Johanna Lindbäck

22 maj, 2013

Vuxenbok = leeeskigt

Filed under: Ego,Kreativitet,Livet,Skrivande — Johanna @ 08:46

Mina höstböcker är ju inte klara än, men det närmar sig slutet. Och därmed nästa projekt. Vuxenbok? Som jag och Charlotte har tummat på ju *.
Jag vill, och jag vill inte. En sak jag börjat nervösa mig för vad gäller eventuella vuxenböcker är att folk kommer att tro det är jag, mer än ungdomsböckerna för det handlar ju om helt andra åldrar. Och även om det är lite jag i ungdoms också så är det ju mycket längre sen. Right? Men vuxenbok, om folk i typ min ålder, som är typ som jag, då kryper det närmare.
Läskigt.
Pratade med en kompis som gett ut vuxenbok nu efter massa barnböcker om exakt detta ämne. Hon kände igen sig. Sen sa hon också ”men äh, det kanske inte är någon som bryr sig? Så viktiga är vi ju inte”. Och nej, det är ju verkligen rätt. Vi är inget viktiga alls på en skala. Men jag är ändå nervös. I förskott.

* Gud så länge sen!! Det var ju 17 november 2011! Känns som nyss! Eller max 1 år sen. Och ps, har ändrat förstameningen.

17 maj, 2013

”Tänk om det där är jag” var med i nationella proven i svenska!

Filed under: Ego,Tänk om det där är jag — Johanna @ 19:56

Häftigt! Roligt! Smickrande! De första sidorna i den boken var tydligen med i årets prov för åk 9. Och jag skulle såklart äääälska att få ett ex av det provet. Är det någon som kan smuggla ut ett? Det kan också vara en kopia! Vill så gärna se uppgifterna på den.

Vilken milstolpe!

10 april, 2013

Är Jack snygg?

Filed under: Ego,En liten chock,Föreläsningar,Välkommen hem — Johanna @ 19:29

Jag har varit 3 dagar i Göteborg på Författarveckan. Det är en flott grej de kör i den där kommunen. Bjuder in en massa författare, tror 45 stycken i år, och alla kuskar runt till en skola per dag och träffar 4 klasser. Då blir de klasserna förhoppningsvis inspirerade till läsning och kanske att skriva själv. I de bästa av världar iallafall.

Jag fick komma till 3 högstadieskolor, träffade mest åk 8 men även en 6:a och ett par 7:or. Ofta är frågorna jag får ganska lika – inspiration och skrivtid och pengar och sånt – men igår fick jag en helt ny.
Jack, pappan i ”En liten chock”, är han vältränad och snygg eller har han ölmage och är lite slemmig? Det var killarna i en klass som uppfattade honom som snygg, medan tjejerna trodde han hade ölmage.
Mitt svar: Killarna har rätt. Han är snygg. Inte bodybuilder-vältränad, men han är helt klart i bra form. Och inte slemmig!

En annan fråga jag fick var att berätta lite mer specifikt hur Eli i ”Mycket mer än så” och Jonah Griggs i ”Jellicoe Road” har inspirerat Adrian i ”Välkommen hem”. Det var för övrigt den allra första frågan i den klassen. Fattar ni, första frågan! I det läget vill man ju bara göra vågen fem varv.

8 april, 2013

All work and no play

Filed under: Ego,Föreläsningar,Frilansliv,Inte nu,Kreativitet,Lite ihop,Livet — Johanna @ 08:19

Det är min anledning till glest uppdaterande här på bloggen. Känns som jag har en deadline per dag. Inte helt sant, men mina 3 stora projekt; Dessen-översättningen, ”Lite ihop” och ”Vi måste sluta ses på det här sättet”, har gått omlott hela våren och speciellt senaste månaden. Plus författarföreläsningar och jobbresor och det vanliga. Plus att bygga upp representation på nya förlagen med pressfoton, infotexter och sånt som också tar tid att fixa. Jag har varit och är lite busy helt enkelt.

En till sak att rapportera apropå busy är att Litteralund går av stapeln nästa vecka, och på fredag morgon ska jag intervjua den brittiska författaren Anne Cassidy. Kom och se! Jag är väldigt nyfiken på vem Anne Cassidy är och hur hon tänker när hon skriver sina böcker, så jag ska försöka luska ut allt jag kan om det.

20 februari, 2013

Munsår, sms och det sociala spelet?

Filed under: Ego,Kritik — Johanna @ 19:21

Citat 1:

c258395a7b5b11e2b59422000a9f13f8_6

Citat 2:

d3910d827b5b11e2a3ff22000a1fb762_6

Det är från en recension i DN som jag inte hittar på nätet, men den är på David Wibergs roman som jag gillade massor.

Saker jag inte håller med recensionförfattaren om, och ja, jag har läst Emma Granholms och Gunnar Ardelius böcker så jag uttalar mig om oss tre nu:

Att våra konflikter kretsar kring munsår och sms.
Att vi har vag intrig.
”I detalj beskriva det sociala spelet mellan tonårstjejer.” Och? Hur många romaner är inte ute efter att i detalj beskriva det sociala spelet mellan människor? Nästan alla romaner jag läser handlar om det. Så himla gjort, eller? Skulle inte tro det ju.

27 januari, 2013

Söndagsfrukostläsning

Filed under: Bloggar,bokhora,Ego,Läsa,Livet,Misc — Johanna @ 10:54

Det var härligt att läsa morgontidningarna idag! Lisa tipsade om en stor artikel om crossover i SvD så jag knallade iväg och köpte den. (Har DN på helgprenumeration.) Sen te och fil å musli och läs i papperstidning. Lyrrigt.

6 sidor, om än stora bilder, om att romanen inte alls är död och att det är i den spännande ungdoms/crossovergenren det händer grejer nuförtiden. Yeay! Det finns många riktigt bra romaner, och de bara väntar på att upptäckas av fler läsare än de redan gjort. Yeay!
Och sen nämndes Bokhora också, så då blev jag stolt. Lite längre ner därunder kommer exemplet med Cilla Naumanns böcker ”62 dagar” för ungdomar och ”Springa utan åror” för vuxna – som handlar om samma händelser. Jag har skrivit på bokhora och intervjuat henne i vår podcast om de böckerna och hur idén kom, och jag trooor att det är rätt många som upptäckt kopplingen tack vare mig/oss fast sånt är ju svårt att veta. På ett sätt tycker jag bokbloggar är ganska bra på att credda varandra och säga ”jag läste om detta hos X”, men på ett annat sätt känns det ibland som att just bokhora är en opersonlig nyhetsbyrå. Inte för oss som skriver där alltså, men för en del av läsarna. Om man hör en nyhet som kommer från nyhetsbyrån TT, tänker man då på att upplysa om det ifall man gör någon referens till den? Förmodligen inte, för TT, vilka är det? Så stort ju.
Och inte för att jag vill likställa bokhora med TT, jeez, sånt storhetsvansinne har jag verkligen inte, men förstår ni hur jag menar?
Och hoppsan, nu gled SvD-artikeln in på en smula personlig förorättelse. Så kan vi ju inte ha det.

Nästa härliga grej i dagens morgontidningar var denna annons. Lesbisk kärlek på semestern!
Det är första gången man ser en sån annons i Sverige, va? Heja Ving!
Jag blev genuint glad av den fina bilden och var tvungen att genast dela den i alla sociala medier.

11 december, 2012

Att skriva på heltid = drömmen! Eller?

Filed under: Ego,Frilansliv,Kreativitet,Kritik,Livet — Johanna @ 19:08

Det här har jag funderat på senaste veckorna, månaden. Är det en drömtillvaro att kunna skriva på heltid (skriva på heltid betyder i mitt fall också att göra så många skolföreläsningar som möjligt)?

På ett sätt: JA, herregud, klart det är. Det är ju det massa människor drömmer om. Jag med.

På ett annat sätt: jag vet inte. Anledningen är att jag tycker det blir så självcentrerat och att allt med mottagande och sånt blir så extremt viktigt. För viktigt.
Jag menar inte att jag struntat i respons och recensioner förut, absolut inte, men då har skrivandet haft en stor konkurrens från mitt lärarjobb. Mer stress, mindre ork och energi. Det är ju både bra och dåligt. Till det bra kan räknas att mitt yrkesliv inte enbart varit skrivandet. Nu under hösten när jag har varit lärarledig har jag känt mig mer brydd av allt (som jag bloggat om förut). Var har boken reccats? Vad har hänt med den? Hur hoppades jag att det skulle bli? På det sättet. Och det är mycket lättare att känna sig missnöjd och bli bitter (hemska tillvaro!) när skrivandet är the one and only yrke.

Det självcentrerade förstärks av att när jag är ute på skolor och föreläser så är det ju om mig själv och mitt skrivande. Det var superroligt att få ett önskemål om könsroller i litteraturen som i Helsingborg senast, men såna hör till undantagen. I 9.5 av 10 fall så berättar jag om hur mitt skrivande går till. Dvs, helt fokus på me, me, me.

