Johanna Lindbäck

20 januari, 2016

Det vanliga undrandet

Filed under: Skrivande — Johanna @ 18:30

Det här brukar jag fundera på då och då – om jag skickade in ett spontanmanus under pseudonym, skulle det bli antaget? Alltså om jag inte hade tio utgivna böcker med i beräkningen, utan om jag var okänd, skulle mitt manus vara så bra på egen hand att det passerade nålsögat?
Det är läskigt att fundera på. Jag läser mycket svensk b&u, och jag tycker verkligen det kommer mycket bra. Fina historier, bra röster, bra känsla. Det saknas absolut inte duktiga författare i Sverige. Konkurrensen är hård. Och samtidigt vet ju alla att om man har arbetat upp sitt namn med några böcker som har gått bra, då vill förlagen fortsätta samarbeta med en. Så…

Min första bok, ”En liten chock”, skickade jag givetvis in som spontanmanus, men efter den har min antagningsprocess sett helt annorlunda ut. Gräddfilsvarianten. Typ såhär:

1) Jag får en bokidé. Berättar om den för en förläggare. Hen tycker det låter bra, säger ”kör igång!”.
2) Jag kör igång. Skriver typ 20-30 sidor. Mejlar till nämnda förläggare, ”här är början, verkar det ok?”. Hen läser och återkommer med något à la ”Ja! Vill läsa mer! Fortsätt!”. Alltså ingen textkritik om detaljer, utan det är bara en positiv påhejning som visar att jag inte har skrivit något helt knäppt. Förlaget är intresserade.
3) Jag skriver på. Brukar mejla nya textsjok till min förläggare när jag har ökat på texten med 40-50 sidor. De fortsätter komma med glada tillrop. Menat som ”det här funkar, vi vill göra bok av det här!” även om vi inte har skrivit kontrakt.
4) Vid något skede i mitten av boken börjar vi prata konkret om preliminär tidsplan. När måste jag ha skrivit klart hela första versionen ifall det är en höstutgivning? I det läget är det alltså givet att det SKA bli en bok som kommer ut, även om vi kanske inte skriver kontrakt förrän 4 mån senare. Av någon anledning är jag alltid rätt sen med kontrakt. Tror vi skrev på ”Lite ihop” först när den hade gått till tryck? Och det var inte för att Erik var osäker på om han ville ha den ända fram tills dess, utan för att vi glömde bort.

Anledningen att jag gör såhär med flera kortare textskick är för att jag inte vill ägna ett år åt att skriva en bok som ingen vill ha. Vissa författare skriver helt klart innan någon får läsa, men jag vill ha en snabb återkoppling och spark i baken. Hade förlaget varit tveksamma efter första textskicket skulle vi förmodligen ha haft ett möte och diskuterat vad och varför. Ta i trä, det har inte hänt än, men jag skulle vilja få det beskedet tidigt i processen om det blev så. Av den orsaken, är inte alls lockad att testa skicka in under pseudonym. Jag sitter bara här och angstar lite över min kvalitet. Inga konstigheter.

1 kommentar »

  1. Intressant! Jag är sån som vill skriva klart (städa klart, laga mat klart, ta körkort klart, skruva ihop saker klart…) innan jag kan säga ”Tada kolla här!” Men klart i bokvärlden = så klart jag kan få det på egen hand. Vore kanske bättre att bolla med någon löpande.

    Kommentar av Manuskt — 20 januari, 2016 @ 20:23 | Svara


RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: