Den veliga, sega skrivhösten

Min skrivdisciplin i höst har inte varit på topp. Först var jag i och för sig rätt trött och i behov av att inte skriva för det var så stressigt jobb in i det allra sista med ”Kartan” som gick till tryck i slutet av augusti. Tänkte sen komma igång efter bokmässan. Nja. Och sen i november. Nja. Och nu efter vi spelade in höstens sista podd i mitten av december. Nja. Fortfarande.

För att göra allt ännu segare har jag hållit på och vela mellan två olika projekt. Trodde ju jag skulle kunna köra två samtidigt, men det går nog inte? Jag tror jag måste bestämma mig för ett för det är så lätt att sitta och dutta en timme eller två annars, känna att det är trögt och ge upp för att istället testa det andra skrivet dagen efter. Uppleva precis samma sak med det. Skriver jag bara på en grej inbillar jag mig att det är lättare att tvinga mig själv att köra på.
Eller jag vet inte.

I januari i alla fall. Då SKA det skrivas. Har nästan bestämt vilket av projekten jag ska köra på med också.

Annons

God jul från Författarfonden

Jag och 168 andra upphovspersoner fick en härlig julklapp från Författarfonden igår. Eller mer korrekt, vi fick ett stipendium.
Författarfonden delar ut såna två gånger per år. Deras pengar kommer från biblioteksersättningen, för en del av den går direkt till upphovspersonerna och en del till fonden. Sen pytsar fonden ut olika långa stipendier som alla kan söka.
Jag har tidigare fått två ettåriga stipendier (det finns ett mindre och ett större ettårigt), och nu fick jag ett tvåårigt. Väldigt VÄLDIGT skönt. Två års arbetsro ju i och med den ekonomiska grundbulten. Firade med att köpa det godaste Earl Grey-teet från Bönor&Blad.
Ja, det är sant, jag köpte te.
Inte en flaska bubbel.
Men jag är ju beroende av te och just det där Earl Grey:et (det heter Top Majestic, ni hör ju) är så himla gott och rätt dyrt, så det fick bli det. Skål och tack Författarfonden!

Från årsbästa i SvD till halvdan i DN

Ironiskt nog fick jag ingen papperstidning idag (har helgprenumeration) så fick nöja mig med att läsa DN i appen. Inte alls lika bra. Jag har ju helgprenumeration just för lördags- och söndagsfrukostarna. Men iallafall, det som fanns i den var en halvdan recension av Kartan. Skribenten ser vissa bra saker och vissa mindre bra.
Helt ärligt, jag tog den texten med jämnmod. Den här boken har redan fått så många bra (eller jättebra) omdömen på andra ställen, och nu känns det dessutom som att den nått en andra våg av läsare: de som läser efter tips från andra. Det är ju det man alltid strävar efter, att ens verk blir en snackis. Så, DN, jaja, okej.

Tips! Om man bor i eller besöker Stockholm nästa helg är det signering på Bokslukaren vid Mariatorget. Det är en superfin barnbokhandel, och mellan kl 12-15 lördag den 16 december är det signeringskavalkad. Jag är där kl 13-14 tillsammans med Anna Höglund och Gunnar Lundkvist. Man kan även fika där plus få extremt kompetenta julklapps-boktips av personalen (eller av mig, haha!) till alla barn och ungdomar i ens närhet.

Bladen brinner #23: Smärtan för en framåt

Tycker vi fick till det så himla bra i avsnitt 23 av Bladen brinner. Det blev, oplanerat, en röd tråd med tema liv och skriv i olika nivåer.

Lisa pratar med Mia Öström (”Vakuum”), sen har vi bjudit in Petter Lidbeck för en skrivkurs i speedtempo, och så träffar jag Elin Nilsson.
Fyrtiotre finfina minuter.

GOD LYSSNING!!

Prata skriv med salongen

Jag har sagt det hundra gånger förr, kommer säga det hundra till: att få prata igenom sitt skrivprojekt är så b-r-a.
Vi hade salongslunch* idag, och det var min tur att läsa högt ur och sen spåna kring mitt nya projekt. Få frågor, inspel, höra mig själv formulera saker, diskutera ”okej, men vad är alltså det stora problemet hon ska igenom?” och ringa in det. Och så vidare. Helt otroligt bra. Gick därifrån flera insikter och/eller tydligheter smartare, med studs i steget och blicken uppåt framåt. Det finns ett stort problem! Jag kan skriva det här! Det kommer att gå!

Man skriver ensam, men gud vad man inte kan rodda ihop en hel bok alldeles ensam. Alla som försöker hävda något sånt, att de är små genier som sitter på sin kammare utan påverkan från omvärlden, ljuger.
Ett av mina ständigt bästa skrivråd är att skaffa skrivkompisar. Inte bara såna som säger att allt är bra – för en text är verkligen aldrig bara bra – utan såna som kan få upp ögonen på en och få en att förstå både sin text och hur den mottas av andra. Det är helt ovärderligt.

*Jag och tre andra författare som har träffats i flera år.

Pojke möter flicka och ljuv musik uppstår

Jag fick mess av min förläggare Erik i eftermiddags om att Kartan var med på Svenska Dagbladets årsbästa-lista. Det tackar man för! Kartan och ”The hate U give” var de två ungdomsböckerna på den.
(Om jag bara får sälja in den lite lite mer, förutom nyförälskelse är det ju även en del bok och bibliotek, lite klass och pengar, och lite Söder. Bara bra saker!)

Då och då med jämna mellanrum måste jag få gå på ett bibliotek och botanisera fritt bland alla nyheter och alla andra böcker, lyfta och klämma och läsa. Mitt förortsbiblo i all ära, jag är ju där jämt och jag gillar det, men det har bara en liten nyhetshylla. Det ryms typ 8 böcker på den. Så igår åkte jag till ett av biblioteken som är med i Kartan, nämligen Nacka Forum. Där är det stort och fint, och bra skyltat. Hittade kanske inte någon klockren titel som jag slängde mig på, men det är ju fysiskt omöjligt att gå på bibblan och inte låna en enda bok så … jag lånade fem. Kommer garanterat inte hinna läsa alla, men det är inte det som är det viktiga. Det viktiga är att jag fick med mig en massa böcker hem.

Efteråt var jag på spinning. Ni vet när man har bokat ett pass och tror man vet vad det är och så kommer ledaren in och säger ”välkommen till spinn 75”? Sjuttiofem minuter spinning! Det här var första gången jag tränade kondition på tre veckor pga en envis förkylning, så jag var då inte redo för något himla 75-pass. Jag gick efter 55, alltså ett sk vanligt pass. Det räckte bra. Har ändå träningsvärk idag.