En skolklass där jag författarpratade idag uppmärksammade mig på att jag har mycket lasagne i mina böcker. I ”Saker som aldrig händer” är det veggolasagne och vanlig. I ”Tänk om det där är jag” är det vanlig. Kanske finns på något mer ställe också.
Hoppsan.
To do: kör en sök och ersätt i nya manuset.
Hur känner vi för… mmm… ugnsstekt kyckling och ris? Köttfärssås? Lax i ugn?
Jag behöver en ny signaturrätt.
En grej jag gillar med Littfest i Umeå är att den är på ett relativt litet utrymme, Folkets hus, och att man stöter in i varandra flera gånger – det här gör att man kan få kommentarer och frågor om sina föredrag hela tiden. (Man är jag såklart.) I Göteborg är det mest så att man river av sitt prat, några kanske kommer fram efteråt men sen är det slut på publikreaktioner för det är SÅ mycket folk på plats. I Umeå, not as much. (Även om Littfest var fullsatt i år, men ni fattar.)
Jag pratade på en biblokonferens i onsdags på ett ställe utanför Umeå, Holmsund, och sen träffade jag några av de deltagarna under Littfesten. Andra i Littfest-publiken som lyssnat på mig under torsdagen kom fram senare den dagen eller på fredag. Sånt är så himla trevligt! Som föreläsare får man ju ett hum om publiken är med eller inte under tiden man pratar, men det är ändå väldigt VÄLDIGT trevligt om folk har frågor eller synpunkter efteråt. I sociala medier hittar man ju ibland en del reaktioner efteråt, men irl-möten = himla roligt!
Jag gillade verkligen alla tre programpunkter jag hade under torsdag, men det roligaste var nog min första egna där jag pratade om läsning och hur den har påverkat mitt eget författande. Så bra ämne. Rubriken var rätt öppen, Konsten att läsa, och jag valde att köra lite läsambassadörsstuk och mycket författande. Berättade om tex ”Välkommen hem” plus ”Jellicoe Road”, och ”Tänk om det där är jag” plus ”Prep”, som illustration på hur jag jobbar. Inspireras och utmanas. Hade lätt kunnat hålla på i en och en halv timme om detta kära ämne!
På fredagsförmiddagen hade jag tänkt åka till Tomtebo och insupa atmosfär i brist på reell skrivtid. Hålla texten levande ändå. Med kameran i högsta hugg. Tyvärr var det storm. Svinkallt och jätteblåsigt. Min Tomtebo-promenad blev väldigt kort. Tog en bild på Ivans hus iaf!
Sen lyssnade jag på några prat på Littfesten, åt en normalt fnissig lunch med Magnus. Jag såg en väldigt stylish Suzanne Brögger i hotellobbyn (förebild som stilikon!), och en lika stylish fast inte alls i min stil Oksanen. Hon är bara inte min stil, denna Oksanen. Inte på något sätt verkar det som.
Och sen flög jag hem på kvällen. Slut som artist.
Och apropå Majken och ”Lite ihop”, hittade en rec av en tjej som inte brukar gilla mina böcker men hon tokgillar ”Lite ihop”. Jag avslutar med den egokicken.
Man kanske vill läsa något om kärlek idag? Fyra tips, alla råkar vara skrivna av mig. Tycker alla mina böcker alltid handlar om kärlek, men de här är de mest traditionella om att bli kär. Typ.
”Lite ihop”, för ålder 9-12. En twist på ”Can’t buy me love”, om Majken som går i 6:an och är less på att hennes bästis plötsligt blivit så killfixerad. Enter Ivan och en smart plan. Och Ivan, honom gillar man direkt.
”Vi måste sluta ses på det här sättet”. Åååh, jag älskar Hanna och Jens och deras snack och humor och pirr! Så himla kul också att få skriva om två lite äldre, Hanna är 18 och Jens är 24. (Även kul att få skriva om en jätteung, för Rut är 2.5.)
”Tänk om det där är jag”. Här har vi tex en kille som ser hela ”Pride and Prejudice”-BBC-versionen med Colin Firth. Den är sex timmar lång. Det tycker jag är en fin och romantisk gest.
”Välkommen hem”. Två av mina bästa killar, Adrian och Mattias? (Nej, tycker ju alla är bäst.) Iallafall, den här har också pirr och humor, och jujutsu, och jogging, och Svartöstan, och snygga glasögon. Och love love love! Jag gillar ”Välkommen hem” så himla mycket.
Häftigt! Roligt! Smickrande! De första sidorna i den boken var tydligen med i årets prov för åk 9. Och jag skulle såklart äääälska att få ett ex av det provet. Är det någon som kan smuggla ut ett? Det kan också vara en kopia! Vill så gärna se uppgifterna på den.
Vilken milstolpe!
I veckan kom beskedet om 2011 års författarersättning från biblioteken. Antal lån av ens böcker genererar en viss ersättning, och den betalas ut en gång per år. För en del är ju de här summorna väldigt stora. För andra, tex mig, inte direkt i hundratusenkronorsklassen. Men men. Jag får mer och mer för varje år, så det går i rätt riktning.
I samband med det här släpps också statistik över den totala utlåningen i hela Sverige, en 200-topplista.
Nej, jag är inte med. Men det får bli ett långsiktigt mål nu, att kvala in på den.
Ett väldigt bra trick är att skriva böcker för yngre barn. Solklar ledare är Martin Widmark. Det är vuxen och b&u blandat på listan, men b&u dominerar. På plats 27 kommer den första vuxenförfattaren (tror jag) och det är Nora Roberts. Hon skriver ju inte deckare, men såna är också bra. Många vuxen-deckarförfattare med. Ja, och bland b&u är det ju flera som skriver deckarserier. Synd att jag själv aldrig kommer på brottsintriger…
Om man tänker på det här som en femårsplan så har jag två val.
1) Komma på några brott. Känna peppen att tänka på dessa brott i minst ett år = tiden det tar att skriva en bok.
2) Få fler människor att inse det superfina med realistiska romaner om vanliga människor och deras relationer. Sånt som vi alla kan känna igen oss i. För tack och lov är det ju inte så många av oss som dräper människor. Nej, just det!
Man kan läsa mer samt kolla listan här.
Vad gäller mina egna titlar så är ”Tänk om det där är jag” och ”Min typ brorsa” mest poppis av de då under 2011 5 böckerna på biblioteken. (Nu 2012 är det ju 6 st.)
Spännande statistik, va? Jag förstår att ni har undrat!
När man letar böcker i bibliotekens katalog får man ju flera ämnesord längst ner på bokbeskrivningen. Som en miniminisammanfattning, icke-kronologisk, bara staplade teman.
Så här för ”Som om jag frågat” tex:
pojkar, föräldrar, far och son, växelvis boende, grannar, fotboll, vänskap, ungdomsböcker
Och för ”Tänk om det där är jag” är det:
Sverige, Västerbotten, Umeå, flytta, skolan, gymnasieskolan, identitet, självförtoende, chatt, vara annorlunda, olycklig kärlek, kärlek, ungdomsböcker
Chatt??
Och varför är inte Sverige, Norrbotten, Luleå med på ”Som om jag frågat” i såna fall? Och tänk att kärlek inte är med på den. Det är ju olika kärlekar som ligger till grund för allt och har fuckat upp hela livet för John.
Men jaja. Det är väl en definitionsfråga.
Det här funderade jag på imorse när jag var och simmade. Min 6:a som jag håller på att skriva nu, det är absolut inte en ”Välkommen hem 2”. Det är en ANNAN bok. En kille är huvudperson, han går på högstadiet, det är inget jättefokus på kärlek och hans relationer utan på lite annat blandat. Så alla som gillade VH och hoppas på något liknande, sorry. Det blir inte riktigt den stilen i 6:an.
De två böcker som jag fått mest och bäst respons på från läsarna är ”Tänk om det där är jag” och ”Välkommen hem”. (Ja, och så ”Min typ brorsa” som är min skolbok.) Båda handlar om tjejer, och i båda är det kärlekshistorier. I synnerhet nu efter VH, borde jag inte bara liksom trumma på i det spåret? Det gick ju skitbra, nu kör vi.
Njaa. För sen är det det här att boken ska skrivas, och det tar ett år, och jag ska skriva den, och då måste jag verkligen gilla för annars orkar jag aldrig. Av den anledningen: variation. Och det är nog av just den anledningen det har blivit varannan kille / varannan tjej.
Killarna är alltid mer nervösa för mig. Mycket mer osäkra kort. Jag var givetvis nervös när VH kom ut i somras, men inte supersupernervös. Jag visste att folk skulle gilla den. (Läs mig rätt här, det ska inte låta helt cocky, men jag visste att den passade min läsargrupp.) Däremot när ”Saker som aldrig händer” kom ut förrförra året? Nervöööös. För att det inte är en kärlekshistoria på det klassiska sättet, och för att den är så annorlunda från ”Tänk om det där är jag” som kom året innan. Pratade om det med en författarkollega då. Mina fjortonåriga tjejläsare kanske inte kommer att gilla och ojoj. Hon sa ”men då kommer andra läsare att hitta den”. Och yes, det är ju så det är. En annan bok för andra läsare. Allra mest för mig. Jag behöver alltid skriva just den boken jag håller på med. Just nu behövde jag inte alls skriva om en tjej och två killar igen.
Och som en koppling till detta, har precis läst Sarah Dessens ”What happened to goodbye”. Det är så en annan bok för henne. Tycker modigt.
1. Träningen. Har kommit igång lite smått med löpning igen efter hälseneproblem en lång tid. (Så tråkig och oglamorös ”skada” liksom.) Och sen blev det bokmässa och då blev jag förkyld. Nytt uppehåll. Men nu igång igen. Älskar löpning. Känner det varje gång. Höstsol, skog, löpning, nya idéer, alltid. Hur bra är det?! På den skalan.
Gjorde också ett pass spinning och tänkte nyttigt att jag skulle köra styrka för överkroppen innan. Där kan vi tala om motsatsen. Hur tråkigt är det?! Det blev decenniets mest oinspirerade styrketräning. Jag funderar faktiskt på att köpa en träningscoach-tjänst dom har på Friskis (för har ju Friskis-kort nu!) bara för att få lite input med styrkan. Vill träna rygg och axlar i förebyggande syfte, vill få snygga armar. Sen är jag nöjd. Ge mig!
2. Skrivandet. The book puttrar på. Sakta men säkert. Ändå tänker jag fortfarande att jag snart, snart hamnar i det där flowet och producerar 10 sidor per dag. JAG ÄR JU INTE SÅN. Jag producerar 2 sidor per dag.
Två. Two. Dos. Deux.
Det är min normala mängd. Jobbigt att gå omkring och känna sig konstant småmissnöjd då.
Tror det ska bli min lärdom i bok 6: Släpp 10 sidors-fixeringen, for crying out loud! Har dom inte kommit nu så kommer dom aldrig. Inse och gå vidare!
3. Men gillar 6:an. Och håller mig ifrån engelskan! Den här killen har inte bott i London.
4. Mitt i allt putsade jag fönster. Dom i vardagsrummet för det i köket gick inte att öppna. Fattar inte hur man öppnar det alltså. Jo, ena delen av det och utåt, men det går inte att putsa så. Sjukt irriterande. Också sjukt irriterande att det syns ränder på vardagsrumsfönstrena hur jag än gjorde. Den här fönsterputsningen blev helt enkelt ingen hit. Ångrar att jag satte igång.
5. Sticker till sist emellan med en fin bloggrecension av ”Tänk om det där är jag” för omväxlings skull. Det är roligt när man lyckas överträffa någons förväntningar.
Man googlar sitt namn då och då (ja, det gör man, rätt ofta faktiskt) och så hittar man såna här fina grejer. En tjej som läst ”Tänk om det där är jag” och satt ihop ett skitsnyggt fotocollage till ett citat ur den. Så F I N T !! Tack lilla rockbruden!
En sak som är säker – jag tror inte att vuxenförfattare hittar så många hemgjorda fotocollage eller trailers eller annan konst till sina böcker.
Linda O som har bloggen enligt O jobbar som lärare på IV-programmet och där läser en av hennes klasser min ”Tänk om det där är jag”. Hennes elever är såna som inte har varit i Sverige så länge. Jag tycker att 1) det är väldigt smickrande att ha blivit utvald som bok och 2) det är sjukt roligt och intressant att läsa om deras arbete och funderingar!
Läs själva om hur det gått:
del 1 Bokcirkelsplanering
del 2 Första läsningen
del 3 Vad är ett knytkalas?
del 4 Hur gör man om läsningen går trögt?
del 5 Agnes jobbar sig själv
Nu är det bara sista delen kvar!
Johanna Lindbäck 