Lite blandat grejs

1. Jag har haft en SKRIVDAG idag. Lo and behold! Första på skitlänge för har varit ute på skolföreläsningsturné i typ två veckor och därmed helt slut på kvällarna samt de 2 dagar i mitten av perioden när jag var hemma. Veckan som kommer blir lite lugnare.
SKRIVDAGEN gick oväntat bra trots det långa uppehållet. Har fixat in lite tydligare konflikter som jag har kommit på behövs och är nu endast 1 kap från där jag slutade senast. Tar det imorgon.

2. På torsdag ska vi förresten ha skrivsalong, och det är också första gången på evigheters evighet. Jag och Charlotte har setts flera gånger, men inte alla vi fyra. Very excite! (Om man läser branschtidningen Svensk Bokhandel så kunde man i senaste numret se denna eminenta salong nämnas av Gunnar i en intervju. Tur att vi redan hade en träff inplanerad för jag fick stort längt.)

3. En i-landsklagan: att alla intervjuer jag gör nuförtiden handlar om läsning och vikten av läsning. Buhu, stackars mig. Men ärligt, det vore väldigt roligt att få prata skrivande en gång som omväxling. Bara inte frågan ”vad handlar dina böcker om?”. Något annat intressantare.

4. Läste om en ganska känd mammabloggare idag som drog iväg på stan för att handla något snyggt åt sig själv men kom hem med flera barntröjor istället. Typ ”som det alltid blir sen man blev mamma, man kan inte shoppa åt sig själv längre”. Stort samförstånd i kommentarsfältet, exakt så där är det! Fniss fniss, suck suck.

Jag vet inte, småbarnsmammor of the world, kanske är det jag som är en sjukt unik snöflinga här, men exakt samma grej händer mig minst 80% av gångerna JAG drar in till stan för att shoppa något snyggt. Jag hittar ingenting. Jag åker hem tomhänt. Eller möjligen med en bok.
Jag tror alltså inte att det här är något som bara drabbar föräldrar. Men det kanske är en felaktig uppfattning? Alla andra kvinnor kanske hade en successrate på 100% förr i tiden när de kände shoppingsuget sätta in, alltså innan de fick barn. Det kanske bara är jag som är helt shoppingmisslyckad?

5. Jag har simmat idag. Det var ändå okej med tanke på lördag och Eriksdals och sportlov. Var inställd på totalt mayhem, fick en vanlig lördag liksom. Mycket folk, fullt i hela omklädningsrummet, men behövde bara dela bana med en annan snubbe.
Det var mycket skönt att simma.

6. För de som läser Västerbottenskuriren på papper eller har digital prenumeration: jag är mycket nöjd med litteraturkrönikan jag hade med idag. Bakom betalvägg, kan inte länka. Ville bara berätta om min egen förträfflighet.

Annons

Ett till!

Två nya ord: Johan Olsson!

Shit, vilket VM det blir för Sverige! Sitter och ser på VM-magasinet nu och Johan Olssons fru blir just intervjuad. Blir så rörd av alla familjemedlemmar till medaljörerna. Pappor, fruar, mammor, farfäder, ojojoj.

VM-guld!

Två ord idag: Charlotte Kalla.

”Och till dig som bor i Stockholm vill vi säga välkommen hem!”

Visst är det så speakerrösten sa på Arlanda Express förr i tiden när tåget rullade in på Centralen? Eller säger de så fortfarande? Jag har inte tänkt på det senaste gångerna jag åkt. Men jag tänkte på det uttalandet igår när jag åkte SJ-tåg från Karlstad och vi närmade oss Årsta och Stockholm. Gud så skönt det var! Jag bara TACK.
Har varit borta hela veckan, och då är det fantastiskt att komma hem. Karlstad i all ära, det är en jättefin stad, men det är inte Stockholm. Och det är inte min lägenhet, säng, kök, mat eller mitt allting.
SÅ skönt att komma hem.

Imorgon ska jag gå på ”Cirkeln”, yeay!

Bipersonerna = russinen i kakan?

En alternativ rubrik på det här inlägget: work that bipersonsgalleri!
För ÅÅÅH man kan ju göra så mycket kul med dom i bakgrunden, och dom kan bli så himla bra och viktiga delar av boken. Jag brukar inte tänka så mycket på dom från början utan bipersonerna är några som verkligen växer fram slumpmässigt. Jänför med huvudpersonen som jag tänker skitmycket på. Dom runtomkring hen… freeflowing!

I boken jag skriver nu har jag en storasyrra. Hon är så tuff och hård och nyblivet tonårig. Rolig. I Majken-böckerna finns ju en storebror, Pontus, och hans tjej. Dom var bara två namn från början, men sen växte dom ut med Bechdel-tester, förebilder, självförsvarskurser och allmänt stöd. Det blev ju bra. Och fiolläraren Izzy. Också himla kul att skriva.

I den nya boken är huvudpersonen en kille och runt honom finns i dagsläget den tuffa storasyrran, en grannkompis (som är snudd på huvudperson), några varierade föräldrar, och så en lärare. Jag är jättenyfiken på och himla förtjust i alla och kommer på mig själv med att gå runt och tänka på dom hela tiden, så har nu officiellt nått punkten: gud, vad jag gillar alla i min bok!
Den punkten är väldigt bra.

En polis, igen

Jag återanvänder polisyrket i kommande 9-12-boken. Har haft det förut i ”Välkommen hem” där Adrians låtsaspappa är polis. (Och hmmm, kanske blir det ett favorittrick i nya boken apropå det.)
Jag återanvänder på sätt och vis matlagning också, för har med det i nya boken och Ante i ”Saker som aldrig händer” går restaurang. Två kockar.
Och så har jag haft lärare två gånger. Johns pappa är lärare i ”Som om jag frågat”, Gustavs pappa är universitetslärare i ”En liten chock”.
Och vård gånger tre. Nej, fyra! Majkens föräldrar är sjuksyrror, Johns mamma är läkare i ”Som om jag frågat”, Daniels och Willes pappa är sjuksyrra i ”Min typ brorsa”, och Kajsa i ”Vi måste sluta ses på det här sättet” pluggar till det. Sjuksköterskor är helt enkelt en yrkesgrupp som har gjort stort intryck på mig. (Det borde de göra på alla!)
Vi kan väl säga så här, jag är överlag väldigt förtjust i offentlig sektor. Skola, vård och omsorg. Och poliser.

Vilka har jag glömt?
”Tänk om det där är jag” – Agnes föräldrar är korsordskonstruktör* och apotekare.
”Min typ brorsa” – Ninas mamma är bibliotekarie.
”Saker som aldrig händer” – Antes mamma är sjukgymnast.
”Välkommen hem” – Saras pappa jobbar på Systemet, hennes mamma på något fackkontor. Adrians mamma är frissa.
I vuxenboken som jag har lagt på vänt är det lärare igen. Och rektor. Oh.

* En bekant till mig är det faktiskt! Så speciellt yrke, hade aldrig tänkt på det om det inte varit för B.

En del har Vladimir Nabokov, andra har Ryan Gosling

Den fnissiga sms-konversationen jag och Lisa hade idag pga min bloggrubrik igår, ”Let’s go, fancy face”, och att den är snodd ur filmen ”Crazy, stupid love”. Och inte minst det faktum att jag ska ta med den i någon vuxenbok jag skriver. En skitbra referens ju. Har 100 såna till som bara ligger här på vänt.

En del författare refererar till och kräver att man är inläst på Vladimir Nabokovs verk, andra använder Ryan Goslings filmer.
Jag är andra.

(Om jag fick googla för att kolla att han säkert hette Vladimir i förnamn? Ja.)

Let’s go, fancy face

Rubriken har inget att göra med något, det är bara en replik ur filmen ”Crazy, stupid love”. Har man inte sett den än, åtgärda! Ska ta med den där repliken i någon vuxenbok jag skriver.

Men men. Nu håller jag på med en 9-12 och idag hade jag frukostmöte med Erik för att stämma av publiceringstidpunkt. Den här boken har varit lite långsam att skriva, men nu är jag halvvägs och Erik gillade det verkligen skitmycket och då blev jag verkligen skitpeppad så i den härliga positiva känslan kom vi fram till utgivning i OKTOBER. Om nu bara redaktören kan jobba mot den tidpunkten också. Vi hoppas.

Det är samma tidpunkt som när ”Kanske ihop” kom ut, och alltså efter bokmässan. Bokmässan är the Vattendelare för att ge ut böcker under hösten. De flesta vill ha ut sina före, men det kan också vara bra att komma lite efter för det är så många titlar samtidigt i september. Och så är man ändå med på julhandeln.

Utgivning efter bokmässan betyder framförallt att jag kan jobba med manuset hela sommaren och sen kör den riktiga redigeringen igång i augusti. Så blir det en tajt process fram till trycket. Alla måste hålla sina deadlines utan att slira det minsta, men det gick strålande med ”Kanske ihop”. Jag och redaktören var aldrig stressade eller oroliga för den. (Sånt här funkar när man ger ut böcker på ett mindre förlag. På större brukar det vara roddigare och mer långdraget pga alla har fler projekt samtidigt = behöver mer marginaler.)
Erik tyckte dessutom att jag stilmässigt låg helt rätt nu, som jämförelse med ”Lite ihop” där jag liksom fick skriva in mig i 9-12 och det var mer jobb för att stryka och koncentrera. Nu har jag fått upp flytet och känslan.
Yeah yeah!
Nu är det bara att sätta igång och skriva klart andra halvan av boken fort som fan.

OBS! Det här är inte en fortsättning på Majken och Ivan-historien utan handlar om en helt annan kille, som bor i en helt annan stad, Luleå. Men den här killen är också jättebra. Och han har en cool storasyrra. All is good, med andra ord.

Läs för livet med Lotta Olsson från DN

Senaste Läs för livet-avsnittet ligger uppe på webben nu. Jag och Lotta Olsson från DN pratar om barn- och ungdomsböcker och DNs bevakning av dem. Enjoy!

Föreläsningen från SBI

Om man är jätteintresserad av att se mig på film, i över en timme!, så finns nu den filmade föreläsningen från Svenska Barnboksinstitutet uppe.