Det tar verkligen några dagar att återhämta sig från fyra dagars bokmässa. Var SÅ TRÖTT i början av veckan, och det var väl egentligen först i fredags jag kände mig helt normal. Det blir så otroligt intensivt på alla sätt att vara där.
Sista grejen jag gjorde i Göteborg var att jag och min förläggare Erik pratade en halvtimme i Norrlänens monter (Väster & Norrbotten). Det var skitkul och jag tror det blev bra för det är alltid så himla lätt och roligt att prata med honom. Det var hans sista framträdande också så vi var båda som bara ”nu kör vi!”. Efteråt satt vi där och chitchattade en liten stund med några som köpte böcker (bland annat en tjej som hade läst ”Tänk om det där är jag” flera gånger, HEJ! om du läser det här! Så fint ju!) och de som jobbade i montern. När vi skildes åt sen sa jag till Erik att jag skulle åka hem och bli Annika Norlin-sk nu. Sångerskan Annika Norlin alltså. Att bli mer som hon betyder: värna sin integritet och satsa på sin konst (typ att inte fläka ut sitt privatliv och sitt inre i media, utan verka genom konsten), och att främja Umeå.
Det är Lisa som har fått mig hookad på A Norlin, och vi är båda såna fans av hennes person också. Att man vet så sjukt lite om hennes privatliv tex? Alltså man vet ju i dessa tider ALLT om alla som framträder, speciellt om kvinnor, men om A Norlin? Knappt något. Hon har ett barn. Det är allt hon har sagt. Vi vet inte könet på det, inte namnet, inget om övrig familj, inget om hur det har påverkat hennes skapande och turnerande att bli mamma och yadayadaya.
Tycker det är så himla bra.
Det är precis den hållningen man längtar till efter en bokmässa. Inte för att jag på något sätt kan jämföra mig med A Norlin, och inte för att jag får intervjuerbjudanden som går ut på att jag ska berätta allt om mitt privata, men ändå. Ville likaväl åka hem från Göteborg och börja värna integriteten för gud vad trött jag var på min egen röst.
Har tyvärr inte dragit igång med min konst som ska främja Umeå än, alltså ny bok, men jag ska. Snart, snart.
Kommentera