Låter jag otacksam nu? Jag menar så här: det är otroligt introvert att skriva böcker för man ägnar ju SÅNA mängder tid åt sina egna tankar och åt att befinna sig i sin egen värld.
Sen kommer boken ut. Då är man alltid så nervös för hur den ska mottas, vad folk ska säga. En ängslig period. Tänk om ingen upptäcker den? Om de inte fattar vad jag menat? Inte gillar? Vad händer då med mig?
Sen blir det fortsatta jobbet att prata om den och tidigare böcker och hur de kom till.

Ser ni ensidigheten? Det handlar så mycket om MIG hela tiden, i alla aspekter av yrket. När jag jobbar som lärare är det på ett helt annat sätt, även om det också är högst personligt och mycket krävande, men inte lika mycket om MIG.

Så missförstå mig inte – jag tycker det är fantastiskt att få ett helt år där jag testar hur det är att vara riktig författare. Jag har jobbat som en galning i flera år med skola, författande och bokhora. Det går inte att hålla på så hur länge som helst även om alla tre jobb är roliga. Att alltid skriva på loven, att aldrig vara helt ledig utan ständigt ha deadlinepress = så tröttsamt. Det är definitivt inte ett bra tecken om man kommer hem från jobbet och ser a-lagarna som sitter på bänken där i centrum och man tänker ”åååh, dom är ju iallafall lediga” med stor avund.
Det senaste sommarlovet var det första på minst sex år där jag inte började på en ny bok vid midsommar och kände stressen att få ihop 60-70 sidor innan augusti. Jag var ledig och skrev ingenting (utom bokhora) på en hel månad. Skitlyxigt.

När jag fick tjänstledigt så sa typ alla jag känner ”men du kommer ju inte att gå tillbaka till skolan?!”. Men jag vet faktiskt inte. Vi får se. Jag har inte alls bestämt mig än, för även om det är en allmän drömtillvaro att skriva på heltid så är det ju inte givet att det passar alla? Det känns lite mer komplext än att bara skeppa allt det tidigare överbord.

En till aspekt av det här är såklart att jag skriver det i december. Det är mörkt och kallt, jag är trött och jag vill ha julledigt. Men ändå, vi får se hur det blir i fortsättningen.

30 november, 2012

En halv enkät om fiktiva karaktärer

Filed under: Ego,Misc — Johanna @ 11:28

Låt mig bara prokrastrinera lite i skrivandet, okej?

Jag hittade en sån rolig lista om fiktiva karaktärer hos Linda O och tänkte på ett högst ego och självcentrerat sätt svara på några frågor ur den genom att bara välja från mitt eget digra persongalleri med låtsaskompisar.

Vilken karaktär skulle du kunna bli vän med?

Hela bunten, obviously. Men jag skulle väl ha lättare att bli kompis med vissa. Tycker tex syskonparet Erik (SSAH) och Line (SOJF) är himla bra, och de har ju båda fått bli kompisroller. Sen gillar jag Sara (VH) och Mattias (VH).
Men helst allihop. Det är alltid ångest att välja ut några. Adi tex, ska inte han med? Och John? Va?! Och Agnes och Liv då, de tjejerna? Jooo! Och sen lilla Elsie i ”Som om jag frågat”, hon är ju så gullig hon med.
Samma svåra urval med alla vuxna… Det korta svaret blir: hela bunten, alltså.

Det är lördag och du har inga planer för kvällen. Vilken karaktär ringer du och vad gör ni?

Om vi tänker att jag är vuxen, som jag ju ÄR, så blir det Jack från ”En liten chock”. Lätt. Vi går ut och äter något. Sen börjar vi prata böcker och NY och sånt roligt.

Om vi låtsas att jag är under 20, så blir det kanske Gustav från samma bok. Eller Line och Erik igen. Eller Mattias och Arash! Jag tror att vi ser en film. Line gör Bechdel-testet på den.
Om det är en kväll med Erik så blir det UTGÅNG med svettig DANS och sen blir det skrov på Max innan vi tar sista nattbussen hem. Fan, vad kul!

Du ska starta en bokcirkel. Vilka fyra karaktärer bjuder du in och vilken bok diskuterar ni?

Åh, easypeasy! Gustav från ”En liten chock”, Agnes från ”Tänk om det där är jag”, Daniel från ”Min typ brorsa” och Line från ”Som om jag frågat”. Vi läser… ”The fault in our stars” såklart, för hur passande är inte det?! Och alla kommer att älska den boken, för det gör man ju. (”Man” är jag. Och alla andra som inte har dålig smak.)

Gör en resa tillsammans med en fiktiv person. Vart skulle du resa och med vem?

Alltså, jag vill ju alltid alltid resa till New York, så det blir dit med Jack.

Du har problem som du skulle vilja diskutera. Vilken karaktär pratar du med?

Mmm, Hanna från ”Saker som aldrig händer” och ”Välkommen hem”, tror jag.

Och som avslutning har vi den här godingen: Om du fick gifta dig med en fiktiv person, vem skulle det då vara?

Jaaa, shit, vem väljer man?

8 november, 2012

Mer intressant 3: svårigheter som författare, skribent, föreläsare

Filed under: Ego — Johanna @ 06:52

Från Annie: ”Hur du tacklar svårigheter du stöter på i din vardag som författare, skribent och föreläsare.” Och med detta förtydligande: ”Jag tänkte närmast på rollen. Det är ju inte alldeles lätt. Konkurrensen är tuff och omvärlden full av skeptiker. Möter du dem? Hur möter du dem?”

Svar: Eeeh…jaha?
Möter jag skeptiker? Ja, självklart. Litteraturkritiker, bokbloggare, andra som läst och tyckt om mina böcker.
Hur möter jag dem? Det är ju ofrånkomligt att en del inte alls gillar böckerna, eller gillar dem halvt om halvt bara. Precis som det är med allt som jag läser, ser på, lyssnar på, äter, med mera. Det är ju bara en naturlig del livet att alla har olika smak. Och är man en vuxen människa vore det väl hemskt om man gick omkring med andra föreställningar. Så jag vet inte om jag tänkt så mycket på hur jag ska möta såna som inte älskar det jag gör, annat än att förstå att de finns. Såna möter ju ALLA oavsett vad man har för yrke eller vad man gör.
(Men ganska mycket lättare att tex åka på en bokmässa och inte ha utgångspunkten att jag är guds gåva till litteraturen som alla ska känna till och känna igen och som alla ska älska. Man blir ju så lätt besviken när det inte blir så sen.)

Huvudsaken är att jag själv har gjort ett bra arbete. Jag skulle ha mycket svårare att få kritik för att jag var slarvig, oförberedd eller hafsig i något än att någon inte älskade böckerna. Är en duktig flicka och en kvinnlig lärare ju. Jag knallar tex inte bara upp på en scen och tänker att det löser sig, det här går säkert bra, om jag ska föreläsa / framträda. Jag har ju förberett mig.
Och böckerna, ja, de tar ju ett bra tag att skriva. Jag rafsar inte igenom dem.
Men sen finns det inga garantier. En del älskar vampyrer, tycker att jag är asjobbig eller tråkig. Okejdå. Andra tycker inte det. Okejdå.

Min policy är väl alltså: göra så gott jag kan, och sen försöka acceptera att det ändå kommer att mötas på olika sätt och att det är utom min kontroll. Oftast går det rätt bra, men ibland blir jag givetvis avundsjuk på andra som är mer lyckade på olika sätt. Också helt naturligt i ett liv. Bara inte avundsjukan tar över, och om man går omkring i ett tillstånd som det jag beskrev lite ovan – alla borde känna till mig och älska min konst – är det nog lätt att bli jäkligt bitter över utebliven dyrkan. Jag lever bara i ett väldigt milt sånt tillstånd. Jag blir jätteglad när folk älskar mina böcker och tänker ”åh, vilka trevliga och fina människor ni är!”, men jag ser det inte som hela Sveriges skyldighet att göra det.

Var det svar på den här frågan?

18 september, 2012

Jaha, jag ska också vara med på bilden?!

Filed under: Ego,Livet — Johanna @ 20:23

Nu ska jag berätta en sann historia från förra bokmässan.

Jag hade stött på en kompis i trängseln på mässgolvet. Vi stod lutade mot ett räcke och pratade. Några ungdomar kommer fram och frågar om dom får fota.
Jag: Ja, självklart, vi kan flytta på oss.
För jag trodde att dom ville fota miljön och trängseln. Det är ju ett av dom vanligaste fotona på bokmässan.
Ungdomarna: Eeeh…
Min kompis: Eeeh….
Jag: Oj! Jaha. Jamenvisst!

Dom ville ta ett kort på MIG. Tillsammans MED mig. Herregud, det fattade ju inte jag! Jag har blivit fotad förut, men då är det alltid i samband med något framträdande. Det där var första gången som jag haffades på golvet. Lite ovan. Man är inte så igenkänd som b&u-författare. Inga bilder av oss i böckerna, och inte lika mycket press och intervjuer som vuxenförfattare. De gånger jag blir spontant igenkänd är det 95% som känner igen mig som bokhora, och inte som författare.

Men det är väldigt roligt när läsare kommer fram, så sensmoralen är: gör gärna det! Om ni vill ta foton behöver jag fem sekunders betänketid först, men sen går det bara bra.

« Föregående sidaNästa sida »

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.