Johanna Lindbäck

15 april, 2016

Fantastiskt eller asjobbigt författarbesök

Filed under: Föreläsningar — Johanna @ 14:57

Jag måste berätta om ett skolbesök jag gjorde nyligen. Läraren sa att hon hade snackat dagen innan med de stökigare eleverna i klasserna och förberett dem på att en författare skulle komma och att det måste bli BRA. Klarade inte eleverna av att sitta still och lyssna fick de gå ut direkt. Hon sa till mig att jag inte behövde ta några beslut om när det ev blev för stökigt, det skulle hon sköta. Jag skulle bara köra på med mitt, precis som planerat.
Åååkej.
Men sen började vi, och det blev otroligt bra. Ja, ett par elever i varje klass slussades ut och in, och ja, det var fler vuxna än normalt med för att kunna göra det, och eventuellt skulle man kunna säga att det var då ett himla spring, men mest, SÅ HIMLA BRA. Jag körde nämligen på med mitt, och de flesta eleverna gillade det skitmycket, hade läst böcker, gjort frågor och det blev jättebra samtal. I bakgrunden, elever ut och in, men så tyst och smidigt att det inte störde oss andra. Inga disciplindiskussioner eller bråk inne i klassrummet.

Förra terminen var jag på en skola där min dag gick helt åt helvete. På riktigt. Då är jag ändå supervan och har jobbat som lärare i en massa år och sen gjort hundratals skolbesök, men på den skolan blev jag så förbannad till slut att jag avbröt mitt i sista passet och åkte hem. Anledningen? Att det var skitstökigt, och att ingen lärare ville kännas vid att detta skulle kunna hända (SOM OM eleverna plötsligt över en natt utvecklar en stor oro, asjobbig attityd eller koncentrationsproblem?!), så när det hände fanns ingen plan. Jag blev en arg bitch som (ensam) fick klaga och gnälla och skälla hela tiden istället för att göra det jag hade trott att jag skulle göra. Ett av mina allra sämsta skolbesök någonsin. Var så knäckt efteråt.

Ett skolbesök som blir halvdåligt blir oftast det för att jag får lägga enormt mycket energi och kraft på de högljudda, utagerande killarna*. Allt kommer att gå mycket lättare om de är med, så man jobbar som fan för att få till det. Det här går givetvis ut över de elever som är tystare, enklare och mer intresserade. De som kanske har läst en bok och undrar saker, skulle vilja fråga, men sånt funkar inte i just den gruppdynamiken. De stökiga killarna styr. De får mitt fokus och deras frågor** dominerar. De här lektionerna kan alltså bli okej, om man med okej menar ”det blev iallafall inte kaos”, men det känns ju verkligen rätt tråkigt efteråt.

På det jättelyckade skolbesöket där elever slussades in och ut hände alltså inget av skräckexemplen ovan. Jag var inte sur en enda sekund, inte i närheten av att gnälla, och påverkades inte alls av några krävande elever. Jag fick bara svara på de fina, smarta, roliga frågorna från de elever som jobbat hårt inför att en författare skulle besöka dem. Helt fantastiskt och skitroligt. Jag var i och för sig slut efter den dagen också, men på ett positivt sätt. Så himla glad för den läraren och att hon gjorde det så bra för sina klasser. Den stökiga gruppen fick inte en chans att förstöra eller styra samtalet. Lektionerna blev precis så bra som det var tänkt.

* Det är oftast killar, yes.
** Oftast lite provocerande frågor för att testa mig, eller frågor som är väldigt ytliga eftersom de sällan har förberett sig innan.

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: