Johanna Lindbäck

5 april, 2015

Så här kan man också komma på en boktitel

Filed under: Jan Svensson — Johanna @ 14:10

Min nya bok för ålder 9-12 som kommer i höst ska heta ”Jan Svensson”.
Ni kanske tycker det är en ovanlig titel för en bok år 2015?
Visst är det! Och nu ska jag berätta hur det gick till när den fick sitt namn.

Min kompis Lisa har en podd som heter Allt vi säger är sant. I det tredje avsnittet som sändes 13 mars 2013 var temat titlar och min förläggare Erik Titusson gästade för att prata om det. (Han är med i andra halvan av podden.) De diskuterar hur man kommer på titlar (han råkar nämna en alldeles färsk, ”Lite ihop”, som är vårt första samarbete), trender och historik. Nu har det ett tag varit inne med långa titlar, eller titlar från låtar, och Erik säger att det tråkigt nog är helt ute med namntitlar som han gillar. Madame Bovary. Anma Karenina. Och så säger han ungefär ”varför är det inga böcker som heter… Jan Svensson… idag? Tänk om en författare kom med en sån! Här är ”Jan Svensson”!”.

Jag lyssnade på den där podden, och tyckte det var ett bra påhitt. Hur kul vore det inte om jag skrev bok om denna Jan Svensson?
Mhm. Mhm? Mhm!

Tiden gick. Vi gjorde klart ”Lite ihop”, jag började fundera på ”Kanske ihop”, och under tiden puttrade Jan Svensson på längst bak i huvudet. Sakta men säkert kom jag på lite lösa idéer, som blev mer konkreta idéer, och sen berättade jag om dem för Erik och att boken skulle handla om Jan Svensson pga hans spontanpåhittade titel i podden. Gissa om han gillade det? Både berättelse och titel.

Så jag tänkte mer och mer, började skriva, vi hade fler planeringssessions med god mat involverad, och nu håller vi på med omslag och försäljningstexter. Boken heter fortfarande ”Jan Svensson”. En kort minut funderade vi på om det skulle bli en längre titel med fler ord bara för att den skulle låta mer vanligt 9-12, men nope. Det är bara ”Jan Svensson”.

I vanliga fall tycker jag titlar är skitsvåra. Jag brukar komma på dem först när förlaget tvingar mig för att vi ska göra omslag. ”Min typ brorsa” är enda boken där jag visste titel efter jag skrivit första kapitlen. Annars brukar jag bara kalla dem Femman, Sexan, osv. Jag har aldrig tidigare haft en titel innan jag ens har en idé. Väldigt speciell situtation! Här är det ju titeln som har triggat historien och styrt vad huvudkaraktären är för någon. Åtminstone kön och delvis socioekonomisk klass. För Jan är ju inte det vanligaste namnet på 11-åriga killar idag, eller hur? (Och han ÄR en Jan, absolut ingen Janne.) Det har varit kul. Kreativitet behöver ju ofta vissa ramar för att man ska kunna släppa loss ordentligt. Uppgiften ”skriv en berättelse om precis vad som helst” är skitsvår för de flesta, men uppgiften ”skriv en berättelse om en kille som hittar en plånbok full med pengar” är lite lättare.

Ska berätta mer exakt vad min ”Jan Svensson”-bok handlar om lite senare i vår. Under tiden får världen vänja sig vid namnet. Good bye långa låtcitat, hello again korta namntitlar?

Advertisements

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: