Redigeringsupdate

”Lite ihop” = väntar på ett satt manus (ser ut som boksidor) för att läsa igenom och korra det en sista gång. Har skrivit baksidesförslag tillsammans med redaktören, väntar på feedback på det.
Snart snart går den till tryck!

”Vi måste sluta ses på det här sättet” = jag och Lisa är inne i den första korrundan och betar igenom kommentarerna från vår förläggare Ada. Vi kommer att köra igenom allt 2 varv till. Ska vara klart och redo att skickas till tryck innan midsommar.
Den här boken trodde vi länge att vi skulle behöva jobba med under hela sommaren och skicka till tryck först i aug, men sen var vi färdigare än vi räknat med så nu kör vi tryck innan semestern. Ingen baksidestext än, och omslaget är också under process.

Och under tiden… vuxenboken trummar på i bakhuvudet. Insåg en fantastisk favorittricksmöjlighet igår. Kommer inte vara långsökt, kommer bara bli så himla fint för de som fattar den. Vill skriva den där scenen n-u.
Och jag pratar som om boken redan finns och har läsare. Hjälp. Men jag har ju tänkt på dom här karaktärerna så väldigt länge. Dom är redan låtsaskompisar. Längtar som tusan efter att börja på riktigt. Och yes, jag vet, det är lite vrickat att tänka så här. Men jag får betalt för det. Eller jag hoppas att jag får betalt.

Annons

Det rafflande deadlines-livet

Får jag pris för mest intressanta och mest uppdaterade blogg snart, eller?

Iallafall, den här veckan har jag klarat av Söderhamn och 3 skolor mån – tis. Onsdag vet  jag inte riktigt vad jag gjorde förutom att det tusan var fullt upp och småstressigt fram till kl 16.30 när vi började spela in nya bokhora-podcaster. Det höll vi på med fram till 19. Jag åkte hem och var helt slut sen.
Idag är det röd dag och torsdag. Weird! Jag har redigerat och gått spåret i skogen (som jag brukar jogga, men väntar lite till på att min hälsena ska bli tipptopp innan jag törs börja med det) och sen redigerat ännu mer. Gissar att det kommer att fortsätta på samma sätt hela helgen. Helst också med fint väder!
Jag ska vara klar med manuset på söndag. Den här gången är det mitt och Lisas. De går tajt omlott nu, manusen. På fredag får jag förmodligen och förhoppningsvis tillbaka ”lite ihop”-manuset, då korrat för en till redigeringsvända. Och så vidare…

Att skriva kort och kortare

Det är spännande och lite annorlunda att skriva en 9-12-bok motför att skriva 12+.
Min svåraste grej hittills: att korta ner allt. Det är det min förläggare Erik har varit på mig mest om nu inför första redigeringsrundan. Korta ner scenerna, gör dem mer koncentrerade, stryk fördjupningarna väldigt hårt. Fördjupningar är sååå tonår. Och jag är tydligen rätt förtjust i fördjupningar, så nu sitter jag och letar efter såna med ljus och lykta och ett mycket kritiskt öga. Trixet är att jag ska få in dem i kortare form och mer fortlöpande under scenen.
Jajamensan. Piece of cake. Eller inte alls. Jag vet inte hur jag lyckas, så vi får se.

Ett annat trick inför 9-12 som jag däremot tänkt på från början är att dra ner på antalet konflikter (trådar i handlingen). I min förra bok så var det väl 5-6 stycken, lite olika hur man räknar. Nu i ”Lite ihop” så har jag 2 stora och tydliga, och så några mindre som är med lite här och där, men de är inte jätteutvecklade på samma sätt som när jag skriver 12+.

En sak som jag själv var lite nervös för men som Erik inte anmärkt på är tonen. Hamnar jag rätt för en 12-årig tjej eller blir hon för barnslig eller för vuxen? Än så länge har jag nästan inte fått någon kritik på det alls, så vi säger att allt mitt tjuvlyssnande i offentliga lokaler har betalat sig. Jag har full koll på 12-åringarna, oh yes. Tack för det.

Majken-boken = ”Lite ihop”

Det blir titeln på den. ”Lite ihop”. Jag och Erik kom ju på den när vi satt på bokhandeln Bokslukaren och spånade, och yes, den håller.

En bra titel är en sån som avslöjar lite om handlingen, men inte allt.
Den är också lite dubbeltydig och lite större, så att den plockar upp mer än bara en sak ur handlingen.
Det är därför jag tex tycker svenska titeln på John Greens ”The fault in our stars” är så dålig. ”Förr eller senare exploderar jag.” Det är bara en enda, isolerad grej. Och den grejen låter dessutom så ung – för en bok som har stor potentiell läsargrupp med tanke på all god kritik den har fått. Och i kombination med omslaget? Nej. Jag är helt enkelt inte ett fan av den svenska utgåvans paketering.
För den sista titelkomponenten är ju givetvis att den ska passa ihop med den tilltänkta läsaren. Unga läsare, ung titel. Äldre läsare, lite äldre titel.

Jag pratade om det här när jag var i Falköping förra veckan. Min senaste bok, ”Som om jag frågat”, hade ju kunnat heta tex ”John och hans kompisar”. Det var aldrig en alternativ titel utan bara något jag hittade på i stunden för det handlar mycket om John och hans kompisar. Men det som titel? Nej nej nej. Det låter alldeles för ungt för att vara en ungdomsbok, och även om jag hade skrivit något riktat till yngre så skulle jag inte velat ha en sån superkonkret titel. Man ska få en försmak av vad boken handlar om, en aning, men man ska inte få hela historien.

”Lite ihop” alltså. Spännande, bra, läslockande?

Behöver du hjälp? Mejla en skolbibliotekarie!

Under tiden som jag slet i Falköping så har jag fått en skolbibliotekarie att slita i Umeå. Min Majken-bok ska utspela sig på Tomtebo i Umeå, och mer specifikt på Sjöfruskolan. Jag har varit där på författarbesök en gång för några år sen, och jag gillade den jättemycket. (Ingen slump att Majken får gå just där.) Men jag kommer inte ihåg massor om hur det ser ut och hade inte koll på andra saker man måste veta. Typ; vad gör eleverna på rasterna, var är skolmatsalen, tar alla av sig skorna när man kommer in, etc. Så jag mejlade skolbibliotekarien och pepprade honom lite, hoppades att han skulle ha tid och lust att svara. Det hade han! Nu har jag fått svar på allt jag undrade, samt en översiktsplan över skolan plus 18 (arton!) fantastiska bilder på korridorer, klassrum, biblot, ljuskronan och allt. Exakt den typ av researchbilder jag älskar! Och vilken SERVICE, helt otroligt hjälpsamt.

Känner plötsligt att det kommer att bli extra många skolbibloscener i boken. Plus en laddning böcker på posten när den är klar, givetvis!

Okej, nya tag. Kom igen, kom igen…

Ugh, har haft så svårt att regroupa och koppla om sen jag lämnade Majken-manuset i måndags. Ska ju snabbt hoppa över till min och Lisas bok och skriva ihop två kapitel på den, tjoff tjoff, men jeeesus, vilken KRAFT som behövs för att faktiskt göra det. Har ju hoppat mellan dessa två projekt hela hösten (det kanske jag kan skriva om i ett annat blogginlägg om det är intressant? Skriva två böcker samtidigt?) utan större problem, men nu är det som… Den vanliga ”efter lämning”-bluesen? Inte för att Majken är färdig, men milstolpe 1 är ju fixad, så jag bara ”åååh, pusta uuuut, gud vad sköööönt”. Eller inte vet jag. Ofokuserad är jag då.
KOM IGEN.

Majken-manuset, check!

Igår mejlade jag in första manusversionen av Majken-boken till Erik. (Pirat-Erik!) De sista 4-5 sidorna är extremt kortfattade och mer av scenskisser än riktiga boksidor, men men… de första 98 sidorna är ordentligt skrivna.
Jag gillar inte slut. Har alltid svårt att få till dem, och i mina senaste böcker så har jag lämnat manus med slutet på det här skissättet, eller med ”skriver detta sen”-kommentar.

Just nu känner jag för en textpaus på ett par veckor från Majken för att få tillbaka lite fräschare ögon när jag läser det igen, och jag kan lika gärna vänta in vårt textmöte innan jag skriver ett slut som sen ändå måste justeras si eller så. Yeah yeah.
Det var skönt att lämna ifrån sig det ändå, trots att jag givetvis nu går och tänker ”skulle ju ha lyft upp det / utvecklat den scenen så / glömde bort det där / bla bla”, men nu får det vara tills redigeringen börjar.

Status just nu: 103 sidor, 34 951 ord.

Och nu moving on till… min och Lisas bok. Det här är stora bokavslutningsveckan.

Framsidesförslag!

Det här lessnar man aldrig aldrig på: att få mejl med de första skisserna till hur framsidan ska se ut. SÅ HIMLA SPÄNNANDE!
Idag kom det ett sånt mejl angående Majken-boken och det var 5 finfina framsidor som vi nu ska välja en av. Jag har en solklar nummer 1, så får vi se om de andra inblandade håller med.
KUUUL!

Tough love

Att gå från 36 576 till 30 365 ord i ett manus. Klipp klipp klipp, så kallad tough love. Jag gjorde det för några helger sen i Majken-manuset, och efter det har det rykt ytterligare ord. Om jag saknar dem? Ja och nej.
Ja: för att jag suttit och filat på dessa scener.
Nej: för att de inte behövdes. Tusan också.

Det är pga sånt här jag har så svårt att köra NaNoWriMo. KAN INTE sitta och flumma för att fylla ett dagligt ord-mål.

Men? Plötsligt bara check, check, check!

Jag hade träff med min Lilla Pirat-förläggare Erik* i fredags eftermiddag för att vi skulle få omslagsinspiration till Majken-boken. Vi sågs på Bokslukaren (barn&ungdoms-bokhandel vid Mariatorget på Söder, så värd ett besök!) och plockade ut några böcker för 9-12-åldersgruppen. Pratade bra, snyggt och passande, och inte snyggt och passande. Fikade te och kaka (det finns alltså en liten fikadel på bokhandeln, så ni hör ju, gå dit!). Diskuterade vilken känsla och stil framsidan ska ha. Kom på ett formgivarnamn som skulle kunna göra det. Pratade format. Bestämde vad boken (troligen) ska heta.
Häpp!
Titeln alltså! Det brukar ju annars vara lite av ett moment för mig, och nu bara smög den sig på**. Det var inte ens planerat att vi skulle bestämma titel i fredags – eller så hade Erik en hemlig agenda som han inte berättat för mig, men jag var förberedd på framsida and framsida only.

Allt detta fixades dessutom på en timme. Och i bordet bredvid fick ett barn ett hysteriskt anfall.

* Från och med nu kanske jag får kalla honom för Pirat-Erik. Det är väl ett snärtigt bloggnamn?

** Avslöjar den om ett tag! Jag tänkte köra det amerikanska sättet den här gången och ladda upp på alla sociala medier i en vecka först. Så att alla mina följare garanterat blir spylessa, ni vet. ”På torsdag händer något fantastiskt!! Tre dagar kvar till avslöjandet!! Det är så underbart att till slut få…!!”
NEJ, så ska jag inte göra det.