De måste ju bo någonstans, de påhittade figurerna man kanske ska skriva om. Malmudden i Luleå är ett alternativ. Bilden! Det är så fint där. Eller Örnäset, med Edeforsgatan.
På Edeforsgatan låg för ett par år sen, eller för ganska många år sen, en butik som hette Ejes stuvar. Det var en källarlokal, och de sålde alltså stuvbitar, men framförallt färdigklippta trasor i lösvikt till trasmattor. Olika tygkvaliteter, olika färger, allt inproppat.
Min mamma vävde, så vi var där ibland. Jag tyckte alltid det var skittråkigt när jag blev uppmanad att följa med dit, eller lite senare, köra henne. Nu skulle jag garanterat tycka annorlunda. Kikade efter den butiken ikväll, men den är nog borta sen länge.
Iallafall, de hade trasor från golv till tak, intryckta på lagerhyllor, och så sa man ”ett kilo av den gula” och då slet Eje eller en kvinna (som jag antar var hans fru för vem annars skulle jobba på detta ställe?), ut en lämplig mängd från hyllan. Personalen fick faktiskt slita, för det var ju proppat. Han klippte av efter ungefärlig viktuppskattning, vägde, tryckte ner i en plastpåse eller säck.
Så lite sälj, snygg presentation, och personalen var så lite ”kunden har alltid rätt” eller ”service”. De var bara ”jaha, det gula, ett kilo, tio kronor, nästa!”.
Som jag minns det var det alltid folk där och handlade i källaren. Folk = andra kvinnor.