Johanna Lindbäck

19 juni, 2016

Har tur och flyt i Umeå

Filed under: Livet,Skrivande — Johanna @ 16:16

Jag har varit i Umeå i helgen. Det var en jättespontan resa för att tokskriva på min bok. Lyckades med det uppdraget, och har befunnit mig i en skrivbubbla plus nått det magiska tillståndet när berättelsen liksom öppnar sig. Istället för att ha panik över vad fan som ska hända i nästa kapitel (som jag ofta har, nästan jämt faktiskt), så vecklar flera kapitel ut sig och det är så självklart vad som ska ske, i vilken ordning och varför. Mycket härligt. Har också under helgen insett att det inte är SÅ himla mycket kvar av boken, så jag har planerat de sista kapitlen även om jag inte hunnit skriva alla.

Min goda tur fortsatte med att jag bara råkade se att det var utdelning av VKs Kulturpris idag söndag. Och att vinnaren är Mattias Alkberg. Jag knatade iväg till Bildmuseet nu på eftermiddagen. Först tal av olika personer, och sen en akustisk spelning med honom. Skitbra!! Han spelade 7-8 låtar, blandat nytt och gammalt som tex min favvo ”Tjugonde” – den som är en video med Ann Petrén. Verkligen jättebra. Sån ynnest att få klämma in en spelning mitt på dagen.

Min första kulturupplevelse under helgen var en bio i fredags, ”Livet efter dig”. Redan i inledningsscenen (kaféet) började jag skruva besvärat på mig för det var så stora (läs: gigantiska) penseldrag för att få oss att fatta HUR god och gullig huvudpersonen Lou är. Uuuh. Sen fortsatte allt i den stilen.

Jag gillade inte boken heller, men jag trodde ändå på filmen för britterna är ju ofta svinbra på rom-coms. Tyvärr inte den här gången. Men precis som att det är inspirerande att se / läsa /uppleva bra kultur är det nyttigt att uppleva dålig. Jag tycker verkligen det. Man ser hur man INTE ska göra.
Lärdomen av den här filmen kan bli:
1) Våga vara lite subtil, budskapet går fram ändå. Jo, det gör det.
2) Tillåt max en (1) replik men helst ingen alls (0) per verk där någon kallas för Förnamn Efternamn av en bekant och positivt inställd person. Så här tex; min mamma utbrister ”åh, Johanna Lindbäck, du är då minsann en fena på att fika!” i ett samtal vi har. Hur konstlat låter inte det? Jag vet. Men manusförfattarna till ”Livet efter dig” hade visst en helt annan åsikt.
3) Låt människor vara både goda och dåliga. De blir skittråkiga för att inte tala om komplett orealistiska annars.
4) Kör helst inte klyschan den lyckliga men fattiga familjen som bor trångt i ett pyttelitet hus där alla gör allt huller om buller ovanpå varandra i köket (tex reparerar bilen + lagar mat + pluggar till ett prov på en yta av tre kvadratmeter) och det är stökigt, härligt och levnadsglatt. Eller … bara så gjort och sökt.

Gissar ändå att den här filmen kommer älskas av drivor av människor. I fredags storhulkade alla runtom mig, medan jag inte fällde en enda tår. (Undrar hur många av dem som har sett ”Hallå hallå”?)

Kommentera »

Inga kommentarer ännu.

RSS feed for comments on this post. TrackBack URI

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: