Once you go 1st person, you never go back?

Eller?
Allvarligt, fick en sån himla bra romanöppning på en historia jag tänkt på och den är också i första person. ”Välkommen hem” är det, och jag var ytterst tveksam när jag började för jag tycker första kan bli lite klaustro. Sen kom en till ungdomsidé för några veckor sen. Första person. Och nu en till. Första. Hallå?
Vad har hänt med tredje person? Det är ju så bra.

Presens? Jaha?

Jag ska verkligen inte snacka sönder den nya för det är så early days så den finns ju knappt än. Men när jag började skriva på den så kom presens seglande direkt. Har aldrig skrivit i presens förut. Tycker det är lite skumt. Jag testade några sidor, sen gick jag tillbaka och ändrade. Imperfekt. Sådärja. Som det ska vara.

Skrev inget igår, tänkte bara.

Idag när jag satte mig vid datorn och drog igång på en ny sida upptäckte jag efter några stycken att jag omedvetet hamnat i presens igen.
Så tydligen ÄR det presens nu då. Det känns konstigt som sagt, men what to do?
Första person och presens. Två högoddsare.

Skickat, och inte ens på en helg…

… men däremot under semestern. Jag höll mig inte så länge innan jag pytsade iväg det jag hade till förläggaren. Men det finns en liten anledning, pov:en. Point of view. Tidigare har jag alltid skrivit i tredje (han/hon), nu är det första (jag). Jag är inte själv så förtjust i första, men det kändes ändå direkt att den här boken skulle vara det.

Riskerna är att :
det lättare känns klaustrofobiskt och trångt
det blir lite för snackigt (iallafall med min stil tycker jag, alltid risk för att vara snackig)

Fast, i de 11 sidor jag är uppe i nu så tycker jag det känns bra, och ville kolla det.
En del författare vill skriva färdigt till sista sidan innan de visar en enda människa, men jag gör inte så. Vanligtvis brukar jag ju börja skriva nu på sommaren och sen i slutet av den skickar jag iväg det jag har, kanske 60-70 sidor av uppskattningsvis blivande 250, bara för att min redaktör och förläggare ska okeja det. Jag skulle hellre ta synpunkter på innehåll i det läget om det var något som inte var bra än om jag suttit i 1o månader och jobbat.
11 sidor är alltså lite litet, men för att kolla tonen och pov:en räcker det. Och hon höll med om att det var bra, så nu fortsätter jag. Så peppad!!