Johanna Lindbäck

4 oktober, 2014

Att ”få tid”, igen, för 23:e gången

Filed under: Frilansliv,Livet,Pengar — Johanna @ 13:52

Idag i DN var det en stor intervju med författaren Steve Sem-Sandberg. Han sa bland annat att sen 2008 har han varit heltidsförfattare (fattade jag det som) men innan dess var han även litteraturkritiker och skrev massor av sånt då, samt diktade ihop böcker på fritiden. Hur han hann är en gåta för honom idag. Men nuförtiden, sån himla tur, nu har han fått tid att bara skriva böcker i Wien där han bor.

FÅTT TID.

Låt mig översätta det här. Det som förmodligen har hänt de senaste åren i Sem-Sandbergs liv är att han har dragit in mer pengar på sina böcker. Antingen att de säljer jättebra och kommer ut i översättningar, eller att han fått arbetsstipendier och priser. Eller en kombination av båda. Det kan ju också vara att han är gift / lever med en person som tjänar bra och då får han halka med i den ekonomin.
Det var ju säkert inte bara det att Sem-Sandberg ville vara så himla busy innan 2008, utan antagligen mest att han behövde för alla måste försörja sig. Och få kan göra det på att skriva.
Så alla gånger som författare säger att de nu har fått tid att skriva på heltid – de har fixat pengar på något sätt.
Såg en författare häromdagen som hade en så upptagen höst så nu skulle hen inte boka in nästan något under våren för att istället få tid att skriva. Läs: hen har tjänat in tillräckligt med pengar för att bara ägna sig åt författande i ett halvår eller mer.

Först håller många på att säga att de också ska skriva en bok när de får tid. Man får inte tid, man tar sig tig. Det dyker inte plötsligt upp stora lediga luckor mellan jobb, tvättstuga, träning och teve. Man skiter i något annat man gör på fritiden för att skriva istället.
Sen när man har gjort det i några år kanske det går så bra att man kan säga upp sig från jobbet. De flesta måste dock fortsätta med annat arbete, iallafall deltid. De som har fått tid att bara skriva, well… De har inte fått den tiden heller, de har tjänat in den.

Jag och Lisa pratade på tåget ner till Lund i somras vad vi skulle ändra på i vårt arbete om vi plötsligt blev ekonomiskt oberoende. Vi sa båda att vi skulle fortsätta som förut men göra vissa saker mindre. Tex skulle vi åka ut och föreläsa med övernattningsresor typ en gång i månaden bara. Nu gör vi det flera gånger i månaden och det är energikrävande. Varför håller vi på med det då om det är så jobbigt? Jomen, för att vi måste försörja oss. Jag tycker det låter helt otroligt skönt med en tom vår och att bara kunna ägna sig åt bokskrivande, men… då måste jag ju tjäna ihop lite först för att bekosta det.
(Är jag avundsjuk? Ja. Min höst är super-super-super-busy.)

Annonser

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: