Igår / idag

Igår eftermiddag: afternoon tea med ett glas champagne på Svenskt Tenn med min förläggare Erik från Lilla Pirat.

Idag lunch: en bit uppstekt fläskpannkaka från frysen. Rårivna morötter och lingonsylt till. Åts i hemmet.
Det gick inte av för hackor, men afternoon tea:et var så gott.

Längst ner är det en smörgås med rökt lax och lite grejer på.
Sen scones, ett scones med russin. Marmelad och lemon curd till.
Överst tre petit fourer.
Flera tesorter att välja mellan, men jag gick på Earl Grey blue. Ja, och så ett glas bubbel.

På vägen ut shoppade vi på oss lite olika snygga saker.
Ha! Det gjorde vi inte.

Annons

Kolla kranen

Fyra dagar som jätteförkyld i Umeå. När jag inte har haft föreläsningar har jag mest legat i sängen och sovit eller vilat. Väldigt händelselös vistelse alltså. Har inte simmat, inte promenerat runt, inte träffat M, inte gjort eller orkat något utom att prata lite och sova däremellan.

Har också legat och tittat ut på den här kranen genom panoramafönstrena på hotellet. Jag bodde på nionde våningen så det är en skithög kran. Förra gången i våras när jag bodde på samma hotell var det storm och den vajade i vinden. Då sov jag oroligt hela natten för jag tänkte att den skulle välta och braka in i hotellet och krasch larm katastrof herregud.
Den här gången var det lugnare.

Hade en förhoppning om att jag idag skulle få se om en människa faktiskt klättrade alla trappor upp till förarhytten (tio elva våningar eller så?) för att sitta där och manövrera, eller om den var fjärrstyrd? Jag tror ändå på att någon sitter i förarhytten. En person med NOLL höjdskräck och svindel.
Men trots att jag satt på pass vid klockan sju och vaktade när verksamheten drog igång på bygget så såg jag inget klättrande. Och sen när jag kom tillbaka efter frukosten var allt i full gång. Kranen svischade saker hit och dit.

Nu är jag hemma i Stockholm igen. Nästan frisk. Inga kranar att spana på.

Host, host, HOST

Jag var så fruktansvärt kraxig och hostig och FÖRKYLD idag när jag föreläste. Fick ta 3 pauser där jag tog av mig headsetet och hostade – och inte som lite harklingshosta, utan rejäl hosta. Jesus. Sen kapitulerade jag och började suga på halstabletter trots tanken ”man kan ju inte äta på något medan man föreläser?”, men jo, det var mycket bättre. Rösten höll de två timmarna.
Skrev en text sen, skickade iväg den, och nu ligger jag på sängen och är gaaaanska så trött. Sa jag att jag var förkyld?

Imorgon kl 08.30 är det dags igen. Röst, you can do it.
Jag ska vara jättetyst och jättestillsam hela resten av dagen.

Knepet för livslång kreativitet

Jag är så förkyld.
Nu är det sagt.

I senaste En varg söker sin podd så berättar Liv Strömquist att hon har varit på konstkryssning och där var även Channa Bankier som varit verksam som konstnär i typ 40 år. LS frågade henne om hon hade känt lust att skapa hela tiden eller hur det varit. CB sa att det hade hon, men att det var nödvändigt att se på skapandet som en utandning och en inandning. Dvs, att fylla på för att kunna hitta på.
Hur sant är inte det?
Lex Jag stressar som en tok en hel termin och har den ena föreläsningen efter den andra och massa annat jobb och sen sticker jag på skrivsemester en vecka i maj och tror att jag bara hej och hå ska koppla om och kunna stress-skriva klart ”Kanske ihop”. Det gick ju inte. Jag blev sjuk och förkyld istället. Klassisk kroppen kopplar av efter hetsig period-reaktion.

Gillar En varg söker sin pod SÅ MYCKET. Har ni inte lyssnat på den är ni in for a treat. Och man kan börja lyssna bakifrån. Jag blev inte hookad när jag hörde de första avsnitten så sen blev det en lång paus, och när jag efter den hoppade in igen var de mycket tajtare.

UPPDATERING
Glömde ju skriva att det här EVSSP-avsnittet hette ”Mjuk pälsboll”.

Läs för livet-poddarna

Snart kommer ett nytt avsnitt, men i väntan på det… Snabbgenomgång av de tidigare! Man kan lyssna direkt på datorn eller ladda ner på iTunes.

Oktober och november = föreläsningshysteri

Jag har så många föreläsningar – läsambassadörs och skolbesök – under de här två månaderna att det är… Kom hem till Stockholm igårkväll efter 3 dagar borta. Eller 3 1/2 eftersom jag åkte söndag em. SÅ SKÖNT att vara hemma lite nu.
Har inget mer än det tråkiga att säga för tillfället. Måste fixa admin nu.

Sen ska jag gå in på någon bokaffär och se om ”Kanske ihop” är uppackad på hyllorna.

Jättefin BTJ-recension av ”Kanske ihop”

Jag hann inte mer än tänka att jag är så himla less på alla människor som ägnar sig åt nonstop-egosäljande och promotande på sociala medier så kom BTJ-recensionen av ”Kanske ihop”. Nu skiter jag i mina egna principer och kör egosälj för fullt.
Jag väljer några extra bra rader ur den i allmänhet väldigt positiva texten:

”Detta är en klockren och varm vardagsberättelse om en tänkande, modig och rolig flicka /… /. Berättelsen lyckas att med små, och till synes, ytliga detaljer och ordvändningar gå på djupet. /…/ Språket är väl inlyssnat och kommentarerna skulle kunna komma ur munnen på vilken skolelev som helst. /…/ ”Kanske ihop” kommer att bli många läsares favoritbok framöver och slutet öppnar för en fortsättning.”

Nja, BTJ, det har jag nog inte tänkt. Men min förläggare vill att jag ska skriva mer om Ivan, så det kanske blir en spin off Ivan-bok istället för en ren ”Kanske ihop”-fortsättning.

(Rec av Helene Ehriander, ur BTJ-häfte 14123565. Och BTJ = Bibliotekstjänst.)

 

Det här? Eller det där? Eller kanske…?

Med tanke på hur lite skrivtid jag har i höst – typ 1 dag varannan vecka – är det komiskt hur mycket tid jag däremellan lägger på att fundera på vilket projekt jag ska satsa på när den där dagen väl kommer. Oh, ”satsa”. För vi vet ju alla hur mycket ny mark man vinner när man har långa uppehåll och sen ska kasta sig in i och skriva på sin nya bok. Det brukar gå lite trögt. ”Lite.”

Önskning och realitet

Det här skulle jag vilja ägna mig åt just nu:

1) Skriva på nytt projekt.

2) Sitta med andra författare och nörda loss om skrivande. Själva ämnet spelar ingen roll bara det är skrivande. Det ska vara ett vuxet, analyserande och reflekterande samtal i en stillsam miljö. Allt ska vara mycket vederkvickande. Sen ska vi alla ha tid att ägna oss åt skapande när vi inspirerade går därifrån.

Det här ägnar jag mig åt i själva verket:

1) Besöker högstadieskolor och försöker göra författarprat eller skrivövningar. Resultatet är… gud, jag vet verkligen inte. Vi behöver inte prata om det.

Nu är ”Kanske ihop” här!

Igår fick jag hämta första exet på förlaget, så nu blir det bildbonanza. (As usual, klicka för större.)

Bok i hemmiljö! Bok på köksbord!

Den lockande baksidestexten. Förhoppningsvis.

Om jag öppnar böcker av andra och de är fantasy och har en karta på insidan, och kanske en liten kompass i ena hörnet, då blir det himla tråkig stämning. Väldigt o-pepp på att läsa. Men om det är hjärtan och noter på insidan, då blir jag bara glad!

Anna Winberg har gjort omslaget. Supersnyggt inside out!

Det här är första stycket på första sidan.

22 oktober ska den finnas i affärer.