Nu, nästan

Man skeppar iväg sina manuskommentarer till redaktören. Sen storstädar man. Och stortvättar. Och ser på Babel. Inväntar den sista pdf-versionen av manuset som ska komma imorgon kväll för en allra sista genomläsning. Oh joy. JAG ÄR SÅ LESS PÅ DET.

Sara Stridsberg i Babel. Kommer aldrig kunna uttrycka mig om mitt skrivande och skapande som hon gör. Är lite… inte rädd för, men respektfull, inför henne. Typ jag skriver bara någon rolig liten historia jag hittar på i farten, på stulna stunder. Hon skriver och tänker och värker fram en historia med ett syfte att visa det och det under en lång process. Det blir så stort hennes skrivande.
En liten skillnad mellan oss.
En likhet är att vi båda har sparat ut håret. Hon hade ju tidigare också kort, och hade alltid så jäkla bra hair days när det var dags att ta pressbilder till nya höstkatalogen.
Men nuförtiden kör vi långt.

Annons

Ett sånt fokus

Tre timmar på ett bibliotek där jag inte har uppkoppling och där mobilen ligger inlåst i förvaringsskåp. Det är tre timmars total koncentration med noggrann och långsam genomläsning + fixande av hela ”Kanske ihop”-manuset. Nu ska jag vila lite och sen börja på en vända till med det. Senast måndag ska jag vara färdig.

Ersboda handelsplats t/r med 2:ans buss

Jag var i Umeå några dagar för ett par veckor sen, och förutom att scouta hus till karaktärer i vanlig ordning så åkte jag även buss för Majkens skull. I fortsättningen på ”Lite ihop” som heter ”Kanske ihop”, så ingår det en slumpartad bussresa. Hade ju givetvis bara kunnat kolla linjekartor på nätet, men när jag ändå var i stan passade det så bra att åka på riktigt. Hoppade på 2:an för att den kom först, och sen åkte jag till ändstoppet Ersboda handelsplats.
Coop forum, Systemet, H&M, ja, sånt typiskt köpcentrum utanför stan-ställe.

Stannade där i 15 min och antecknade lite innan jag hoppade på bussen tillbaka. Satt och tittade väldigt koncentrerat på allt vi körde förbi. Tycker alltid såna här resor är väldigt inspirerande. Man upptäcker så mycket man aldrig sett om man bara kollat linjekartor, foton på nätet eller så.

Snart dyker delar av det upp i en bok nära dig.

Textsamtalsentusiasmen

Idag hade jag textmöte med min förläggare om ”Lite ihop 2”, som ju egentligen ska heta ”Kanske ihop”. 2.5 timmars prat (fast i början pratade vi rätt länge om allt möjligt annat), och sen gick jag därifrån med stor omskrivningslust och inspiration. Nu har jag drygt en månad på mig att fixa version 2, och om jag får in allt som vi diskuterade så blir den verkligen svinbra. Gullig, rolig, pirrig, fin!

Beskrev dynamiken i en scen så här: Tessan är Beyoncé i hissen, och Belinda är Solange och Majken är Jay-Z.

Den 22 okt ska den komma ut. In shallah!

Det ena bra efter det andra

Var på Spotify-kontoret idag och spelade in en reklamsnutt för Sigtuna litteraturfestival i augusti.
Jorå.

Egentligen tycker jag så här om det: skitcoolt!!

Spotify-kontoret var precis som jag föreställde mig (tänk Google-kontoret). Lekfullt, kreativt, speciellt, lyxigt. Jag såg tex ett anslag på en anslagstavla om att det var yoga idag kl 12.15. Skulle älska ett jobb som köpte in träning åt sina anställda. De hade också after work varje fredag med liveband uppe i restaurangen där det fanns scen och sånt.
Och vi spelade in våra reklamsnuttar i en riktig studio. Sångbås och tutti. Eventuellt var studion flytande. Yeah.

Innan det var jag i en annan skitfin studio, fast mer förväntad eftersom den är på Munck produktionsbolag som gör Läsambassadörspoddarna. Jag pratade med Jan Gradvall, och det avsnittet kommer i början av juli. Tror det blev bra. Min producent var åtminstone skitnöjd med det. (Och har man inte lyssnat på poddavsnitt 1-3 än så finns de här.)

Så den här frilansdagen? Lyxig. Inte minst eftersom jag dessutom käkade god lunch på Non Solo Bar (tyvärr ingen Norén-spotting) och sen åkte hem och läste ut en roman av Anna Schulze. Kvinnan är så ini… bra.
Och imorgon ska jag ha ett mycket efterlängtat textsamtal med Erik om Majken-boken. Är så redo för skrivomgång nummer 2!

Terminens lärdom på Korfu

Greetings from Corfu!
Eller just nu från Stockholm för jag kom hem inatt. Men jag har varit en vecka på Korfu.

Lärdom av det: om man har jobbat jättemycket och känner sig urlakad på alla sätt och vis är det inte helt lätt att sen koppla på kreativiteten på full fart bara för att man har en vecka kvar att avsluta första utkastet till en bok. Ännu svårare är det om man passar på att bli förkyld också.

Så att… Skrivandet gick väl sådär. Jag har lämnat in manus till ”Kanske ihop”, men de sista kapitlena orkade jag bara inte skriva ut ordentligt. Skrev skisser. Mejlade klabbet till Erik med ”det här är vad jag orkar just nu, jag KAN INTE pressa ur mig något mer fullständigt, behöver tänka på ingenting i typ 2 veckor så får jag tillbaka lite fantasi”. Tack och lov godtog han det. Fast vad skulle han göra? Jag brukar ju inte köra dramaqueen-stilen och skjuta upp mina deadlines hur som helst. Jag är alltid så jäkla plikttrogen. Hence tackar ja till alla föreläsningsförfrågningar och flänger runt som ett jehu. Det ska jag inte göra lika mycket till hösten.

Är det okej om jag känner mig lite sliten nu?

Önskelista för tillfället:

1) avsluta boken (Lite ihop 2). Det brinner i knutarna. Igår var läget ”kommer det här att gå?”.
2) få sommarlov. Och iofs redigera boken, men ändå, ha sommarlov.

Har rest som en galning kors och tvärs i landet den här terminen, både läsambassadörat och författarpratat. Det är en handfull resor kvar innan terminen är färdig och nu känner jag mig rätt sliten. Det är skitkul att vara läsambassadör, och en ära att ha blivit utvald, men jobbet innebär verkligen mycket resande. I de flesta fall med övernattning. Och då må det vara hur kul som helst men det går inte att förneka att det är mer enerigkrävande att ha resnätter än ett jobb som man enkelt tar sig till med sitt SL-kort och kommer hem i normal tid på eftermiddagen.
Just nu längtar jag efter att inte behöva förflytta mig så mycket alls.
Och ja, att den där boken ska bli klar.

Säg ett helt vanligt jobb?

Något som en man 40-45 år kan ha*, kontorsjobb, och han bor i Umeå? Det ska inte vara något konstnärligt tjafs, utan ett vanligt arbete.
Min yrkesfantasi är på semester!

*Ivans pappa

2 bra saker igår

1. Skrev på ”Lite ihop 2” som ska heta ”Kanske ihop”. 3 nya sidor! Inte illa pinkat efter ett uppehåll på flera veckor, då brukar det alltid vara skittrögt att komma igång. Så himla kul att ha en arbetsdag som ägnades åt skrivande, det kändes helt exotiskt.
Nu längtar jag efter det här: en kopp kaffe och en cigg på förstubron till ett litet hus på landet där jag bara sitter och skriver.
OBS, dricker inte kaffe, har aldrig rökt, tänker inte börja, har ingen stugsemester inplanerad, men ni fattar? Lugn och ro och ostört skrivande. DRÖM!

Kul grej var att min förläggare Erik ringde igår på fm, exakt den minut som jag skulle plocka fram datorn och sätta igång. Vi bestämde titel och snackade om omslag.

2. Efter mina 3 sidor ny text åkte jag in till Kulturhuset och lyssnade på en debatt om feminism och klass med bla Gudrun Schyman. Intressant, och Schyman var så himla bra retoriskt. Hon beskrev den feminiserade underklassen som går ut till en fattigpension och jag fick tusan lust att grina. När hände det senast jag hörde på en politiker? Let me tell you. Det var Hillary Clintons tal vid förrförra demokratiska partikonventet när hon och Obama slogs om att bli partikandidat. Hon höll ett helt lysande tal, och om jag minns rätt var catchphrasen ”we keep on going”. Gåshud!! (Finns på youtube. Mycket värt att kolla upp.)

Okej, nu ska jag betala räkningar.

Ännu mer om Littfest och Umeå och…

En grej jag gillar med Littfest i Umeå är att den är på ett relativt litet utrymme, Folkets hus, och att man stöter in i varandra flera gånger – det här gör att man kan få kommentarer och frågor om sina föredrag hela tiden. (Man är jag såklart.) I Göteborg är det mest så att man river av sitt prat, några kanske kommer fram efteråt men sen är det slut på publikreaktioner för det är SÅ mycket folk på plats. I Umeå, not as much. (Även om Littfest var fullsatt i år, men ni fattar.)

Jag pratade på en biblokonferens i onsdags på ett ställe utanför Umeå, Holmsund, och sen träffade jag några av de deltagarna under Littfesten. Andra i Littfest-publiken som lyssnat på mig under torsdagen kom fram senare den dagen eller på fredag. Sånt är så himla trevligt! Som föreläsare får man ju ett hum om publiken är med eller inte under tiden man pratar, men det är ändå väldigt VÄLDIGT trevligt om folk har frågor eller synpunkter efteråt. I sociala medier hittar man ju ibland en del reaktioner efteråt, men irl-möten = himla roligt!

Jag gillade verkligen alla tre programpunkter jag hade under torsdag, men det roligaste var nog min första egna där jag pratade om läsning och hur den har påverkat mitt eget författande. Så bra ämne. Rubriken var rätt öppen, Konsten att läsa, och jag valde att köra lite läsambassadörsstuk och mycket författande. Berättade om tex ”Välkommen hem” plus ”Jellicoe Road”, och ”Tänk om det där är jag” plus ”Prep”, som illustration på hur jag jobbar. Inspireras och utmanas. Hade lätt kunnat hålla på i en och en halv timme om detta kära ämne!

På fredagsförmiddagen hade jag tänkt åka till Tomtebo och insupa atmosfär i brist på reell skrivtid. Hålla texten levande ändå. Med kameran i högsta hugg. Tyvärr var det storm. Svinkallt och jätteblåsigt. Min Tomtebo-promenad blev väldigt kort. Tog en bild på Ivans hus iaf!

Sen lyssnade jag på några prat på Littfesten, åt en normalt fnissig lunch med Magnus. Jag såg en väldigt stylish Suzanne Brögger i hotellobbyn (förebild som stilikon!), och en lika stylish fast inte alls i min stil Oksanen. Hon är bara inte min stil, denna Oksanen. Inte på något sätt verkar det som.
Och sen flög jag hem på kvällen. Slut som artist.

Och apropå Majken och ”Lite ihop”, hittade en rec av en tjej som inte brukar gilla mina böcker men hon tokgillar ”Lite ihop”. Jag avslutar med den egokicken.