Några dagar i Oslo

Bladen brinner, alltså Lisa och jag, åkte till Oslo och intervjuade olika människor för ett kommande Norge-special av podden.

Andra saker vi gjorde:
Frös som tusan för det var svinkallt. Hade på mig ungefär alla kläder i hela packningen, men gud så kallt ändå.
Balanserade runt på de isiga trottoarerna. Drabbades av svår träningsvärk och stela ben pga detta usla underlag.
Bockade av Grunerlökka, Litteraturhuset, Vigelandsparken (den är ju så fin!), och Skam-sightseeing med Bislett kebab och Hartvig Nissen-skolan (vi såg inga skådisar).
Handlade ett par böcker och spanade runt i största allmänhet. (Mina Majken-böcker fanns både på stora Norli-butiken och på Tronsmo bokhandel, yeay.)
Åt dyr vanlig mat, men hej, det är ju Norge.
Pratade oss runt alla dessa ställen och diskuterade ditt och datt och stort och smått. As usual.

Som två helt uttröttade människor, se punkten med uselt väglag och träningsvärk, masade vi oss sen med våra sista krafter till stationen igår eftermiddag. Det kändes verkligen som om vi varit på en krävande expedition och inte bara knallat runt i en stad. Sååå underbart att äntligen få sätta sig på ett tåg då.

Idag har jag njutit av att göra yoga för att sträcka ut alla muskler igen, storligen uppskattat värmen i mitt eget hem och den mildare temperaturen här i Stockholm, samt lagat ugnspannkaka med äppelskivor. Som av en händelse råkar det ju vara en väldigt billig maträtt. Jag tror det är en rätt normal reaktion när man som svensk kommer hem från Norge? Nu ska jag äta hårdbröd och gröt i en månad, typ. Men trots det, kul med en Oslo-tur! Lärde mig bara att om möjligt undvika vintern och istället satsa på besök där under vår och sommar.

Annons

God jul från Författarfonden

Jag och 168 andra upphovspersoner fick en härlig julklapp från Författarfonden igår. Eller mer korrekt, vi fick ett stipendium.
Författarfonden delar ut såna två gånger per år. Deras pengar kommer från biblioteksersättningen, för en del av den går direkt till upphovspersonerna och en del till fonden. Sen pytsar fonden ut olika långa stipendier som alla kan söka.
Jag har tidigare fått två ettåriga stipendier (det finns ett mindre och ett större ettårigt), och nu fick jag ett tvåårigt. Väldigt VÄLDIGT skönt. Två års arbetsro ju i och med den ekonomiska grundbulten. Firade med att köpa det godaste Earl Grey-teet från Bönor&Blad.
Ja, det är sant, jag köpte te.
Inte en flaska bubbel.
Men jag är ju beroende av te och just det där Earl Grey:et (det heter Top Majestic, ni hör ju) är så himla gott och rätt dyrt, så det fick bli det. Skål och tack Författarfonden!

Stipendier, bokmässeprepp, boksläpp, div

Titta vad fint det är i närheten av där jag bor. Satt här på en bänk igår och funderade och spanade på eventuell miljö till en kommande bok. Vi får se. Har inte börjat skriva seriöst på något nytt än, utan liksom väntat in släppet av ”Karta för förälskade och andra vilsna” som sker nästa vecka. Iiiih! (Fick höra igår om en jättefin BTJ-recension. Tur, tur, tur.)

Annat jag gör: söker stipendier. Det är den tiden på året nu. Olika sorters arbets- och författarstipendier. Man vet aldrig hur det går. (Fast oftast går det inte alls när det gäller just stipendier, men hej, hoppet är det sista som överger en, osv.)

Jag håller även på att preppa för bokmässan i Göteborg nästa vecka. Tippar att jag kommer vara helt slut som artist efter årets maffiga sejour.

Vi drar igång Bladen brinner nästa vecka också. Första höstavsnittet släpps på torsdag! Bokcirkel med kulturministern.

Med spenderbyxorna på i Mora

Visst älskar man uttrycket spenderbyxorna?
Oavsett känsla för det, de byxorna är på nu! I de flesta fall när jag är på författarbesök är det bara för en dag och då hinner jag med typ en fika innan tåget går tillbaka hem. Men nu har jag varit i Mora ett par dagar och plötsligt har jag stött näringslivet här riktigt rejält:
2 fikor
2 middagar
1 sprillans ny Harry Hole-bok för kunde inte hålla mig!
1 pack sockar pga hade visst fula / olika långa med mig, och det gick ju inte
2 besök på simhallen, så jäkla skönt efter skoldagarna

Har också fått höra om en dialektal variant på namnet Erik, nämligen Jerk. De som heter Erik brukar även kallas Jerk som ett smeknamn. Iallafall av äldre släktingar här i Dalarna. Tyckte det var så himla fint? Att det är ett helt nytt namn ju. Och plötsligt fattade jag att en viktig bikaraktär jag tänkt på skitlänge fast aldrig kommit på det rätta namnet till, han ska nu heta Erik med släktingsmeknamn Jerk. Det var som att det öppnade upp massor till den här boken som jag börjat skriva på för ett rätt bra tag sen, men inte kommit så långt i. (Den är en vuxen. Min ångest.) Skitnöjd med den insikten.

Och om man nu tänker: fast du har ju använt namnet Erik förr, hur kan det vara så nytt?, så är svaret: ja, men herregud, då visste jag ju ingenting om Dalarna och hur de tänker här! Det förändrade ju ALLT.

Igår såg jag Rebecka Martinsson-serien på tv4 förresten apropå lokala grejer. Hundpolisen Krister var med, och han har en proteshand. That’s it? Så besviken faktiskt.

En präst? En präst!

Jag har börjat jobba den här veckan. Det är ett deltidsarbete, jag är skrivlärare för vuxna på en heltidsutbildning så det kombinerar två saker jag gillar: vara lärare + prataa skriv. Men ändå, ett fast jobb MED heldagsarbetstider. Ojojoj. Hade glömt hur snabbt kvällarna går när man kommer hem. Hur trött man blir när man inte kan ta en påfyllningspromenad eller en liten paus mitt i allt. Antar (och hoppas!) att detta kommer att ge med sig lite framöver för det är ju alltid extra ansträngande på ett nytt jobb. Men ändå, ett jobb. Jag känner mig ganska ovan.

Hursomhelst, imorgon ska jag orka en rolig sak efter jobbet; intervjua min granne för hen är blivande präst och jag kom på häromveckan att en person i min nästa bok ska jobba som det. Jag vet så lite om det arbetet, kyrkorutiner, att vara kristen, osv, men just för att min granne ska bli det och vi har pratat lite om hens praktik under sommaren kanske det har puttrat på i bakhuvudet. Ju mer jag tänker på det, desto bättre är det. Klart X ska vara präst! Genious. Första alternativet var läkare. Hur tänkte jag?! Skoja. Det var också bra, men präst är sjuuuu resor bättre. Blir helt uppspelt varje gång jag tänker på det. Det passar så bra in i bokens konflikter och med huvudpersonen och allting.

Nu är klockan 19.30. Får man gå och lägga sig?

6 juni och arbetslinjen

Jag firar nationaldag med att helga arbetslinjen och skriva på min kommande ungdomsbok. Sitter just nu på ett hotell inne i stan (stor fäbless för att jobba på hotell, i deras lounger) men ska nog snart åka hem igen för lunch och boktänkande. Hade samma procedur igår, så imorse vaknade jag vid 05 med bokidéer. Mysigt. Ärligt, jag tycker det. Det är bra när man är inne i ett sånt kreativt spinn och hjärnan puttrar på.
Hade först planerat att jag skulle vara klar med första versionen av den här boken till midsommar, men det kommer INTE att hända pga Bladen brinner-arbete och diverse annat. Den kommer att bli första versions-klar under sommaren istället och det går också bra. Det är boksläpp våren 2017, så det är ingen panik.

Igårkväll såg jag på teve* för det var Maria Bloms film ”Hallå hallå”. Gillar alltid hennes filmer. Tycker ofta de är så himla fint vardagliga, och det menar jag alltså som en komplimang. De är som livet är, och Ann Petrén är ju ofta med, och igår dessutom flera skådisar jag sällan eller aldrig har sett förut. Handling: en nyligen separerad 40+ undersköterska i Falun som behövde komma loss efter skilsmässan. Man fick både skratta och gråta lite. Jag önskar mig fler Maria Blom-filmer.

Det är 10 dagar kvar på vår Bladen brinner-kickstarter. Vi har nått 129 900 kr nu.

* Det låter som att det är en happening att jag ser på teve, och sista tiden har det nog nästan varit det. Läser ju böcker istället, ni vet. Ha!

Kickstartern för Bladen brinner är igång!

Gud så spännande nu för kickstartern är igååång! Alla som vill får stötta med valfri summa så att vår barn&ungdomslittertur-podd Bladen brinner blir av. På en månad hoppas vi samla ihop 60 000 kr.
I utbyte för sitt bidrag får man tex turkos tygpåse, sitt namn i en av våra böcker, komma på releasefesten, eller lite andra grejer. Och givetvis stor tacksamhet!
Läs mer om allt här och stötta, snälla, snälla, gör det, gör det, tack tack!!!

”Litt sammen” ute i Norge nu

 Nu ska ”Lite ihop” komma ut i Norge, och då blir den ”Litt sammen” och får ett helt nytt omslag. Tecknat. I en annan stil. Jepp.

Jag har ju en särskild känsla för Norge, en extremt god sådan!, så hoppas det kommer lite läsarreaktioner och kanske recensioner med framöver.

Mitt nästa mål är att bli inbjuden till litteraturfestivalen i Lillehammer, skulle ÄLSKA det. Kanske om något år?

Förresten, bokrea!

På de två stora nätbokhandlarna kan man från imorgon köpa ”Saker som aldrig händer” och ”Välkommen hem” i pocket för 25-29 kronor styck. Det är ett fynd!

Om ni till exempel har läst min blogg i flera år, men inte läst någon bok av mig än, kanske händer det nu?
Eller om ni bor i Luleå, och vill läsa något som utspelar sig i den staden? Voìla!
BARA 25 kr!

Författarnas Lars Winnerbäck, c’est moi?

Jag såg ungefär 10 min på Skavlan i fredags och det råkade bli då Lars Winnerbäck intervjuades. Eller snarare trackades för att han jobbar så lite. Han hade inte gjort något på två år utom en enda spelning. Nu har han börjat skriva låtar igen. Mycket märkligt beteende enligt Skavlan, all denna ledighet.
Jag tänkte bara: Winnerbäck har pengar, låt honom slappa om han vill?

Just nu känner jag mig lite som honom. Har mest lust att ta det lugnt och inte göra något ansträngande. Jag har föreläsningar och krönikor, så jag jobbar och pengar kommer ju in i höst, men det är ändå tanken att jag utöver det ska skriva på min nya bok. Det svåraste jobbet, och det har varit lite trögt med det senaste veckan bara. Borde ha skrivit som en tok, har mest varit seg och oproduktiv. (Det är lättare och mindre mentalt ansträngande att hålla en föreläsning än att börja skriva en ny bok, ja.)
Grejen är ju att jag skulle kunna fortsätta så här länge. Om man inte har en deadline eller ett kontrakt (den här boken är så pass ny att inget sånt finns än), kan man flyta iväg och såsa runt hur man vill. Det är bara att svara lite vagt ”jag skriver på ett nytt projekt” när folk frågar vad man håller på med.
Slutgräns: när bankkontot börjar vara tömt.

Men! Nu vill jag ju faktiskt skriva. Jag har en ny bokidé. Jag vill inte bara slacka på i evigheters evighet framåt. Tippar att jag kommer att ta mig samman inom en snar framtid.

Kolla förresten här, ”Jan Svensson” är med i Kulturrådets New Swedish Books. Varje vår och höst väljer de ut några titlar som presenteras på engelska. I höstens barn & ung är både jag och Lisa med, ”Jan Svensson” och ”Djupa Ro”. Våra Lissabon-böcker.