Johanna Lindbäck

10 september, 2012

Saker jag gör idag

Filed under: 6:an,Ego,Föreläsningar,Frilansliv,Livet,Som om jag frågat — Johanna @ 11:25

1) Skriver på bokhora om ungdomslitteraturens dåliga status.

2) Preppar seminarier inför bokmässan. Roligt!

3) Spanar med ett öga efter nya reccar på ”Som om jag frågat” för idag är det officiell rec-dag. Inte för att det brukar vara jättenoga med just ungdomsböcker. Se punkt 1.

4) Blir skitglad för att de fängslade svenska journalisterna i Etiopien ska släppas. Hurra!!

Annonser

6 september, 2012

Läst och känt som jag hoppades!

Filed under: 6:an,Kritik — Johanna @ 13:51

Fick en fin första dagstidningsrecce på ”Som om jag frågat”. Är just nu i det där nervösa stadiet när reccar börjar trilla in, och man vet ju aldrig vad man kan vänta sig… Men den här var fin! Kritikern har läst och känt precis som jag hoppades när jag skrev.

”Det råder ingen tvekan om att hon förstår hur ont det kan göra i magen av oro och ledsnad, hur det känns att plötsligt ha ångest för att gå hem när föräldrarna inte beter sig som vanligt. /…/ Mycket i boken kretsar kring John och hans föräldrar, kring taffligheten och den goda viljan när alla tre försöker att inte trampa snett trots att en jordbävning redan raserat allt. Texten berör mitt i all coolhet och skyddande jargong som ska dölja de där inre bråddjupen.”

Förra veckans gästbloggande

Filed under: 6:an,Bloggar,Som om jag frågat — Johanna @ 13:47

… på Rabén-bloggen. Så här var det på måndag tisdag onsdag torsdag och fredag.

4 september, 2012

8 okända saker om din romankaraktär… eller något…

Filed under: 6:an,Som om jag frågat — Johanna @ 22:43

Jag såg den här grejen hos Amanda Hellberg, tyckte den var mycket rolig, ville genast hoppa på. La pannan i djupa veck och tänkte på John i ”Som om jag frågat”.
Kom inte på EN ENDA okänd grej. Shit, det här är ju min gren! Jag tänker huuur mycket som helst på mina karaktärer.
Okej, jag kom på: Han är snyggare än han tror.
Men det kändes för banalt att börja lista.

Plan B = Johns pappa Henrik! Gillar pappan hemskt mycket, och han är en viktig bifigur.
Pannan i djupa veck igen.
Kom på: HAN är snygg på riktigt!

Alltså, ridå. Hur ytlig låter jag?

Twittrade lite om problemet. Det här föreslog min förläggare om pappan: han är snygg, jättetrevlig, ansvarstagande, eftertänksam. Jag la till: jämställd. Och han gillar U2 för det tyckte twitter passar en 42-årig man 2012 som inte är världens musikfantast. (Jag ställde den researchfrågan på twitter medan jag höll på att skriva.)

Okänd sak 1: när pappan sitter på förstubron och lyssnar på U2 är det låten ”Beautiful day” för det tycker jag är en finfin låt med dem. (Lyssnar på den nu.)

2: Det här är inte så okänt för det kommer upp som gräl-orsak för föräldrarna, men mamman är karriäristen och pappan är den som lämnat och hämtat barn på dagis, handlat mat och lagat middag, och fixat det mesta. Han är gympalärare. Det finns ju inte så många karriärsmöjligheter för lärare… Kom tidigt på att han skulle jobba som det, och sen ville jag få in den här jämställda touchen så jag gav mamman ett högstatusjobb där man tjänade big bucks. Det blev läkare.

3: Han är en sån sorts lärare som jag själv kan bli så jäkla avundsjuk på. Det vill säga, han är man och gympalärare och han är kul och lättsam. Det viktigaste i den uppräkningen är detta – han är man. Fattar ni vad vi kvinnliga lärare får kämpa för att nå samma status hos eleverna som manliga lärare? Nej, det gör ni säker inte, men lemme tellya – det är VÄLDIGT MYCKET kämpande. En manlig lärare för med sig så mycket osynligt bara de kliver in i klassrummet. Det gör jag också numera, men jag har jobbat i tolv år för att nå dit.

4: Vigselringen som är borttappad är bara en sån vanlig enkel i rött guld.

5: En gång när jag hade flygit nånstans och satt i planet och väntade på att få gå ut, såg jag hur flygplatskillarna började lasta ur bagaget. Det var vinter. Kanske var det i Umeå? En kille såg jag bara bakifrån. Han gick så himla snyggt. Typ svassigt. Fast ändå inte svassigt för han jobbade ju, så han gick fort. Men snyggt som tusan. Richard Gere-aktigt. Har ni sett hur Richard Gere går?! Ohmygod, om inte, youtuba detta n-u. Sök på ”American Gigolo” tex.
Och ungefär så går pappan. (Endast det bästa är gott nog…)

6: Jag tänker mig att han och mamman träffades när de pluggade på universitetet. Typ att hon hälsade på någon kompis som bodde i hans studentkorridor, som var lång, och så såg hon honom bara bakifrån första gången. Gåendes. Och hon gjorde en doubletake.
Falla för baksidan och gången hos en person? Jamen, why not? Det har garanterat hänt.

7: Han kommer från Luleå och han vill aldrig flytta därifrån. Han pluggade nog i Stockholm för att bli gympalärare, men sen blev det Luleå igen. Perfekt stad enligt honom. Och de bor granne med Ormberget. Bästa läget.

8: Han är en sån pappa som kommer att ringa sin son ett par gånger i veckan när sonen har flyttat hemifrån. Kolla att allt är okej och sådär. Han kommer inte bara nöja sig med att hälsa via mamman när hon ringer.
Han är precis som min pappa i det avseendet. Ja, kanske har jag snott det draget. Okej, jag erkänner.

3 september, 2012

Vinn bok + tygpåse!

Filed under: 6:an,Som om jag frågat — Johanna @ 08:00

Tävling tävling!
5 tygpåsar med bok, ”Som om jag frågat”, ligger i potten.
Du kan vinna ett kit genom att mejla till enlitenchock snabel-a gmail punkt com och i det mejlet inkludera en postadress. (En svensk postadress!)

Mejla innan imorgon tisdag kl 18 så drar jag vinnare sen.

AVSLUTAD!

Och vinnarna är…
Amelie Lundén, Ewa Tannmark, Johanna Gärdebro, Kristina Engner, Helena Kihlström.
Grattis!

24 augusti, 2012

Tygpåsarna är här!

Filed under: 6:an,Ego,Misc,PR,Som om jag frågat — Johanna @ 20:27

Årets julklapp kanske?

Imorse hade jag precis klivit ut från en konferenslokal på Stadsbibblan där BTJ-konsulenter hade två heldagar med bokpresentationer (jag hade pratat om min bok i 7-10 min), när jag fick mejl om att påsarna hade kommit. Ville jag hämta?
Klart jag ville!

Fick med mig 15 stycken i en första vända, men kommer nog att ta några fler för jag inser att jag lovat påsar åt höger och vänster. Och dom är så himla snygga!
Jag trodde att det skulle vara samma storlek som Cirkeln / Eld / Det är så logiskt-påsarna, men det är det inte. Min är större, och det gillar jag. Faktiskt perfekt storlek. (Helt objektivt.)
Trycket är på båda sidorna.

Har jag sagt att jag älskar tygpåsar? Well, I do. Har en riktig samling. Det är ungefär som med randiga tröjor. Kan inte gå förbi randig tröja utan att få ha-begär, kan inte passera tygpåse.

Är inte helt informerad hur man får en påse ifall man inte känner mig personligen eller inte fått en plats på bokfikat (det är fullt), men jag gissar tex bokmässan och förmodligen någon utlottning på Rabéns sajt?

Väntar nu bara på min lådda med böcker också så kan utdelandet börja.

Såg förresten idag att ”Som om jag frågat” lagts upp på provläs om man vill kika. Hela 16 sidor finns där. Kvällen är räddad!

21 augusti, 2012

7-minutaren

Filed under: 6:an,Föreläsningar,PR,Som om jag frågat,Välkommen hem — Johanna @ 08:21

Det vanligaste pr-formatet när jag har pratat om mina böcker är 7 minuter. Presentationer för bokhandelspersonal, internt på förlaget, specialkvällar. Det är jämt 7 minuter man får till sitt förfogande att berätta om sin bok / sig själv. Ibland är det 10. Lyx.

Nu i veckan ska jag göra den första 7-minutaren om ”Som om jag frågat”. Och även om jag givetvis kommer att förbereda mig och tänka igenom vad jag ska säga så brukar sällan den första vara den bästa. Man behöver som få in ett schvung, lite publikrespons och lite distans till boken för att vässa till sig. blir de bra. Men, verkligen, jag gör ju mitt bästa redan nu. Säger bara att vis av erfarenheten så är kanske 7-minutare nr 4 bättre än nr 1. Men vem vet den här gången?

Den bästa presentationen jag gjorde för ”Välkommen hem” var nog när SvD hade Bokens dag i slutet av november. Boken kom ut i augusti. Det är dit jag siktar nu i veckan. 7 minuter, helst med novembers flyt på en gång. Here we go.

20 augusti, 2012

Och som en speciell shout-out till mina norska vänner så…

Filed under: 6:an,Misc,PR,Som om jag frågat — Johanna @ 09:36

… kan man se att på omslaget till ”Som om jag frågat” håller John (för det är ju hans hand där) i en lärobok som är på BOKMÅL. Det ni, Ingelin och Charlotte! Fatta vad jag har jobbat!

I ärlighetens namn, jag upptäckte det inte förrän igår och tyckte det var rätt komiskt. (Det står längst ner till höger på boken han håller. Man kan behöva förstoringsglas.)
Fast vi kan väl säga att det var med flit och att jag ansträngt mig mycket för att överträffa Gunnars hälsning till salongen, okej?

Framsidesbilden är ju, precis som med alla mina andra omslag, från en bildbyrå så det är ingen modellfotografering enkom för min bok.

Kom ihåg förresten att ni kan komma på fika och få bok, tygpåse och träffa the writer = jag!

Och här kan man läsa intervjun som jag gjorde med Norrbottens-Kuriren.

16 augusti, 2012

Kom på fika om nya boken den 29 augusti kl 16!

Filed under: 6:an,Som om jag frågat — Johanna @ 14:33

”Som om jag frågat”, the story

Filed under: 6:an,Skrivande,Som om jag frågat — Johanna @ 09:10

Jag satt och kollade inlägg under kategori 6:an i arkivet för att se hela processen, och här kommer en snabbrepris av några milstolpar på vägen från första ordet till färdig bok som kan köpas i handeln.

Jag började lite lite smått den 13 maj 2011.

11 augusti skrev om jag far-son-temat, och att det varit svårt att bestämma sig för vad jag skulle skriva den här gången. Men till slut blev det då just den här historien om en far och en son. Och lite mer.

Den 26 augusti pubbade jag bilder från gatan där huvudpersonen, John, bor. Det är på Björks i Luleå. Han bor i det röda huset till vänster närmast kameran. Det som knappt syns alltså, man ser bara bodan som står framför. Fattar inte varför jag hade mest fokus på det gula mittemot? Fel, fel. Har hela tiden tänkt det röda. Kan iofs ev ha berott på att någon stod i fönstret i det röda och upptäckte mitt konstiga fotande, för så var det en gång. Och jag ville ju inte att polisen skulle komma eller så.
Men iallafall, mittemot 2 hus in (till vänster från det röda sett) bor hans kompis Saga. Man kan säga att läget mellan dem är big trouble in little China när boken börjar.

26 oktober hade jag varit på Bok&Bild-helg i Luleå och var så sjuuukt peppad! Hade lyssnat på flera bra prat med tex Matti Alkberg och Mikael Niemi, och jag själv hade bla pratat på Björks-bibblan för en massa niondeklassare, varav en visade sig bo i precis det hus jag valt ut.
Sprang även 10.8 sköna km på Ormberget den helgen. Älskar Ormberget.
De i boken springer där. Of course. Det är på Björks.

24 november har jag bytt namn på mamman. Det första började på K, men nu har jag gjort om henne till en J. Det står för Jessica. Och det märkliga är att jag idag verkligen inte kommer ihåg vilket K-namn jag hade först! Jag har suttit här och tänkt och tänkt. Tror att det kan vara Karin, men jag är inte hundra säker. Det var då bättre med Jessica iallafall.

13 januari kommer det första gången, detta att 6:an är en ANNAN bok. Läs hela programförklaringen… Det är de manliga huvudpersonerna som gör mig nervös.

Manuset skickas 2 mars!
Och sen ska det bara redigeras, och slutet som alltid är svårt, ja, det ÄR svårt. Blir det klart?
Ja, det blev det. Fast sen mer redigering som tex kom i Alfons-påse.
Och den 19 juni blev det till slut TRYCK-KLART. Äntligen.

Också en tanke: shit, jag har ju bloggat mycket ändå! Ibland känns det som att det går 10 dagar mellan varje inlägg här och att takten är så låg jämfört med mångra andra bloggar. (Ständig lärdom av det: jämför dig inte så mycket med andra. Mm, jag vet, man ska inte.)

Nästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.