomar bara ser sig själva som huvudpersoner hela tiden, och de bruna/bögar och lesbiska aldrig gör det. Men det kanske finns massor med såna böcker. Har inte koll. Vad jag vet är att amerikansk film, för att ta ett exempel som jag vet mer om, gärna just sätter en vit huvudperson i mitten så att vit publik har någon att identifiera med. Även om det inte blir så realistiskt. (Favorithatobjekt i den genren: The Help.) (Gillar din blogg väldigt mycket.)

    Kommentar av Lotta K. — 16 september, 2014 @ 00:12 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: